YES!!!

Pratade precis med Maxi-Robban och nu är biljetten beställd; den 6-12 februari blir det bus i Bkk och diverse strandliv med världens bästa ölänning/Brusaholmare/Mantorpit samt f n Västra Hargare. Nu gäller det att installera SVT illa kvickt så Robban får sin dagliga dos text-TV.

Som om inte det vore nog dyker Hampus och Mårten upp redan på tisdag, det luktar party lång väg - tackar! Hela Bangkoks nöjesutbud ska presenteras - coola skybarer, rustika barer, livebandspumpande turisthak, knökfulla thaiklubbar samt stökkvarter.

Och sen har ju Henke Benke och Petra bokat en månads semester i Thailand. Måhända en något lugnare vistelse då de medtar två stycket väluppfostrade gossar. Tur att det öppnats en delikatessbutik full av skandinaviska varor - nu kan Henkes dagsranson av jordpäron uppfyllas.

Ninaninaninananinananina...

...veckans boktips består inte av en bok utan av en bokaffär. Eftersom jag i stort sett endast konsumerar pocketböcker och dessa inte har något större monetärt eller känslomässigt värde för mig när de väl är genomplöjda, så byter jag gärna dessa mot andra.

För detta ändamål är då Dasa bookshop ett utmärkt alternativ. Dasa köper och säljer begagnade böcker, dessutom på de flesta språk. Köper man en bok där får man tillbaka 50% när man lämnar tillbaka boken. Det är i regel inga problem att lämna tillbaka böcker med en och annan kaffefläck i och ett fult omslag. Rimligtvis får man dock får man ju vara beredd på att boken man köper även den diverse skönhetsfläckar. (enda nackdelen med Dasa är att ägaren är lika kul som en påse skridskor). Hetast på Dasa just nu är Stieg Larsson-trilogin, som finns att köpa på såväl engelska, tyska, norska och svenska. Dock har jag inte sett någon på esperanto, men det är väl bara en tidsfråga.

Själv köpte jag sju "nya"pockets idag, efter mina inbyten landade investeringen på 72 THB (knappt 17 SEK).

Tackar!

Dasa ligger på Sukhumvit rd, mellan soi 26 och 28. Ta BTS till Phrom Phong, gå av på samma sida som Emporium och traska 300 meter i östlig riktning.

Kungsburgaren vs soi 5

Vad gör man när fantasin är obefintlig och alla restauranger och barer inte tillåts servera (pga val 4 dec samt knugens födelsedag 5 dec) något starkare än grön te? Jo, varför inte ge sig ut i empirin och testa hur bangladeshens kebab på soi 5 står sig mot Sveriges bästa kebabetablissemang - Kungsburgaren aka Snabbe Sven aka hålet i väggen.


Läge
Kungsburgarens centrala läge i Mjölby invid Svartån, låter vid en första anblick som en perfekt måltidsmiljö. Dock är lokalen inte charmigare än någon annat Sibyllakök och vad jag inte förstår är att man inte på 20 år har lyckats få skarp bild på sin TV-apparat. Brusigt MTV på en 14 tums tjock-TV var inte sämre än dagens brusiga Eurosport på en slimmad LarsGunnar á 32 tum.

Bangladeshen (min egen benämning) - i folkmun kallat "the kebab on soi 5" - erbjuder vare sig AC eller Eurosport. Här sitter man vid ett plåtbord på rangliga plaststolar och ser på det ständiga folkmyllret. Eftersom det ligger nära Nana, är det ett utmärkt stins-spanar-läge.

En tuff rond som tack vare dess spanarläge går till Bangladeshen.


Pris
Bangladeshens kebab finns i flera utföranden: kyckling, biff eller mix. Varje smak kan fås som stark eller inte så stark, m a o totalt sex möjliga varianter. Priset är dock detsamma för samtliga, 50 THB (ca 11,25 SEK).
I somras kostade Kungsburgarens kebab med bröd det femdubbla... Således en kassaskåpssäker seger för Bangladeshen.


Storlek
Bangladeshen är irriterande nära gränsen till för liten (kebaben alltså, bangladeshen som gör kebaben är en hyfsat ståtlig karl som utövar sitt hantverk med yttersta precision). Är man hungrig är en kebab för lite, två är dock alldeles för mycket. Därför tar man lämpligtvis med sig Nicha, som efter halva ger upp och istället rusar iväg för att köpa grillspett eller fiskbollar.

Kungsburgarens dito är allt annat än för liten, vilket gör att dess högre pris känns mer relevant. Med större omfång kommer dock kletet. Kebabätning skulle kunna införas som OS-gren där vinnaren är den som ätit med minst slabb. M a o är det uteslutet att på väg till en sammankomst smälla i sig en kebab med bröd på Kungsburgaren, då den goda såsen har en benägenhet att rinna över såväl fingrar som haka. Dock duger ju Kungsburgarens kebab till det motsatta - att smälla i sig en på väg hem från en sammankomst är både mysigt och välgörande för ett ev. kommande bakrus.
En viktig rondseger till Kungsburgaren, 1-2.

Smak
Smaken är (lyckligtvis) som baken och därmed delad. Några påstår t ex att Saffet´s i Uppsala har bästa kebabsåsen. Några vilsna själar har t o m Södergrillens (a k a Salmonellagrillen) kebabtallrik som dess favorit - ett bevis för att det som Bamses farmor utbrister i en bamsetidning från sent 80-tal är så träffande. När alla tycker det är så märkligt att gamle sjömannen Söderman vill ha öl istället för kaffe till tårta, konstaterar farmor; "bara Söderman vet hur det smakar i Södermans mun!". Brilliant!

Vi Mjölbybor är dock stolta över vårt kebabarv och även om jag ibland kommer på mig själv med att verkligen längta efter den pikanta och välsmakande tingesten från Bangladeshen, så skulle jag vid en valsituation, välja Kungsburgarens skapelser i 9 fall av 10. Dess fräscha sallad i kombination med den välmarinerade karrén toppad med den himmelska såsen är verkligen ett klassiskt snabbmatsarv som överlevt påhitt som såväl falafel, langos och annat trams.

2-2!

Undertecknad hugger in på en mixad kebabrulle, givetvis med stark sås.

Dagens lunch

Dagens lunch inmundigades på Pelican Bar på Sukhumvit soi 22. Köttbullar, potatismos, brungräddsås och krösa. Måltiden avrundades med en mugg Gevaliakaffe - Pom chop mak mak!

Måltiden förtärdes på restaurangens veranda, behagligt skuggad av ett generöst parasoll. Hur är vädret i Sverige då?

Som den pepparjunkie jag är, så var det med stor glädje både bullar och mos fått en beskärd del av såväl svart som vit peppar.

Approved!

Nicha har fått sitt visum för Sverigebesök förnyat, en process som tog närmare 8 veckor. Nu är det bara mitt visum som måste uppdateras...

Två nyanser av brunt

Tänkte dela med mig av olika, bruna, smakupplevelser. För några veckor hade jag en perfekt kaffeupplevelse då jag serverades kaffe á la Vietnam. Thom Ngon Café heter inrättningen som serverar denna gudasända brygd, vars mustiga men ändå mjuka arom med fördel ackompanjeras av en bit chokladtårta, och ligger i shoppingcentret Central på Rama III.

Bökig tillredning men snyggt och fantastiskt gott.

Nästa nyans av brunt fick man ta del av i måndags kväll då det vankades street-food. Av någon outgrundlig anledning stannade vi till vid en thaikinesisk gaturestaurang, vars inriktning var mer kinesisk än thai, något som aldrig glädjer Carlbocks smaklökar. Nicha gick loss på menyn och beställde in diverse "läckerheter", eller vad sägs om:

- sallad med kinesisk korv och surt ägg...

- illa kokt ris i skål med vatten...

- bambusallad med kycklingfötter...(ja, ni läste rätt, kycklingfötter...)

Det var just bambusalladen och dess ytterst oaptitliga kycklingfötter som får stå för denna måltids bruna nyans - i mina ögon likvärdig med en lika brun bajsklump.

Behöver jag säga att jag beställde den enda möjliga thairätten - stekt ris?!

Thailändsk sjukvård x 2

Inom 24 timmar fick undertecknad uppleva thailändsk sjukvård vid två separata tillfällen. Det första tillfället var högst frivilligt medan tillfälle två var av mer olycklig art. Men vi börjar i fel ände, med tillfälle två. Trots ypperliga yttre förutsättningar (om man bortser från en rinnande snok) så skulle mitt deltagande i Scandinavian Vikings match mot Sportsman bli ytterst kortvarig. Fem (5!) minuter in i första halvlek fastnade högerfoten i en tuva, samtidigt som knäet förflyttade sig i annan riktning än övrig kroppshydda, vilket ledde till en vridning och en och annan känsloyttring vilket gav åskådarna en möjlighet att utöka det svenska ordförrådet med begrepp såsom aaaaaajjjjjjjj, h-e, j-r, ont, skit m fl.
Game over för nr 15...

Sagt och gjort, efter någon timme med ispaket och några timmar i soffan så bar det av till sjukan. Det tog sju minuter att komma in på röntgen, ytterligare sex att få bilderna framkallade och ca två minuter att få besked om att inga ben var brutna men att ledband och ev. korsband inte tillåter annat än minimal belastning. Sammantaget ett mycket effektivt exekuterat sjukhusbesök som gjorde Skandia försäkring ca 700 SEK fattigare (och då ingick även medikamenter, knäskydd och kryckor). Imorgon är det återbesök hos ortoped, kostnad okänd... Sjukhuset jag besökte heter Theptarin och tillhör ett av de billigare, privata alternativen i Bangkok.

Trots en väl fungerande sjukvård suger nuvarande tillstånd apballe. Till skillnad från (det privata) sjukhusväsendet, är inte Bangkok en handikappvänlig stad, och det kommer nog osa svavel när man tvingas till biltransporter hela veckan. Vidare är alla småsaker i vardagen helt plötsligt asbökiga. T ex är det inte helt lätt att gå på muggen med kryckor. Man kan inte ha något i handen (ex en bira) och samtidigt försöka ta sig framåt (ex shaka loss till beaten). Vidare så hatar jag insikten om att jag kommer bli mindre effektiv på jobbet. Och kanske värst av allt - istället för att bli avklädd av Nicha, måste man ha hjälp att påklädd...

Men, som jag skrev inledningsvis, var det en trevligare sjukhusupplevelse på fredagskvällen. Då besökte vi Nichas, nyförlösta, syster (biologiskt är de iof kusiner, men de har växt upp i samma hus och ser sig som systrar, en inte helt ovanlig företeelse i Thailand). När vi kom dit, exakt 9 timmar efter födslen, var det full fart med halva släkten och diverse vänner närvarande. Som alltid när fler än en thailändare befinner sig i ett rum, ska det alltid käkas. Att hålla ut eller äta innan man besöker en nyfödd är helt onödigt, eftersom man kan ta med sig maten in på rummen. Nåväl, gossen sov gott i de flestas famnar, lyckligt ovetande om framtidens idrottsskador...


Tummen ner för hälsotillståndet, dock upp för sjukvården.


Kryckorna känns tagna från ett sjukhustält á la WWII, men de fyller sin funktion då som nu.



Stolt moster till en 3,5 kg tung gosse.

PS. Matchen slutade 1-1, vilket kändes som en förlust då Sportsman (med tio man sista 20) lyckades utjämna med 3 minuter kvar - genom att till skillnad från Vikings, sätta en straff i mål.

Journalistiskt bullshit

Expressens Thomas Mattsson skriver i sin blogg, http://blogg.expressen.se/thomasmattsson/entry.jsp?messid=631169, om varför Expressen publicerade namn och bild på den misstänkte "lasermannen" i Malmö. I vanlig ordning svamlas det om "allmänintresse", "hänsyn till stämningen i samhället" och andra journalistiska försvarstal. Givetvis handlar det om att sälja lösnummer, en publicerad bild på en misstänkt säljer bättre än att bara kunna skrika ut rubriken "38-åringen"

En tanke bara; hur påverkar det polisens fortsatta förundersökningsarbete av att tidningarna både publicerar bild, adress och namn i tidningen? Är det orimligt att tro att ev. vittnen blir påverkade vilket rimligtvis sänker kvaliteten för rättsväsendet? Vidare, för vilken påverkan utsätts den misstänktes familj - även de offer för en galen mans handlingar.

Men i vanlig ordning är det väl ingen som vågar granska den tredje statsmakten....

Flen/Paris

...är två helt skilda städer, liksom Kuala Lumpur och Bangkok. Då jag spenderade dagarna två i den förstnämnda förra veckan på s k "visarun" vore det väl på sin plats med en högst subjektiv minijämförelse, städerna emellan.

BigMac-index
BigMac-index är ju ett välkänt nyckeltal när man jämför prisnivåer på olika länder. Som bekant har Japan, Norge och Danmark mycket högt BM-index, medan exempelvis Ukraina, Sri Lanka och Kina ett lågt dito. Undertecknads BM-index är dock mer åt det gastronomiska hållet, m a o en jämförelse av snabbmatskedjornas hamburgeutbud.
KL vinner här en jordskredsseger över Bangkok. Såväl de gyllene bågarna, KFC samt Burger King har en mer varierande meny än Bangkok. Som både kycklingburge-freak och svartpepparjunkie var det med andakt jag tuggade i mig en Blackpepper chickenburger på Donken. Efterföljande dag upptäckte jag även hamburgekedjan Carls jr., vars hamburgeutbud fick kroppen att rysa av välbehag.
1-0 till KL efter rond 1.

Sevärdheter
Efter några dagars strosande på stan i KL så går segern till Bangkok. Damerna är både vackrare och charmigare i the big Mango. Dock ska KL ha viss cred då expatsen i KL ser 8000 gånger bättre ut i KL då Singhalinneprydda, badbyxebeklädda kaukasier lyser med sin frånvaro. Mycket uppskattat!
1-1 efter rond 2.

Party
Ett mycket jämn rond som inte kan sluta annat än oavgjort. Reservation måste dock lämnas då tiden för jämförelsen endast hann inskränka sig till bar/pub/klubb-segmentet. Vid kommande visit skall givetvis även house- och RnBpumpande etablissemang besökas och bedömas. Utbudet av barer är givetvis väsentligt mindre än i Bangkok, främst beroende på att befolkningen är ca en 1/4 del av Bangkoks, samt att turismen också den är mindre. De barer som utgjorde grund för bedömning låg på Changkat Bukit Bintang - en väl frekventerad restaurang och bargata i centrala KL. Barerna på denna gata håller i regel en högre klass än Bangkoks, främst tack vare:
1. man kan beställa andra bira än Singha, Chang eller Tiger.
2. man får riktiga servetter när man äter.
3. de flesta barer har inte ett tondövt liveband.
4. bartendrarna ter sig ha en utbildning i just drinkblandningskonsten.
5. priserna håller lortiga backpackers borta.

Utifrån ovanstående skulle man ju kunna tro att KL avgår med en enkel seger, men icke... Det är en "kyligare" och ytligare stämning vilket givetvis gör det tristare än nödvändigt för en ensam flanör. Vidare blir ens bakrus etter värre i KL än i Bangkok då det är tillåtet att röka inomhus.
1,5-1,5 efter tre ronder.

Historia, kultur och arkitektur
En ren känslomässig bedömning ger rondsegern till Bangkok. Det är svårt att ta på, men (med reservation för att jag är hyfsat okunnig på Malaysia) så känns de thailändska traditionerna mer rotade. Vidare var KL´s byggnadsmonument en stor besvikelse. De s k Twintowers (världens högsta tvillingtorn) är vackert upplysta kvälls- och nattetid, men ser för taskiga ut dagtid. Från två glittrande spiror i mörkret till Tjernobylfula plåtskapelser dagtid. Känslan är att Bangkok fyller digitalkameran minneskort enklare än KL.
2,5-1,5 till Bangkoks fördel.

Shopping
I vanlig ordning hade jag ställt in mig på några timmars shopping. I samma vanliga ordning tröttnade jag efter fem minuter... Således en oavgjord rond.
3-2 Bangkok

Transporter
Med flera bekanta inom logistiksektorn har jag blivit alltmer intresserad av flöden. Att ta sig fram i KL är inte alltför bökigt. Det finns två olika typer av taxi, billig och mindre billig. Den billiga utgörs av rödvita Protons med teknik från Mazda 323´s 80-tals årgångar. De startar på ca 7 kr och en normal resa in om staden kostar 12-15 kr. Problemet är att dessa nästan alltid försöker sig på en fast taxa vilket gör att man i slutändan betalar säkerligen det dubbla än vad det kostar per taxameter. Det mindre billiga alternativet utgörs av blåa automobiler vars startavgift är det dubbla, men då sitter man säkert och bekvämt i en modern taxi.
Givetvis utforskades även kommunala färdmedel och KL´s rälsbundna system är väl utbyggt (om än något ologiskt) och som det anstår en världsstad har man ett ypperligt expresståg till och från flygplatserna (japp, det finns faktiskt två, varav den internationella - KUL - vunnit flera priser för dess utformning och logik).
Det som KL saknar är biketaxi! För den som är villig att riskera livet är detta ett utmärkt alternativ i Bangkok som t o m tar dig från punkt A till B i rusningstrafik.
Med minsta möjliga marginal går rondsegern till Bangkok, något jag lär få äta upp redan imorgon då jag troligtvis är fast i trafikstocking.

Kaffe
En alltid återkommande punkt i dessa stadsjämförelser, och även en återkommande förlust för Bangkok. Utbudet av diverse javadrycker är enormt och jag är nu helt såld på kedjan Old White Coffe, vars svarta brygd kn-r i munnen.
Klar seger för KL, totalt 4-3 till Bangkoks fördel.

Helhetskänsla
KL är en riktigt bra stad. På vissa sätt kanske lite för bra för mitt lätt dekadenta sinne. Visst kan man uppskatta breda avenyer, riktiga trottoarer, flashiga shoppingmalls och en inte smogförmörkad himmel. Å andra sidan ger KL mig samma vibbar som HongKong. När jag vandrar på dess gator saknar jag lukten av gatumatstånden. Jag saknar den ständiga kommersen. Jag saknar pulsen. Jag saknar gatuhundarna som placerar sig i ens gångväg. Eller helt enkelt - jag saknar det ordnande kaoset.
Nu ger ju de olika rondresultatet vid handen att Bangkok står som segrare, och även om resultatet ter sig jämt, så är man fortfarande Bankokian i hjärtat.

FÖR ÖVRIGT VILL JAG PASSA PÅ ATT UPPVAKTA VÄRLDENS BÄSTA MAMMA BARBRO SOM FYLLER ÅR DAG!

Rödljus

Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord. I detta fallet säger bilden mer än tusen svordomar, besvärjelser och ett antal mer eller mindre nedsättande ord om såväl manligt som kvinnligt fortplantningsorgan.

Bilden föreställer en "situationskarta" över trafikläget i valda delar Bangkok och kortfattat kan man säga att ju grönare, desto bättre. Ju rödare, desto sämre. Det finns även ett mellanläge, gult, vilket även det kan uppbåda en och annan mördande tanke.
Den med nedsatt färgseende kan ha svårt att fånga denna pissigt upplösta mobilkamerabild, men låt mig förtydliga - tavlan är lika röd som Kildén & Åsmans blogg, Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett ögonkast.
Att då sitta mitt i detta med en annalkande, överflödande blåsa är att be om framtida inkontinensproblem.

Nåväl, väl hemma med nytömd blåsa ser jag fram emot morgondagens, högklassiga fotbollsdrabbning mellan de fairplayinspirerade Scandinavian Vikings och de erkänt hemmastarka FC Nova. Som vi Evertonians säger; COYB!

Beskyddaren...

...eller "My best bodyguard" som filmen heter. MBB är en thailändsk actionrulle som kretsar kring journalisten och TV-ankaret Nicha (lite humor med namnet) som snubblar över den skrämmande insikten att ett läkemedelsbolag utnyttjar människor som försökskaniner i deras strävan efter att få världsherravälde på den medikamentiska marknaden. Samtidigt gör den nationella polisenheten (typ FBI) allt för att hemlighålla dessa fasansfulla försök i syfte att hålla befolkningen utom bättre vetande. Filmtiteln syftar på den livvakt som anlitats för att skydda Nicha från såväl elaka skurkar som skrupelfria rättskipare. Låter detta som en bra film? Märk mina ord - det fullkomligen stinker kalkon över skapelsen. Filmen gav mig obehagliga flashbacks av en vårdag 2002 när jag pinades igenom "The Leauge" i Heron City´s salonger.

Vad är det då som gör filmen så kass? Hmm, var ska jag börja? Kanske det faktum att dialogen är lika kass som våra svenska Beckfilmer är dubbade. Eller att skådespelarna har ett kroppsspråk som får Stefan & Krister att verka subtila. Att manuset är lika genomarbetat som Göta Kanal 3. Att effekterna är på samma nivå som remaken av tv-serien V.

Det finns dock några intressanta kopplingar mellan "My best bodyguard" och Sverige. Huvudpersonen, nyhetsankaret Nicha, spelas av prinsessan Ubolratana - äldsta dottern till Thailands kung och drottning. Ubolratana gjorde i sin ungdom samma sak som vår kronprinsessa, följde sitt hjärta och gifte sig med en "vanlig" man. Ubolratana´s stora olycka var dock att hon gifte sig med en oduglig britt vilket gjorde henne till en svikare bland sina landsmän och även fråntagen sina royalistiska fördelar. Som om inte det vore koppling nog finns det en till; Sveriges sämsta, moderna bioproduktion har även den likheter med "My best bodyguard". Filmen Gangster (med bl a Persbrandt och Kjell Bergqvist i huvudrollerna) producerades bl a av Daniel Collert. Collert är ju mest känd som kronprinsessans första "riktiga" pojkvän.

Vad säger då oss detta? Mig säger det i alla fall följande; undvik alla filmer med någon som helst royalistisk koppling...

Till huvudpersonens försvar ska sägas att hon är en ack så välbevarad 60-åring.


Om man tar de tio sämsta Beck- och Wallanderfilmerna och klipper ihop de mest pinsamt dåliga delarna skulle det ihopklippet vara rena Oscarsproduktionen jämfört med Gangster.

/Erik a k a Orvar Säfberg

Kallt kaffe

I Sverige var jag en kaffejunkie. Under en normal arbetsdag sköljdes det ner mellan 6-8 muggar kaffe genom esofagus och ju svartare desto bättre. I Thailand är det svårt att hitta gott kaffe och i ärlighetens namn är längtan efter rykande het kopp kaffe inte lika påtaglig här. Därför har jag börjat med ett thailändskt substitut - kallt thaikaffe. (thai caffe yen)
Förutom is innehåller brygden kaffe, kondenserad mjölk, socker och smaksättare. Man kan säga att en thaikaffe är som en kall öl - läskande och inte det minsta nyttig.

Thaikaffe inhandlad på gatan till det facila priset av 15 THB, vilket är ungefär en tiondel av vad en kaffe latte på ett föräldraledig-invaderad fik i Hammarby sjöstad skulle debitera.

Den (o)synlige mannen

Är inte internetvärlden fantastiskt. Likt en osynlig skepnad så tror vi oss surfa genom informationsflödet utan att lämna några spår. Men i Ipred-lagens skugga (visst hade det varit roligare om den hetat Ipren-lagen) vet vi att vi inte är osynliga. Min blogg är bara ett exempel på detta. Hur kommer det sig att jag fått en tjeck med gröna fingrar som följare? Är det en osedvanligt flitig svenskastuderande från de Mährenska vidderna vars fablässe förutom blommor (och bin?!) är att läsa om en 33-åring i Bangkok? Det hade ju varit smickrande om så vore fallet, men det känns föga troligt.

Min tes är nog att mina egna digitala avtryck har gett mig en extra följare. En av mina vänner från Gävletiden, Anna-Karin Tillström (till vardags en jävelusiskt duktig grafisk formgivare!) har en blogg om sitt stora fritidsintresse - sin trädgård. http://landetkrokus.blogspot.com
Eftersom jag själv har en fantastisk rhondodendron på landet kunde jag inte motstå att besöka hennes blogg och imponeras av dels hennes digra, latinska vokabulär och dels henne fina foton. Mitt besök på hennes blogg har troligtvis snappats upp av den blomsterintresserade tjecken, som rimligtvis (säkert...) imponerats av mina fina bilder på ömsom chipspåsar, lastbilar, partyglada kompisar etc etc.

Sammanfattningsvis:
1. Är det inte härligt hur vi "connectar"!
2. Du är aldrig osynlig, vilket kan vara väl värt att tänka på innan du besöker en xxx-site...

Förresten - dagens inlägg är det första av fem som har en gemensam röd tråd. Den som snabbast listar ut den röda tråden vinner - förutom min oreserverade respekt och beundran - en valfri copyprodukt från någon av Bangkoks sjudande gatumarknader.

Avslutningsvis vill jag retas med i allmänhet hösttrötta svenskar och i synnerhet med Wiklas genom att publicera en bild från gårdagen vilket beskriver årets kallaste dag - temperaturen sjönk faktiskt ytterligare med två grader...



Vintern är i antågande vilket innebär behagligare temperaturer och förhoppningsvis ett slut på regnperioden.

Klasskillnad

Satt igår och studerade bilder från Holland-Sverige och greps genast av insikten att Sverige för tillfället är allt annat än ett världslag i fotboll. I vanlig ordning påpekar även diverse sportjournalister att vi aldrig hade en chans på förhand, att vi måste inse våra begränsningar mm. Samma journalister har dock spenderat föregående vecka med att skriva spaltmetrar om Sveriges goda chanser till stordåd mot VM-finalisten Holland, på bortaplan...

En helt annan klasskillnad sprang man på igår. Den ena bilden är från 2010 och visar arbetarbostäder på en byggarbetsplats i Bangkok. Den andra bilden är från 1900 och visar även den arbetarbostäder, dock lokaliserade i Sverige. "Helt sjukt, förskräckligt" hinner jag tänka, innan jag hastar iväg på jakt efter nya golfhandskar...


En naturlig habitat för (illegalt?!) invandrade byggarbetare...


Den svenska modellen i sin linda...

Inte en Cheva...

Någonting säger mig att ägaren till denna lastbil inte är amerikan...


Undrar om larmet skulle gå om denna parkerats utanför USA:s ambassad...

Streetfood part II

Idag for jag omkring i ett riktigt thaiområde i Bangkok, höga nummer på Sukhumvit i ett område som kallas Udom Suk. Eftersom jag är en person som gärna tar seden dit jag kommer (läs: tar till mig de seder som jag anser är till min fördel) så blev det lunch á la thaiway.

En av mina favoriter i det thailändska köket är nudlar så idag blev det sen lek nam ao moo = soppa med tunna nudlar (bestående av en ris- och mjölblandning), morning glory (nej, inte morgonstånd utan en vattenväxt), groddar och fläskkött. Helst föredrar jag biffkött (neua) före fläsk, men man måste ju variera sig lite. Det som sätter lite extra sting på anrättningen är att buljongen spetsas med en matsked blod, något som borde göra alla Mårten Gås-fans yra av glädje.

De för ögat så icke-aptitliga bollarna är faktiskt asiens variant av köttbullar. I detta fallet fläskköttsbullar. Goda, även om de ser för jäkla äckliga ut.

Burr...

...termometern visar bara 27 grader och molnen ser oroväckande regntunga ut. Vintern är uppenbarligen i antågande och snart kanske medeltemperaturen ligger mellan 25-30 grader, dock utan häftiga regn.

Hemska tanke :-)

Lika som bär?!

Man kunde ju tro att man lärt sig nu, men även om minnet är bra så är det uppenbart kort. Inför en förmiddag på golfbanan bör man smörja in sig, vilket även gjordes, dock undantogs nunan då jag i min enfald trodde att kepan skulle skydda. Trots att jag nyttjade paraplyet de sista fyra-fem hålen (inte pga av regn utan pga zenitstående sol) så är man numera mer rosa än vanligt. Lyckligtvis är ju Nichas favoritfärg just rosa och då man dessutom ägnat en timme åt städning borde man ju kunna förvänta sig en rättmätig belöning framåt sänggående :-)


Erik?


Nasse?

Avdelning ineffektivt

Det finns moment i livet då man verkligen förstår Michael Douglas rollkaraktär i "Falling down". Att sitta i en varm bil omgärdad av hundratusen andra bilar och röra sig 40 meter på en timme är ett sånt tillfälle då humöret lätt tryter. Å andra sidan är de tillfällena i regel självförvållade - jag hade ju kunnat använda mig av kommunala färdmedel, även om det i vissa fall hade varit förbannat bökigt och även saknat en intim vän i livet - bilens luftkonditionering.

I torsdags var dock en borderline nära. Det är nämligen dags att förnya Nichas uppehållstillstånd (det heter säkert något annorlunda på pappersvändarspråk) i Sverige då vi har för avsikt att 1-2 gånger per år besöka Svedala. Man kan ju tycka att Sverige är ett hyfsat modernt land med någorlunda väl fungerande rutiner. Om så är fallet, ter det sig dock att ev. välfungerande system upphör så fort man hamnar på en ambassad. Först och främst är det inte säkert att man får rätt handlingar för sitt ärende. I år fick vi, precis som förra året, handlingar som avsåg permanent uppehållstillstånd och tillstånd att arbeta i Sverige. I år, liksom förra året, måste jag tillkalla svensktalande personal (OBS, ingen självklarhet på svenska ambassader...) och på Klartext-inspirerat vis förklara följande:
1. Jag och Nicha bor i Bangkok.
2. Vi är tillsammans.
3. Vi vill kunna resa in och ut ur Sverige med kortare framförhållning än 3 månader (vilket annars krävs för turistvisum)
4. Nicha har uppehållstillstånd sen tidigare.

Efter att äntligen fått rätt handlingar och fyllt i dessa blir Nicha intervjuad under ca 1 timme om våra gemensamma förehavanden (huvaligen), min familj i Sverige, mina vänner, var vi bor, vilka ställen vi besökt i Sverige tidigare (det blir lätt humoristiskt att tänka sig in hur Nicha uttalar Möölbi, Veaastra Harr, Linkobbing mfl) m m.
Crescendot i mitt missnöje kom dock när jag får veta att jag också, inom några veckor ska bli kallad till intervju - i Sverige.... ARGHHH, exakt vad var det ni inte förstod. När jag för fjärde gången påpekar att jag inte bor i Sverige utan i Bangkok får jag istället en papperslapp med diverse frågor - alltid nå´t...

Mina omedelbara funderingar över ovanstående är givetvis:
- sparar man inte gamla ansökningar? Då skulle man ju kunna plocka fram förra årets ansökning och om nödvändigt, uppdatera den.
- finns det inga thailändare som ansöker om uppehållstillstånd som inte är 1. bärplockare 2. skenhustrur?
- varför gör man allt så onödigt ineffektivt?
Min uppriktiga uppfattning om varför man inte effekterar är att pappersvändarna och administratörerna på ambassaden inte vill bli effektivare. Ordet stress eller kundservice (ja, jag ser faktiskt mig som en kund - jag är faktiskt med och finansierar våra konsulära enheter via skattsedeln) finns inte i deras sinnesvärld. Min gissning är att de som jobbar på ambassader aldrig haft ett "riktigt" jobb, ett jobb där man är beroende att organisationen man jobbar för har en intäkt. För tänk om organisationen blev effektiv - då skulle ju många personer vara överflödiga....

Näe, släng in ett gäng entreprenörer/företagare på Sveriges samtliga konsulära enheter och vi skulle eliminera 2/3 av ledtiderna - dessa människor har nämligen tidigt stadium varit tvungna att förstå att man inte har råd med vare sig ineffektiva processer, oengagerade medarbetare eller missnöjda kunder.

Men men, efter en halvdag i ambassadens väntrum så verkar det som om Nicha kan hämta upp sitt uppdaterade uppehållstillstånd om någon månad.

Streetfood part I

Efter extremt dålig bloggdisciplin är det nu dags att vädra tankar, erfarenheter, händelser och annat smått och gott. På tal om gott, inleds nu en fältstudie i det gatugastronomiska Bangkok. Vi börjar enkelt genom att återge dagens lunch.
Idag blev det hyfsat stark papayasallad thaistyle. Eller som vi säger på thai; pom yaak som tam thai, pet nitnoy. Prick song met, na krab. (jag vill ha en papayasallad, lite starkt. Två chilis, tack). För den som är van vid svensk husmanskost och tycker Chorizo är starkt, bör överväga att be att få denna fräscha sallad med maximalt en halv chili.

Till detta inmundigades grillad kyckling och ett packe sticky rice. Totalt landade lunchnotan på 50 THB (12,50 SEK), lite överprisat kan tyckas, men damen i fråga som tillhandahåller dessa födoämnen måste ju leva hon också.

Man brukar ju säga att man även äter med ögonen, och har man en fabläss för 70-tal kan ju ingen gourmand motstå mitt upplägg.

Icke-stolt svensk

Jag hade en mardröm inatt. Drömmen bestod i att jag till frukosten fick se Mona Sahlin hålla ett segertal. När jag vaknade till senare, svettig och orolig, hade jag onda aningar - var drömmen ett förebud att dåliga nyheter var i antågande? Lyckligtvis slapp jag se ett segertal från Mona, Alliansen lyckades hålla stången och kommer fortsätta att regera. Men säg den glädje som varar för evigt - 5,7 % av Sveriges röstande har lagt sin röst på Sverigedemokraterna. Aldrig förr har jag skämts för att vara svensk som jag gör idag. Både CNN och BBC kablade ut Sverigedemokraternas framgång som andranyhet, vilket visar att omvärlden nu får en helt annan syn av pretto-Sverige (det var dock kul att se en gammal Gävle-vän på BBC. En leende Jörgen Engvall - vars prilla var väl i paritet med Glenn Strömbergs dito - zoomades in på Moderaternas valvaka).

Ursäkta språket, men hur FAN tänker dessa väljare? Jag hoppas att deras röst på SD är ett uttryck för missnöje med övriga partier, och inte en sympati med SD:s budskap. Okej, jag är inte överraskad att ett parti får många röster när man lyfter fram invandringspolitik som ett problem i allmänhet och (muslimska) invandrare som ett problem i synnerhet. Det är ju känt att människor bevisligen är så jäkla inskränkta och man har aldrig (velat?!) tagit del av andra kulturer eftersom deras världsbild är att bara det skån...nej, jag menar svenska är rätt. Men om man nu tar sin demokratiska rättighet på allvar och aktivt går och röstar, måste man väl helsike veta vad man röstar på. Det räcker ju att studera SD valprogram en minut för att inse att dess partiföreträdare ett en skock tomtar utan någon som helst verklighetsförankring. Att de dessutom skolkat från lågstadiets mattelektioner är tydligt då de uppenbarligen levererat valrörelsen mest ofinansierade budget - vilket säger en del då man varit i konkurrens med Vänsterpartiets program.

På tal om V... Vänsterpartiets partiprogram är lika verklighetsfrämmande som Harry Potter. Att V:s partiprogram är skrivna av dels rödvinskulturbroilers och dels jantelagsinspirerade kommunalpolitiker gör ju deras partiprogram helt orealistiskt. För mig är det helt obegripligt att nästan lika många röstar på V som på SD, men den stora skillnaden är ju att V:s väljare röstar på sitt parti utifrån en ideologisk ståndpunkt, till skillnad från SD:s väljare som har hatet och rädslan som grund för sin röst.

Hur kunde det då gå såhär? Är det inte frapperande märkligt att man inte lärt sig av historien. När Ny Demokrati lyckades bli tredje största parti i valet 1991, så fick man bra draghjälp av de övriga partierna. Då som nu, har ingen velat ta en debatt. Hur vore det om man nästa gång bjuder in till debatt som rör andra frågor än invandringspolitik. T o m en mindre begåvad själ skulle ju då se det orimliga i SD:s politik.

Nåväl, lyckligtvis får vi en fortsatt borgelig regering de kommande fyra åren. Sverige har valt en arbetslinje och sansade offentliga finanser framför bidragspolitik och statligt ägande av blödande bilfabrikanter. Att SD får en vågmästarroll kan enkelt motverkas genom att erbjuda Wetterstrand eller någon annan miljöpartist en ministerpost. Varför inte erbjuda Per Gahrton en post som infrastrukturminister? Han har ju bra koll på vägnätets rondeller och dess omgivningar. Kanske kan vi med Gahrton som minister se förslag som ölstånd vid rondeller? Bärgningsbilar med utskänkningstillstånd? Eller så kanske Gahrton utvidgar kraven för Sveriges lånegaranti till SAAB - utrusta alla 9-5:or med barskåp så att man slipper törsta ihjäl i väntan på bärgarn...

Dagens hycklare

Jag har aldrig varit speciellt imponerad av vare sig det kvinnliga eller manliga språkröret för MP. Idag ska jag dock rikta in mig på den manliga och falla ut brutalt över dennes hyckleri.

http://www.dn.se/debatt/oanstandigt-av-reinfeldt-halla-partibidragen-hemliga-1.1163328

I ovanstående debattartikel ondgör sig Eriksson över att M och KD inte offentliggör sina partistöd, något som övriga partier sägs göra avseende bidrag överstigande 20,000 SEK. Det kan ju finnas en poäng i att sådana bidrag skulle vara offentliga, men Eriksson blir hyckleriet personifierat när han inte i en enda stavelse berör det faktum att stora delar av fackrörelsen, främst via LO, plöjer ner miljoner till socialdemokratin i partistöd + alla miljoner som de stöder indirekt i form av reklamkampanjer etc. Att en organisation ger bort pengar är givetvis okej om dess samtliga medlemmar är för en sådan åtgärd. Men att som LO stjäla en del av medlemmarnas medlemsavgifter för att stödja ett visst parti är helt sjukt. Jag känner säkerligen 20 personer som är fackligt anslutna till LO. Hälften av dessa är inte socialdemokrater...

Som om ovanstående vore nog så har Hans Tilly, ordförande för ett av LO största förbund, Maffian, ondgjort sig över att arbetsgivare stänger ute politiska företrädare på arbetsplatser.
http://www.dn.se/debatt/jag-tanker-inte-lata-mig-tystas-1.1161994

(Maffian omskrivs ofta till Byggnads, men dess verksamhet är mycket lik kärnverksamheten inom Camorran, den bygger på hot, mutor och kontroll.) För Tilly är det självklart att företrädare för "rätt" parti bör ha rätt att på betald arbetstid sprida propaganda och vädja till den "rätta vägen"...
Att det finns en arbetsgivare och rimligtvis en kund i nästa led som får betala för detta, är han helt omedveten om. Men så lever ju Tilly i en subventionssjuk och halvt planekonomisk branch... Till Hans Tilly skulle jag vilja upprepa hans egna ord från Vaxholm; GO HOME...och passa på och klipp dig och skaffa dig ett riktigt jobb.

Thailändskt Heron City

För er som bevistat Skärholmen känner säkert till att det finns ett köpcentrum, uppbyggt efter amerikansk anda som heter Heron City. Heron City är inte bara ett köpcentrum utan ett upplevelsecentrum med bio, hoppborg och mässavdelning.

Igår kväll, i vår fortsatta strävan efter att inreda nya lägenheten, tog vi oss till Central i BangNa. Central är ett köpcentrakoncept liknande ovan nämnda svenska motsvarighet, fast på klassiskt asiatiskt vis är det givetvis vulgostort. På sju våningar samsas säkert 200 matställen, 10 möbelaffärer, 20 elektronikaffärer, 50 klädbutiker (likheten med Sverige är dock slående, de flesta är riktade mot fruntimmer), 10 smyckesbutiker samt 4 st skönhetskliniker. Ja, inte skönhetsbutiker, utan kliniker...

Och som grädde på moset finns det givetvis en bio och en mindre nöjespark, som bl a tillhandahåller en inomhus-bergochdalbana... Lyckligtvis var den stängd för kvällen när vi var där, att åka upp och ner är jag för gammal för.

Sky Ride - kanske något för Gallerian i Mjölby?

Dagens hantverkare

Thailändsk (?) elektriker mitt på Sukhumvit road. Självklart utrustad med säkerhetsutrustning som keps, bambustege och flipflops. Att reda ut en Bangkokiansk kabelhärva skulle vara en utmaning värd Ernõ Rubik.

I rusningstrafik kan man ibland noncha trafikreglerna och använda mobilen till att ta en ögonblicksbild. Bilden väcker givetvis flertalet frågor:
1. kom elektrikern på utsatt tid?
2. var det en thailändsk elektriker eller var det en utländsk dito som fick höra inhemska elektriker skandera "go home"?
3. vitt eller svart?

Back in Bkk och Zlatan

Tillbaka i (bokstavligt talat) hetluften igen och förutom att min förkylning och lätta feber vägrar ge med sig är det kanon att vara tillbaka. Lördagen ägnades åt flyttförberedelser vilket främst innebar en tur till diverse möbelhandlare. Även om ens personlighet må förändras över tiden, beroende på saker som erfarenhet, ålder, intryck mm, var det glädjande att notera att det fortfarande är lika jäkla APTRÅKIGT att gå i möbel- och inredningsaffärer.
Jag höll ut i ca 1,5 timme, givetvis utan att ha köpt något. För att muntra upp mig själv blev det en sen lunch på Kobune där det inmundigades tonfisk.

Att det är nästintill omöjligt för svensk media att kritisera svenska idrottsprofiler har varit extremt tydligt de senaste dagarna. De senaste åren har vi kunnat följa tränarludret Svennis som byter klubb lika ofta som vi dödliga byter kallingar, allt efter vilken klubb som betalar mest. I vilken annan branch som helst skulle alla rekryterare dra öronen åt sig åt "hoppjerkan" Svennis. Men eftersom han är svensk med fina, FORNA, meriter är han höljd över all kritik.

Nutida exemplet på en liknande idrottsprofil är givetvis Zlatan. Jag har ända sedan tiden då han lämnade Juventus i sticket varit något avogt inställd till hans klubbval. Visst, Juventus blev degraderade men en spelare med riktig klubbkänsla hade stannat kvar och hjälpt dem tillbaka, som t ex Del Piero. Men men, efter en sväng till Inter blev Barcelona Zlatans nästa anhalt. Huvudorsaken var att Barca gav större möjlighet till en Champions Leaugue-vinst, något som kom på skam när just Inter knep den säsongen efter att Zlatan lämnat. Just skiftet till Barcelona är väl inget att orda om, Barcelona var för tillfället världens bästa lag och där vill ju alla spela. Det är dock såpan under sommaren som verkligen fått mig att förakta Zlatan - inte för den spelare han är, men för hans totala nonchalans för klubbkänsla och fans.

När jag själv spelade fotboll i Västra Harg skulle jag aldrig övervägt att gå till Gammalkil. Vidare skulle knappast en MAI:are gå till Mjölby Södra. Zlatan däremot har inget emot att;
1. förhandla med Real Madrid a k a Barcelonas största konkurrent och därmed hatobjekt. I Barcelona är mötena med Real mer laddade än derbymatcherna mot Espanyol.
2. förhandla och skriva på för Milan, d v s Inters största fiende.

Okej att killen vill få speltid, men måste han lägga sig på rygg för bästa summa, killen är ju inte direkt pank. Det är fullständigt otänkbart att en Evertonare skulle gå till Liverpool. Lika lite springer en Arsenalare till Tottenham. Eller t o m i kassa Allsvenskan drar sig en Djurgårdare för att dra på sig en AIK-tröja. Det finns ett fåtal exempel på spelare som gjort det - de blir i regel utbuade och avskydda. Rör det sig om en icke-svensk spelare får han dessutom utstå spott och spe i svensk sportpress, men när det kommer till Svennis eller Zlatan skrivs det inga negativa rader...

Tyskt

Vad kännetecknar en tysk och/eller en tysk produkt? Många skulle nog säga ordning och reda, punktlighet, effektivitet, hög kvalitet, respekt för auktoriteter mm. Eftersom jag har spenderat de senaste 15 timmarna i en tysk produkt i form av en cigarrliknande farkost med vingar och därmed ofrånkomligen varit omgärdad av tyskar så vill jag här återge min syn på det tyska. För att ytterligare få en tysk känsla hade DVD:n "Die Bader Meinhof Komplex" införskaffats strax innan flygning.

1. Ordning och reda: Redan vid Lufthansas incheckningsdisk var en borderline nära förestående. Trots både konfirmering på telefon och mail hade man lyckats slarva bort min bagagedetalj bestående av golfbag. För golfbagen fick jag nu betala ca 700 SEK, trots att jag hävdar att jag redan har pröjsat för den. Givetvis var proceduren för att lösa denna extraviktsexcercis onödigt ineffektiv vilket fick den annars så glada expaten att sura.
2. Punktlighet: Här måste högsta betyg utdelas till tyskarna, både flighten BKK-FRA och FRA-ARN lämnade och landade enligt tidtabell.
3. Effektivitet: Att tyskarna en gång i tiden varit härförare på krigsfälten är ju väl känt, och en av framgångarna var det s k Blietzkrieg, som bl a försatte såväl polacker som fransoser på pottkanten. Vad gäller effektivetet inom flygsektorn finns dock en del av önska. Att ta sig från en flight till en annan på Frankfurts flygplats fick den annars så toleranta Carlbock att på nytt surna till. Jag lyckas för det mesta guida mig runt i världen genom att läsa skyltar och följa dessa. Detta var dock inte helt enkelt på Frankfurts Flughafen. Tyskarna verkar ha en perversion för att placera skyltar efter aktuell riktningsförändring, något jag tidigare lagt märke till vid bilkörning i Warsteinerland. Visst är det något bökigare att missa en avfart på Autobahn än att gå lite för långt på en flygplats, men har man suttit inklämd i ett ekonomisäte i 11 timmar är man inte mogen för motgångar.
4. Hög kvalitet: Med anledning av en ombokning av min biljett blev priset för denna Lufthansatripp i klart övre kvartilen. Besvikelsen var därmed enorm när jag får en plats absolut längst bak i planet, i en stol vars ryggstöd inte kunde fällas. När jag snällt bad om en ny plats fick jag beskedet att planet var fullt (vilket iof inte var en lögn), och därför spenderades de 11 flygtimmarna i upprätt ställning.
5. Respekt för auktoriteter: Här får tyskarna högt betyg igen. Så fort kaptenen öppnade munnen och talade till oss passagerare blev det knäpptyst. Alla lyssnade med andakt på denna chaufför som så skickligt navigerade oss till Europa. Vidare var det en dröm att gå igenom säkerhetskontrollen med tyskar omkring sig. Raka led och inga tendenser på att inte lyda säkerhetskontrollanternas förmaningar. Resultat - snabb säkerhetsprocedur.

Sammanfattningsvis har tyskarna en del att jobba på för att upprätthålla sin positionering. För jag vet inte om jag kan hålla med om deras slogan; Lufthansa - there is no better way to fly.

Sista måltiden...

Imorgon lyfter jag mot Sverige för semester. Därför spenderades gårdagskvällens middag på K-Village, en ny galleria på Sukhumvit soi 26 (BTS Phrom Phong, sen taxi/biketaxi) som till huvudsak är fylld av restauranger. Min personliga favorit är Elite, en "crossover" mellan det japanska och koreanska köket.

Efter en studie av Elites digra meny föll valet på på en sallad med lätt halstrad tonfisk följt av grillad struts med diverse dipsåser. De hela kompletterades med en sashimi. Eftersom vi var bilburna så skippades Asahi´n till förmån för en jordgubbsshake.

Som sagt, barnsligt gott men det ska inte bli helt fel att under en månad smaska i sig stycken från grillen, falukorv, färskpotatis, varmkorv och klassisk, svensk helgmat såsom tacos och kebabtallrik.

En synnerligen nöjd Nicha njuter av läckerheterna. Längst ner till vänster återfinns den grymma tonfisken, ovanför till vänster ligger den råa firren och i mitten finns den framlidna, tillika grillade strutsen.

Look-a-like

Efter helgens golfweekend har jag identifierat två look-a-likes till två av nöjesvärldens stora profiler. Min grek-fransk-schweiziska golfpartner John Lizardo kvalar in som skådiskändis medan jag själv tar rollen som King of pop.



Mobilkameran gör inte verkligheten rättvisa, men studerar man John Lizardo efter denne gått i medvind är han en omisskänlig kopia av Christopher Lloyd aka Doc Brown i "Tillbaka till framtiden".

Min egen likhet med Michael Jackson är inte - som man kanske skulle kunna tro - mitt bleka nylle, utan snarare kombinationen brun arm, vit hand. En färgkombination som lätt blir resultatet av thailändsk sol och vit golfhandske.

Vad gäller själva golfandet så lämnade framförallt puttningen mycket att önska....liksom järnslagen....liksom hälften av alla utslag.... Men men, det är ju deltagandet som räknas.


Förutom att golfa hann jag med ett besök på Bla Bla Bar, en svenskägd liten bar i Jomtien. Där kan man inmundiga typisk, svensk mat. Eller som en bekant sa; "det är ett asgrymt ställe, de har riktig svensk kebabtallrik och pyttipanna...". Såsom uppväxt i kebabnästet Mjölby var jag därför tvungen att avlägga visit på detta etablissemang och domen från mig och Kedbock var klart godkänt. Den gode John var inte lika imponerad av den "svenska" kokkonsten...

För övrigt bjöd söndagens golfbana, Phoenix Golf & Country Club, på helgens mest udda erbjudande (vilket säger en del med tanke på att vi befann oss i syndens näste numero uno);
- greenfee inkl. caddie, dock utan golfbil, 2 750 THB. Om du vill ha golfbil, 700 THB extra.
- greenfee inkl caddie och golfbil, 2 100 THB...
Vilket hade du tagit?

Lumphini park

Förra helgen stod "lugn och ro" på schemat så därför spenderades ett par lördagstimmar i Lumphini park. Bangkok är ju som bekant en ganska betong- och asfaltsdiger stad så ibland är det skönt att placera sin kroppshydda på en gräsmatta. Som park är Lumphini inte så speciell, men det duger som trädgårdssubstitut. Enda störningsmomentet är de cyklande försäljarna som säljer mat, mat för mänskligt inmundigande samt bröd att mata fiskar med.


Erik studerar insida-ögonlock.


Lumphini park bjuder på ett digert djurliv.

Vore det inte för höghusen i bakgrunden skulle man nästan kunna tro att det är Bosgårds fritidshusområde.

På klassiskt, thailändsk manér störs inte Nicha av matförsäljarna. Här smaskas det på en chilistärkt fruktsallad.

Under helgerna kan man ta sig fram med bil utan att få ett nervsammanbrott, veckodagar rekommenderas Skytrain (station Rajdamri) eller tunnelbana (station Lumphini).

Bäst just nu...

Har helt snöat in på nudelsoppa. Nästan som en flashback av middagarna på Sätra i Gävle under den ampra studenttiden. Prismässigt kan 1996 års nudelupplaga konkurrera men knappast smakmässigt. Just nu vill jag ständigt äta thainudlar; snabbt upphettade i smakrik buljong och toppad med lite kål, bönor, strimlad biff och enstaka köttbullar (dessa är dock inte i klass med den svenska versionen). Lite extra torkad chili sen är det bara att sörpla i sig härligheten.
Priset är dock hutlöst, mellan 30-40 THB (6,5-9 SEK) får man nog räkna med att punga ut...

Att äta upp nudelsoppan tar väsentligt längre tid än tillagningen då den inmundigas med pinnar och en (tokliten) sked.

Desperationen stiger

Det är med skräckblandad förtjustning jag tar del av dagens DN Debatt. I den ondgör sig de socialdemokratiska ordföranden i landets 26 distrikt mot vad de kallar en "hatkampanj" mot statsministeraspiranten Mona Sahlin.
http://www.dn.se/debatt/stoppa-hatkampanjen-mot-mona-sahlin-1.1132533

Till vår stora lycka har Sverige under årtionden importerat influenser från andra länder, allt ifrån kultur, mat, världsåskådning och även politik. Av detta följer även en mer exponerad och hätsk valkampanj, något som man ser i världens alla hörn. Då de svenska partierna trängs i mittenland är det min övertygelse att folk i allt större utsträckning röstar på personer framför valmanifest. Att jag själv vid hundratalet tillfällen fått frågan varför jag röstat på KD när jag inte är kyrklig, visar ungefär hur stor koll folk har på vad de olika partierna står för. M a o, personfixering vid riksdalsval kommer rimligen att öka än mer.

Åter till debattartikeln! I artikeln tar man upp det s k falska Mona-brevet, ett brev som tydligen distribuerats av en moderat kommunpolitiker. Detta är enligt debattörerna förtal, sanktionerat av alliansen.

Det slår mig direkt hur kort minne dessa 26 personer verkar ha. Ingen verkar komma ihåg oppositionens extrema angrepp på Maud Olofsson i samband med SAAB-affären. Maud Olofsson hängdes ut av oppositionen som en person som bara ville alla stackars SAAB-medarbetare illa, utan att för en sekund tänka till om varför SAAB var i kris. Så mycket spot och spe har nog sällan ett statsråd fått ta, och imponerande nog håll Maud emot och lät inte oppositionsmobben sänka henne. Vidare kan det väl bara vara tal om förtal om man sprider falska uppgifter om en person. Mitt minne är lyckligtvis bättre än exempelvis Thomas Östros, Veronica Palms, Mikael Dambergs m.fl, för jag minns nämligen att de saker som tas upp i "Mona-brevet" är saker som faktiskt inträffat och därmed sant...

PS. Det finns exempel på alliansministrar som också ägnat sig åt "fiffel", såsom ej betald TV-avgift och svart arbetskraft. Dessa dock tog ansvar för sina gärningar och avgick... DS.

Fredag!!!

Med åtminstone en Mintushot för mycket innanför västen är det dags att snart dags att ta helg (ja, jag ska inte köra bil hem, riskerar livet bak på en biketaxi istället).
Är grymt partysugen men avvaktar nog lokalbesök till morgonen.

Känner mig på ett så jäkla gott humör idag, kanske beror detta på att jag bestämt mig för att plåga lite mecklare under helgen genom att gå runt och kolla på nya cribs. Trivs egentligen ganska bra i nuvarande lya men eftersom man numera är mer sambo än särbo är det dags att utöka ytan. Kan jag dessutom hitta en lägenhet utan de myror som invaderat nuvarande boende samt ett kök vore jag ytterst tacksam.

Ubudet av lägenheter är stort, nu slits jag bara över följande val;
1. Tokfräscht, toknice möblemang, lugnt, hyfsat kök men långt från Skytrain/tunnelbana och därmed uppenbar risk för att hamna i djävulska bilköer.
2. Äldre, viss sunkighetsfaktor, rymligt, mitt i smeten, gångavstånd till kontoret.
3. Tokfräscht, kanonläge, sjysta möbler, hyfsat nära till Skytrain/tunnelbana men ändock apmycket bilköer.
4. Tokfräscht, kanonläge, sjysta möbler, gångavstånd till kontoret - dock minst 15.000 THB dyrare...

Men men, man kan ju alltid spara in på maiden, den servicen kostar ju trots allt 3.000 THB

Long live friday afternoons!

Sviterna av en fastighetskris

Efter 10 år i fastighetsbranschen är man väl att betrakta som lätt miljöskadad. För att spä på denna självuppfyllande profetia kommer här några ord om Bangkoks fastighetsmarknad. Att jag valt ett så spännande ämne för dagens inlägg kommer av att jag igår passerade ett ännu existerande monument från Bangkoks fastighetskris anno 1997.


Från att ha stått som ett sexvåningsbetongskelett rivs nu huset vid hörnet Sukhumvit rd/Sukhumvit soi 6. Kan det månne bli ett nytt hotell istället, läget är ju bra. Nära till såväl turiststråk, party och st(p)ökklubbar.

Att betrakta Bangkoks fastighetsmarknad väcker flera tankar. Den första tanken är; när kommer nästa prisras? Bangkok vimlar av nya, gigantiska byggnadsprojekt samtidigt som det är ett överflöd av såväl osålda som tomma lägenheter. Fastighetsmarknaden är totalt olik vår svenska dito. Marknaden utgörs av apartments eller condominiums. En apartment liknar vår hyresrätt, dock är prissättningen helt fri - ingen bruksvärdesprincip här inte. En condominium liknar vår bostadsrätt med fri prissättning. Den stora skillnaden är dock att i en condominium finns inget krav på bosättning och du kan höra ut den till vem och till vilket pris som helst. Nja, inte till vem som helst. I flera condominiums finns regler som exempelvis diskvalificerar indier, araber och i vissa fall kineser. Osmakligt och rasistiskt kan tyckas, men har man väl studerat jobbannonser i de stora dagstidningarna så härdas man kvickt. En typisk jobbannons innehåller nämligen i regel strikta kravspecifikationer. För ett assistent-/kundtjänst-/hotell-/sekreterarjobb söker man i regel damer, 22-30 år, fördelaktigt utseende och helst hyfsat engelskspråkiga.

Åter till fastighetsmarknaden. Varför rasar inte priserna om det finns ett överutbud? Min egen microanalys av detta är som följer:

1. De som köper condos gör det utifrån en långsiktig horisont. En prisuppgång på 5% över en tioårsperiod kan mycket väl anses vara bra, speciellt om man lyckats haft den uthyrd större delen av perioden. Glöm vårt Stockholmsbeteende där man köper för 2 Mkr och helt sonika förutsätter att lägenheten är värd 2,5 Mkr ett år senare, med den enkla devisen "vadå, priserna går ju alltid upp".

2. De som investerar pröjsar kontant. Även om prisbilden inte är i närheten av London, Hong Kong, New York och Stockholm så är det även stora pengar det handlar om. Ett genomsnittligt pris/kvm i delar som Sukhumvit varierar från 90-150 000 THB/kvm, översatt till svenska SEK, ca 22-35 000 SEK/kvm. Billigt kan tyckas, men hur många i västerlandet skulle kunna hosta upp detta kontant för en 3:a på 100 kvm...?
Om man inte köper sin condo i rent investeringssyfte utan för att verkligen bo i sin lägenhet lånefinansierar man givetvis. Dock kräver bankerna ofta kontantinsatser i storleksordningen 30-40 %...

3. Det kanske låter konstigt, men i en stad där allt går att köpa för pengar (politiker, göka, kröka, snorta mm mm) fattar man sig inte på marknadsekonomi. Allting har samma pris och finns det ingen efterfrågan är det inte självklart att man korrigerar prisbilden. Så även inom fastighetssektorn. Såsom spekulant på ett nytt hyreskontrakt har man erfarit bristen på förståelse för sambandet mellan utbud och efterfrågan. Exempelvis har en lägenhetsägare snarare velat höja hyresnivån eftersom lägenheten stått utan hyresgäst i fyra månader. Rimligtvis borde hyresnivån sänkas då den uppenbarligen varit för hög, men icke. Givetvis måste nivån höjas för att kompensera för tiden då lägenheten stått tom...
Min slutsats är att detta även påverkar den allmänna prisbilden. Eftersom marknaden rör sig så långsamt finns det inte ett spekulativt beteende som vi är vana vid från västerlandet. Köpa i januari och sälja ett år senare existerar inte på samma sätt.

4. Om Thailand vore beläget i Europa skulle man aktivt arbeta mot ett EU-medlemsskap. Pengaförsel över gränserna är man djupt rädd för, eller åtminstone för pengautförsel. Givetvis är utländskt kapital välkommet in i landet, dock inte det motsatta. Detta gör fastighetsmarknaden till ett troligt investeringsalternativ om du har pengar över. Givetvis kan ha dem kvar på banken, men kloka nog som thailändarna är så har de lärt sig att bankerna inte är att lita på. Till skillnad från västerlandets skattebetalare skulle nog aldrig Thailands skattebetalare lösa ut de inhemska bankerna när de spekulerat bort spar- och pensionskapital på pyramidspel á la Bernie Madoff...

Hur svårt kan det va´?

I världens största idrott som samlar miljoner och åter miljoner människor samman kan man inte komma till bukt med de mest elementära problemen.

Problem 1.
Var bollen inne? Att man inte lyckats fastslå om Geoff Hursts boll var över mållinjen eller inte är väl inte så konstigt, matchen spelades trots allt för 44 år sedan. Men att man 2010, inte har löst problematiken för domare att avgöra om en boll var över linjen eller ej är helt j-a otroligt. Hur svårt kan det vara. I en sport som ishockey har man måldomare som har kameror till hjälp. Regelverket är enkelt, om man inte till 100 procents säkerhet kan fastställa att pucken var inne (ex pga att en 195 cm lång målis ligger inne i buren och döljer pucken), då är det inte mål. Hur svårt kan det vara att erbjuda motsvarande teknik inom fotbollen? Man behöver ju inte ens ha separata måldomare, överlåt arbetet åt fjärdedomaren. I och för sig kräver det att flaxande coacher håller sig inom streckad linje, då det verkar vara fjärdedomarens huvudsakliga uppgift. Fjärdedomaren behöver ju inte direkt anstränga sig i övrigt, att bestämma tilläggstid och sköta byten bör inte inkräkta på måldomargörat.

Problem 2.
När skickliga fuskare i majoritet belönas med frisparkar, straffar och t o m utvisningar för motståndare istället för att bestraffas är det något fel. Även här skulle fjärdedomaren kunna spela en roll. Låt det göra möjligt för fjärdedomaren att påkalla huvuddomare och utdela rött kort för filmning. Samma sak skulle kunna gälla övriga sekvenser utanför spelet som skulle kunna rendera i rött kort. Visst, detta skulle kunna leda till fördröjning och många spelavbrott men bara under en kort period. Om spelare som utdelar efterslängar i mjugg och/eller filmar lever under hot om direkt utvisning och säg, 5-6 matchers avstängning - ja då skulle t o m de italienska klubbarnas ledning arbeta aktivt för att stävja detta otyg.

Som Linda Bengtzing skulle sagt; "se mig, hör mig, rör mig - hur svårt kan det va?"

Bilköp

Då var det äntligen klart - eller i alla fall nästan. På fredag skall köpekontraktet skrivas under och då är man inte bara körkortsinnehavare, utan även automobilägare i kungadömet. Valet föll på en japansk fyrhjuling, en Honda Civic av årsmodell 2008. Jag vill betona ordet valet, då det knappast är vad jag drömde om att köpa. Men som tidigare nämnts är det i stort sett en omöjlighet att köpa en "drömbil" i Thailand pga den helt sjukt höga "lyxskatten". Exempelvis kostar den enklaste Volvon drygt 400 000 SEK och en 5 år gammal Beemer 318 går lätt på samma summa. Så fort en bil får epitet Sport höjs ribban enormt, ex kostar en Audi TT ca 3 gånger mer än i Sverige...

Civiken känns dock som ett adekvat val för oss expats som vill sola oss i Bangkokglansen. Honda är ju kända för fina motorer, något som Palmgren kan intyga såsom gammal Type R-innehavare. Givetvis kommer bilen med gentlemannafinesser såsom skinnsäten, parkeringssensor(parkeringssensorn behövs knappt då man vid varje parkeringstillfälle får hjälp av en vakt som med hjälp av armgester och visselpipa guidar en rätt i trånga parkeringsutrymmen), klimatanläggning, mobilhandsfree (nödvändigt då det är olagligt att prata i mobilen utan headset vid bilkörning. Det är dock lagligt att köra motorcykeltaxi och samtidigt prata i luren).

På tal om trafikregler så fick jag - för en facil bötessumma om 800 Bath - lära mig att det ibland är olagligt att köra mot grönt. Å andra sidan kan det vara okej att köra mot rött, så till vida att du håller dig i rätt fil. Känns som det med tiden kommer skrivas ut fler böteslappar till en stackars logikfascistisk östgöte.


På japanska bilar kallas sportpaketen Mugen, hemma kallar vi det som bekant Linghemshottad.



I Sverige finns modellen som elhybrid, såna miljömässiga töntigheter finns inte på den thailändska marknaden. Hastighetsmätaren är digital, vilket ger underbara flashbacks av en annan japansk skönhet - min underbara Suzuki SV1000, nu i händerna på en fiskarson från Götet.

Eftersom bilen inte skall betalas förrän tidigast till helgen, håller jag tummarna för en devalvering av bathen.

Jambulani stjälper de stora...

Har inte elitutövarna inom fotbollen gått från män till mesar? Det yttersta exemplet på detta måste vara deras klagosång över den officiella boll som används under VM - Jambulani. Höga protester har hörts från såväl fransoser, italienare, spanjorer och för några dagar sedan ondgjorde sig Fabio Capello över Jambulanis egenskaper, ja, eller snarare brist på egenskaper.

Den observante kanske noterar att det är de lag som underpresterat hittills som klagat mest, en slump eller en idiots försvarstal? Är det inte fantastiskt att spelare som tränar i snitt 4 timmar om dagen, 365 dagar om året, inte kan hantera en ny boll?! Hur svårt kan det vara? Dessutom, är det inte lika för alla spelare, oavsett om man är amatörspelare på Nya Zeeland eller om man är överbetald nickskarvare i Premier Leaugue?

Jag tänker tillbaka på min egna, något förkortade "fotbollskarriär". Tänk om Lasse Almén (R.I.P) i den obligatoriska matchrapporten till Östgöta Correspondenten, skyllde Västra Hargs förlust mot Ödeshög, på att bollen var konstig. Själv fick man vara nöjd med om bollen i huvudsak innehöll luft och inte vatten. Och, vi tränade inte 4 timmar om dagen, snarare 3 timmar i veckan vilket inkluderade på munhuggning, korvätning och de senaste historierna från helgens partaj i Kulladal eller Ekliden.

Men som man alltid sagt, bollen är rund...

Dags att bli politisk!

Inför stundande riksdagsval kan jag inte låta bli att publicera en smått ironisk men ack så talande text om den svenska retoriken kring skattesänkningar och jante. Jag sänder ett tack till en svensk bekantskap i Bangkok för text.

Fördelningspolitik ala Sverige
10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas:
- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr

De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:
– "Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen".

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.
De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis.
Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...
– Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:
– Men han sparar 70 kr!

– Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.

– Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20? De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.

– Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.
– Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt, tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt: Det fattas 520 Kr...

Seden dit man kommer...

Då vi flera kvällar i rad hängt på Australian Bar i syfte att stilla vår VM-hunger börjar man känna sig mer och mer som en riktig Oz. Alla vet ju att australiensare antingen är aborginer eller Mike Dundee-profiler. Därför bestod gårdagens maträtt av en rätt signerad den senare; Krokodil i curry!
Och håll i er nu, krokodilrätten var bland det bättre jag ätit 2010 - mycket gott. Just krokodilen påminner om kyckling i konsistensen, dock något fetare.


Klassiska australiensiska råvaror med en touch av Thailand...

Ett mysterium mindre

Ännu en helg avklarad och förutom en del biltittande (ja, nu har jag nog bestämt mig, nu inväntar jag bara att Anders Borg stödköper SEK de kommande dagarna) blev det mest sport. Dock inte i form av självutövande, utan snarare soffliggarläge under Canadas GP (ett helt fantastiskt lopp) samt VM-fotboll på Australian Bar på soi 11.

På tal om VM-fotboll, please FIFA - förbjud dessa j-a Vevezuelas. Förutom att man blir döv av att höra detta (o)ljud så förtar det mycket av känslan då publikens övriga sorl försvinner i oväsendet. Publiksorlet är ju annars en viktig del i sammanhanget då det kan hetsa såväl övrig publik som spelare på plan.

BTW, mellan två matcher så bjöd Australian bar på liveband och deras musik fick en mängd människor att svänga de lurviga. Det var då undertecknad fick en uppenbarelse och äntligen löste VVTIFLIA-mysteriet. En ledtråd till vilket mysterium som avses kan fås genom dess internationella benämning, WWGDGLIA.

KabelTV-företag....

Jag trodde inte det var möjligt, men det verkar som att den största aktören på kabel-TV marknaden i Bangkok, TrueVision, är lika sopiga som Com Hem. Jag vet, det låter otroligt, men efter 3 månader av urkass mottagning (ända sen jag fick min nya uppdaterade box...) och en fjärrkontroll som lever ett eget liv början True närma sig Com Hems oduglighet.
I likhet med Com Hem är även deras kundtjänst helt värdelös. Inför stundande fotbolls-VM försökte jag uppgradera mitt abonnemang för att få tillgång till deras HD-kanal som sänder alla matcher. Detta avråddes jag dock ifrån då alla kommentarer är på thailändska och man troligtvis kommer sända alla matcher på de sportkanaler jag redan har. Just ordet "troligtvis" verkar dock komma på skam då inga fotbollssändningar är aviserade.

Sen finns det en aktör till som i det närmaste har monopol på fast telefoni, TOT. Likt ett Telia äger de det fasta telenätet och har man inte internet via ens kabelTV-leverantör står valet till TOT. Min ADSL-uppkoppling har inte fungerat sen början av april, detta trots ivriga påringningar till TOT´s kundtjänst. M a o, även inom internetsektorn är det som i Sverige, ett halvstatligt företag som inte levererar vare sig en fungerande produkt eller service. Men men, kanske i helgen görs ett nytt försök att få TOT´s kundtjänst att agera, sist lät dock konversationen ungefär som följande;
"welcome to TOT, how can I help you?"
"- well, as I tried to explain to you and your fellow colleagues several times before, our phoneline is dead, and I´m still waiting for someone to fix it."
"what is wrong with your internet sir?"
"- eh, the phoneline is dead, and as a result of that, the ADSL doesn´t work."
"is any of the lights on the modem working"
"- yes, the modem is working fine, but without a signal to the phonesocket it doesn´t connect to internet."
"hmm, you say your phone doesn´t work, sir?"
"- Okay, let´s get this straight! My phone works fine, but without signal - no phone or no internet. I don´t have a signal, please fix."
"have you tried to restart modem, sir?"

Äh, jag skiter i internet och fotbolls-VM bör man ju ändå avnjuta på en sportbar...

Fläkt av Sverige

Var på Emporium igår och handlade lite. I vanlig ordning tog man sig en sväng förbi chipshyllan för att plocka på sig en påse Lay´s sourcream&onion. I samma veva som jag sträcker mig efter en påse Lay´s, flimrar något grönt förbi i periferin....

Mina ICA-vänner skulle varit stolta över thailändarnas förmåga att fronta. Inga fula kartonger här inte...

Till det facila priset av 190 THB/påse (nästan trippla priset jmf med Sverige, men som Paulsson skulle sagt - "BILLIGT") inhandlades en trio Dill & Gräslök-chips. Två till mig och en till Kedbock...

Familjemiddag

I torsdags fyllde Nicha 28 år och söndagskvällen spenderades med anledning av detta på restaurang med hela tjocka släkten. Förutom att gå igenom det lokala skvallret och äta som galningar liknar en familjemiddag i Thailand i stort sett en familjemiddag i Sverige, dock med några undantag.

1. Vänta inte med att beställa bara för att du är först...
Som den tidsnitiske svennen jag är, var jag och Nicha givetvis på plats 5-10 minuter före utsatt tid. Eftersom Nicha var hungrig (och har ett jäkla hungerhumör...) var det helt naturligt att börja beställa in mat. När jag försynt undrade om vi inte borde vänta tills alla kommit fick man helt enkelt till svar att man inte kan veta när de andra kommer, detta trots att vi satt 18.30 som tid. Sagt och gjort, innan någon annan kommit hade man smakat på såväl Tom yum gai, snabbwokad mimosa, curryris med seafood mm.
När resten av sällskapet dök in kom det fler rätter på bordet och snart var tjattret igång.

2. Det är helt okej att prata över huvudet på han som inte verkar förstå...
Thailändare är mycket rättframma. Det kan kännas lite märkligt inledningsvis, men det är grymt skönt att slippa all politisk korrekthet ibland. Exempelvis fick man höra att man nog var en hyfsat grann skapelse, men Nichas kusins kille (thai) var givetvis ett mycket bättre kap och dessutom har han inte en kula på magen som den mystiske svensken.

Det ska dock tilläggas att Nichas farbror (typ extrapappan) efter middagen och förutom att waiva, gav mig ett rejält handslag och lät hälsa att jag verkade vara en hyvens kille som gjorde hans prinsessa lycklig!


Alla tyckte mina fula kanintänder var roliga när jag här ackompanjeras av svärmor (vit blus), moster (mörkröd blus), farbror och svärmors barndomskompis.

3. Som bordsdryck gäller Jonnie Walker
I och för sig ingen skräll, men jag kan inte annat än le när man endast sörplar Jonnie Walker Red Label (helst Black Label men den kommer först fram på verkliga tillställningar) och soda. Att man sen ska köra hem är ingen grund för att skippa boosen, skulle man krocka så har det inte med spriten att göra utan p g a man är otursförföljd...
För protokollet vill jag klargöra att jag drack Pepsi.

4. Titta på sport.
En av de bättre sakerna med att gå på thairestaurang är att det i 99 fall av 100 finns en eller flera televisionsapparater som visar sport. Detta passar mig utmärkt, speciellt igår då jag i brist på konversationskunskaper kunde ägna mig åt Söderlings sorti i Franska öppna.

5. Ifrågasätt gärna notan
Även om du har beställt en rätt ur menyn, där rätten dessutom prissatts, kan man alltid ifrågasätta priset i efterhand. För den som tror att prutning och hustling endast sker i samband med inköp av diverse fakeprodukter på turiststråken har fel - den klassiska thaihustlingen finns alltid närvarande. Själv kan jag ju tycka att det är märkligt att ifrågasätta en rätts pris på 150 THB om det framgår tydligt att den kostar 150 THB. Dock är det ytterst befriande att det förväntas att man säger till om man inte är nöjd med smaken. Smakar det inte som förväntat, får sig kocken en dask på armen och rätten stryks ur notan.

6. Bacillrädda gör sig icke besvär
Räkna med att inmundiga andra människors baciller om du går på thaimiddag. Eftersom man beställer in en mängd rätter så plockar många människors bestick mat från de olika uppläggningsfaten. Har man riktig tur har man en snäll bordsgranne som utan förvarning slevar upp en portion åt dig. Lyckligtvis smakar ju det thailändska köket himmelskt, med vissa undantag. Marinerade, råa (ja, råa. Inte förkokta eller kalla, utan just råa) räkor är exempelvis inte jättegott...

Topp och tapp

Fredag eftermiddag och dags att summera senaste tidens upp och ner listform.

3 i topp
VM-tips: Sundsvalls stolte son, Henrik Lindgren har via sociala medier bjudit in till ett s k VM-tips. Att förutspå samtliga matchutgångar i världens största idrottsevenemang har höjt VM-temperaturen rejält. Det är med enorm intensitet och spänning jag kommer följa upp min tipsrad, nästan lika noga som den tipsliga á la Önnebo lanthandel.

Mobiltjänster: Thailand har hundra gånger bättre system för mobilabonnemang än exempelvis Sverige. Vill man byta prisplan är man inte bunden till ett kasst Halebopabonnemang i 51 år, utan man kan närsom byta till en prisplan som passar ens nyttjande. Givetvis är det billigare än i Sverige, vi får dock leva utan 3G utan får lita till GPRS. Ålderdomligt javisst, men å andra sidan ser man hela tiden locals som glor på TV i mobilen, detta till en fast kostnad av motsvarande 35 SEK/månad.

Posten: Ett statligt företag i kungadömet som verkligen levererar. Försändelser från Sverige dimper i regel ner inom 3-4 dagar och motsvarande när man postar till Sverige. Maximal väntetid jag upplevt på ett postkontor är ca 5 min, vilket får anses som excellent. Snyggt.

3 i tapp
Trafik: som innehavare av såväl hyrbil och körkort har jag spenderat många timmar i Bangkoks trafikkaos. Igår slogs nya rekord i bilköande. Bl a stirrade ett rödljus elakt mot mig i 10 minuter innan det blev grönt (vilket var en ökning med ca 40 sekunder jmf med tidigare under dagen...), jag irrade dessutom in mig på en sidosoi som slutade med att jag förutom att battla med tuktuks fick backa ut på Sathorn Road, vilken är ungefär lika trafikerad som Essingeleden x 10, dock med trafik som inte rusar fram i högre hastighet än en nanokilometer/tim.

Ron mak mak: Just nu är Bangkok hetare än hetast vilket begränsar ens rörelsemönster. Att sätta sig på en biketaxi borde vara något fläktande, men det känns som man färdas i en varm hårfönsfläkt.

Rafael Benitez: Har fått sparken av antagonisterna Liverpool. Synd, då Benitez - förutom en slumpmässig Champions Leaguevinst - varit en glädjekälla för oss Evertonare då han sällan lyckas få sitt Liverpool till några högre höjder.

Long live the King!