Försenad topp och tapp

Oj, det har varit en händelserik vecka med såväl thailändsk helgdag, Sverigebesök och höstförkylning. I fredags var det Chulalongkorn, en av årets viktigaste högtider i Thailand och som många andra helgdagar existerar denna tack vare en kunglighet. Chulalongkorn är namnet på kung Rama IV, en kung som genom sina inspirationsresor till västerlandet insåg vikten av att modernisera Thailand. Bl a reformerade han regering, införde utbildningsreformer samt skaffade sig politiska vänner som motvikt till England och Frankrike, i syfte att undvika kolonnialisering av sitt älskade Siam. Han säkerställde även sin blodslinje genom att producera 77 barn (44 flickor, 33 pojkar), rimligtvis med flera olika mödrar.
En av de stora fördelarna med en thailändsk helgdag är att alla thailändare firar den (jobbar man 27-28 dagar/månad tar man tillvara på en helgdag...) - vilket innebär tomma gator utan (nåja, nästan) trafik, minimala köer och ett sjuhelsikes party. Enda nackdelen är att AC:n är avstängd på kontoret...

Nog om Chulalongkorn, här kommer förra veckans topp och tapp;
Topp 3
PizzaMania: Förutom att denna pizza- och pastabagare har fri hemkörning, serverar pasta som t o m är godare (d v s onyttigare) än O´Pizzicato på Swedenborgsgatan har de pizza utan ost på menyn! Äntligen kan vi osthatare njuta av pizza direkt från menyn utan att behöva förtydliga att det inte ska vara ost på. Hur den smakar? Sådär, men det är principen som räknas!
Tunnelbana: Alla som känner mig vet att jag i Stockholm inte är en vän av tunnelbanan. Det är skitigt, skränigt, nedklottrat, kallt, mörkt osv osv. Jag kan dock glatt meddela alla miljövänner att jag i Bangkok är ett fan av deras dito. Tunnelbanan, som bara är fem år gammal, är kliniskt ren, ljus och luftig. Det är förbjudet att äta och dricka i tunnelbanan (liksom på Skytrain) och det finns inte en thailändare som skulle komma på tanken att göra någon form av "konstinstallation" eller sabotera på annat sätt. Likväl har jag ännu inte sett någon som försökt planka, en företeelse som är ack så vanlig i Stockholm. Ett lågt pris och de faktum att det är svalt som i ett kylskåp gör inte färdupplevelsen sämre.
Samsong: Nej, det är inte en felskrivning av ett elektronikmärke. Samsong är ett av tre thailändska whiskymärken. Jag gillar egentligen inte whisky, men med en skvätt sodavatten och cola, smakar denna brygd nästan som Gondolens Colorado Bulldog, det är bara den lättvispade grädden som saknas.

Tapp 3
Varmvatten: Eftersom man vid husbyggnation inte brottas med problem som utvändig kyla, bygger man inte hus för att de ska vara så varma som möjligt. Därav finns inget värmesystem i husen, utan husets värmeförsörjning sköts av det naturliga klimatet. En konsekvens av detta är att det i de flesta hus, gamla som nya, inte finns centrala varmvattensystem. Vill man ha varmvatten så hänvisas man till att investera i en s k heater, vilket är en elektrisk anordning som värmer genomströmmande vatten. En sådan finns oftast i duschen, men inte i övrigt. Detta ställer till vissa I-landsproblem, bl a vid diskning och handtvätt. Att låta disken stå efter en måltid är uteslutet, att diska bort ingrodda rester i kallvatten (eller lätt ljummet, klimatet värmer faktiskt upp vattnet i ledningarna lite grann) är hyfsat trist. "Men koka då upp vatten och diska" säger någon!? Kloka ord, men det är dyrt med el...
Thailändska såpor: Om ni tycker att 90-talets Skilda världar eller Tre Kronor var dåliga serier?! Ni kan inte ana hur dåliga de thailändska motsvarigheterna är! Tänk er följande; i alla serier/filmer är det samma skådisar (vilket iof stämmer väl med Sverige, finns det någon svensk serie och/eller film där inte Persbrandt, Krister Henriksson, Mikael Nykvist, Stina Rautelin är med...?). Det sjuka är att de thailändska skådisarna i hälften av fallen är företagsledare och/eller avkommor till sådana. M a o kan man dagligen se arvtagaren till Singhakoncernen eller systrarna som kommer ärva landets största hotellkedja. Dessa personer dyker dessutom upp i diverse reklamfilmer och liknelsen till Paris Hilton är slående. Tänk om vi hade samma skådespelaruppsättning i Sverige? Vem skulle inte vilja se Jan Spendrup som Martin Beck? Eller Christina Stenbeck som Skärgårdsdoktorn? Förutom ovanstående är produktionen urusel, dialog och manus katastrofal och som grädde på moset ackompanjeras varje scen av effektfull musik som skulle få den mest infantile vuxenfilmsproducent att blekna av avund.
Höstförkylning: kommentarer överflödiga