Det är inte utan man blir påverkad av de olika religionsinfluenserna som omgärdar en. Thailand är till huvudsak buddhistiskt då ca 95 % av befolkningen sägs tillhöra denna religösa åskådning. M a o är karma ett viktigt begrepp inom tron och lägger man till att många kombinerar sin buddhistiska åskådning med lite influenser från hinduismen så förstår ni att karman spelar stor roll. Karman har olika betydelser och innebörd beroende på vilken religion man svär sig till, men den allmänna översättningen är att karma är lagen om orsak och verkan. (ev. läsare kan läsa mer http://sv.wikipedia.org/wiki/Karma)
I vissa fall kan karman påverka utgången för återfödelse. Och det är om detta dagens inlägg ska handla. Nedan presenteras en lista (givetvis) på icke önskvärda återfödelsealternativ - med dessa i bakhuvudet har åtminstone jag börjat tänka på mina handlingar...
5. "Same"-ren
Bara för att ett folkslag anser sig ha rätt att bedriva näring av gammal hävd så måste det väl finnas en måtta på tokerier. Inte nog med att man som ren ska hållas stången med hjälp av lasso, man ska dessutom behöva spendera sin tid genom att förflyttas från ett kallt, ogästvänligt ställe, till ett annat dito i norra Norden. Behöver ens husbonde nya, moderna arbetsverktyg (ja, inte sköts rennäringen på traditionellt vis trots att man hävdar till just den rätten via gamla seder) kan man ge sig den på att man placeras på Malmbanerälsen och förvandlas till renfärs. Husbondens färdernesland är då snabb på att betala ut bidrag till den stackars samen och genast har en ny skoter införskaffats.
Själv väntar jag på att någon stockholmare med rötter från Birka kräver sin rätt att idka myskoxenäring med hänvisning till samma gamla hävdretorik. På Björkön finns nämligen inga tåg som "olyckligtvis" kan ända ens liv.
4. Hamster
Att återfödas som denna lyxvariant av gnagare kan å ena sidan bjuda på en behaglig livstid med serverad mat och eget hus. Å andra sidan är ofta handlingsutrymmet begränsat till en bur om 60x80 cm och ens enda godis består av en tre månader gammal saltring. Det känns som att hamster är som att vara adlig celebritet, typ kungabarn. Man har mycket serverat och ett hyggligt behagligt liv, men man kan inte som övrig pöbel - typ en vanlig stadsråtta - parta runt, kopulera fritt och äta vad man vill utan att omgivningen har synpunkter på ens beteende.
3. Krabba/kräfta
I och för sig kan det locka att ha två klor som i proportion i förhållande till övrig kroppsmassa är i paritet med simmaren Ian Thorpes fötter. Å andra sidan känns ett liv på en dyig botten där kosten endast utgörs av andra döda vattendjur inte så lockande. Lägg därtill att livet snabbt kan termineras genom att fastna i en äcklig bläckfisktentakel och sedan slukas hel. Om man istället återföds som kräfta känns inte avslutsalternativen direkt lockande. Antingen dör man i kräftpest, eller kokas levande i en krondillkittel. Att ens kadaver sen bryts i bitar av en OP-berusad dalmas som gör allt för att suga ur ändalykten, gör ju inte livsslutet värdigare.
2. Tupp
Vid en första anblick kan ju tupp verka vara värsta toppvinsten - ensam man i hönsgården tillsammans med en massa chicks. Tänk då ett steg till. Förstå vilka intriger det måste förekomma i en hönsgård?!
- "amen, jag har ju faktiskt lagt 4 ägg idag och Britta där borta har ju bara lagt 2! Jag fattar inte att hon kan ha samma lön än jag"
- "oh, gud, såg du vilken slampig klänning Stina hade, man såg ju varenda fjäder!"
Föreställ dig sen, när du vill diskutera gårdagskvällens Champions Leauguematch över morgonfikat - då pratar alla hönor om det senaste programmet av Förkväll eller om hur elak Dermot Clemenger var mot Claudia Galli i Let´s Dance.
Den enda fördelen med att vara tupp är ju det faktum att man alltid har god tillgång till damer, en nedsida med det är att man rimligtvis får höra följande alltför ofta:
- "Erik, jag känner inte att du uppskattar mig..." varav man själv stämmer in i en stilla bön; "snälla Gud, nacka mig..."
1. Massagefisk/"sårrenarlarv"
Tänk dig följande; din enda livsgärning består i att simma omkring i ett akvarium och enda sättet att få mat är att nafsa på död hud på ett par äckliga människofötter. Oj, kolla in dessa fötter, både vårtor och knallvit fotblåsehud - YUMMY!
Eftersom jag personligen har öronproblem som gör det omöjligt att vistas för långt under vattenytan kan jag ge mig den på att jag skonas från att bli en massagefisk, utan istället återföds som larv, vars enda syfte är att placeras i ett infekterat människosår och livnära mig på döda hudceller. Inte heller det ett optimalt öde.
onsdag 31 mars 2010
Livsmedel man saknar
Trots att det finns salustånd, sevenelevens, butiker och stormarknader i stort sett överallt i Bangkok finns det saker som inte kan få tag i och som man saknar från Sverigebutikernas hyllor. Vissa saker, som exempelvis Gevaliakaffe, är inte så svårt att hålla i lager då det inte förbrukas i sån takt att det inte kan fyllas på av snälla sverigebesökare med jämna mellanrum. Saker som är svårare att lagerhålla och som man tar för självklara när man är i Sverige är;
1. Estrellas dillchips
En tidig smakpreferens från alla de gånger man sov över hos morföräldrarna. Man kunde alltid sniffa sig till en påse dillchips, på andra hyllan i serveringsskåpet. Mr Wanke bistod med en 300 gramspåse i början av mars och den räckte ungefär lika länge som en jungfrus oskuld i Paradise Hotel.
2. Marianne
Det är kanske inte för inte man går under epitet pensionären i vissa bekantskapskretsar. Detta pensionärsgodis är en given favorit då kombinationen mint och choklad är lika självklar som humle, jäst och vatten. Då jag likt Kalle i chokladfabriken hushåller mitt godis in absurdum, äter jag endast en (ibland två...) kola om dagen vilket gör livslängden på en påse relativt god. Enda torrperioden infann sig i december då Kedbocks Marianneleverans stals av giriga möss på ett hotellrum i Amsterdam.
Lyckoögonblick. Extra stor taxfreepåse från hovleverantör Thomas Wanke.
3. Jordnötsringar
Likt dillchips en klassiker från barndomen. Kombineras med fördel tillsammans med två flarn pepparchips (givetvis Estrella) för en ultimat smakupplevelse.
4. Bullens varmkorv
Att inte kunna svänga förbi ett gatukök och beställa några snablar med bröd är en klar nackdel med Bangkok. Vid nästa Sverigebesök kommer jag omedelbart svänga förbi Ekvallen, inte för att primärt studera Västra Hargs kvalitativa div. 6-fotboll, utan för att njuta av en Bullens varmkorv med bröd, applicerad med två strängar ketchup och senap.
5. Kindagurka
Såsom bördig från östgötaslätten är jag inte bara berikad med en vacker dialekt utan även utrustad med en ypperlig smakpreferens. I Östergötland är det självklart att komplettera sin leverpastejmacka (helst Julles leverpastej) med färsksaltad slanggurka. Att Västerås i folkmun kallas Gurkstaden är en skamfläck för nationen när man synar Kindas överlägsna kompetens inom gurkindustrin.
söndag 28 mars 2010
Leva på en hundring om da´n?!
En av de stora fördelarna med Thailand är, om man lyssnar runt bland svenska turister, prisnivån. Nästan alla prisar det faktum att man kan åka taxi för en bråkdel av vad det kostar hemma och man kan äta en supergod middag för en fjärdedel av vad det kostar att gå till den lokala thairestaurangen hemmavid (i och för sig hittar man aldrig friterad banan med glass här men då finns alltid de smaskiga pannkakorna med diverse toppings att alternera med. En passus i sammanhanget att de så "traditionella thailändska pannkakorna" är en import från Indien...). Vidare kan man få en kall Singha serverad för 13 SEK, och det vilken tid på dygnet som helst och utan att behöva passera en dryg väktare på vägen. Personligen tror jag dock de flesta tycker Thailand är så billigt tack vare det stora utbudet av kopior, allt från Iphonekopior till fake-klockor till Abercrombie&Fitch-pikecopies.
Men hur billigt är det egentligen att bo i Bangkok? Om vi fokuserar på boende, mat, transport, nöjen och övrigt så kan man nog påstå att det inte är speciellt billigt. (1 Bath = 22,5 öre)
Boende
Prisspannet är givetvis enormt, från 5 000 B - 300 000 B i månaden kostar det att hyra en lägenhet (condo) i Bangkok. Rimligtvis ligger en 5 000 Bathslya en bit från stan och har en standard som skulle få Rosengårds miljonprogramshus att framstå som lyxlyor. Å andra sidan är ett 300 000 Bathshem extraordinärt på 3-400 kvm med faciliteter som egen pool, hundra balkonger samt egen sov- och matdel för tjänstefolket.
Såsom en hyfsat bekväm 30+ svenne som inte vill spendera timmar på att ta sig till och från jobbet samt ha det hyfsat nära till Bangkoks nöjesutbud får jag lägga upp 30 000 Bath i månaden för en 2:a på 50 kvm. Då ingår i och för sig en parkeringsplats, security, gym, swimmingpool och bastu. Det som tillkommer är internet, kabel-TV och el, varav den sistnämnda med lätthet kan hamna på 2000 Bath/mån, p g a ett rikligt aircon-utnyttjande. Summa summarum landar boendekostnaden på ca 35 000 Bath i månaden, vilket motsvarar ca 7 500 SEK. M a o i paritet med vad det i Stockholm kostar att hyra en hyfsad innerstadskvart i första hand, eller en sunkig närförortskvart i andra hand.
Mat
Eftersom köken är av modell mindre i de flesta lägenheter (förutom i de stora lägenheterna där det rimligtvis finns en hushållerska....) så lagar man ytterst lite mat hemma. Själv har jag lagat mat ca 10 gånger på drygt 6 månader, vilket inte bara beror på utrymmet utan också det faktum att det ofta är billigare att köpa färdigmat, än att laga den själv. Det går att käka för ca en hundrabathare om da´n! 2 ägg till frukost, en thailunch bestående av en pad thai och en avslutande middag bestående av grillad kyckling, sticky rice och papayasallad - allt detta får man för en hundring.
Jag vill dock påstå att det inte är direkt kul att endast äta thaikost. Lägg därtill att Bangkok har ett restaurangutbud som rymmer hela världens smakupplevelser så förstår ni att man inte bara knaprar kycklingspett hela dagarna. M a o brukar matkontot knappast stanna på en hundring, utan kan variera från 100-3000 Bath.
Transport
Under min tid som 08:a var det självklart att inneha ett företagskort till ett av huvudstadens större aktörer. En taxiresa i Stockholm går med lätthet på 200 kr, oavsett om man bara tar sig några kilometer. I Thailand är det fantastiskt billigt att transportera sig. Exempelvis kan jag ta en taxi från Bangkok till piren i Rayong för samma summa som att ta mig från Nacka forum till Råsunda. Den förstnämnda sträckan är ca 18 mil och den sistnämnda 1,5... Om jag istället vill ta en bulle från Harrys i Linköping till fritidshuset utanför Mjölby, ja då får jag slanta upp motsvarande vad det kostar att åka taxi 80 gånger mellan min lya och centrala Sukhumvit. I och för sig får man stå ut med att det sällan finns bälte i baksätet och att musiken ofta utgörs av smäktande thaiballader.
Även de kommunala färdmedlen är billiga. Lokalbussarna är ibland gratis och ibland kostar det 10 Bath, det verkar bero på förarens sinnestämning. Skytrain och tunnelbana är tokfräscha och kostar en femtedel av vad Stockholms t-bana kostar. Det snabbaste sättet att ta sig fram är dock med biketaxi, något som dock inte rekommenderas för den med svaga nerver.
Nöjen
Nöjen är liksom mat en kostnadspost som är ytterst rörlig. Man kan roa sig enkelt genom att på (manligt) thaivis dela en flaska Sangsom i goda vänners lag, ett nöje som inte dränerar plånboken med mer än en eller två hundra-bathingar. Bio är ju ett trevligt nöje, vilket också kan avnjutas till en låg penning, för 200 bath får man en bekväm bioupplevelse med flexbart säte och gott om benutrymme.
Vill man slå på stort och gå på lokal blir det genast dyrare. Asiaters krogfestande går till så att man samlas kring ett litet bord och sen delar på några flarror whisky (helst Jonnie Walker black label) med tillhörande mixers. Musiken utgörs av dånande hiphop/teckno eller liveband. Såsom acklimatiserad expat vill man givetvis festa som lokalbefolkningen, med den skillnaden att det helst är en flaska Absolut som utgör alkoholgrund. En sådan utsvävning landar på ca 2500 bath (inkl. några redbull, cola, juice) vilket med svenska mått mätt fortfarande får betraktas som billigt.
Det finns även en del alternativa nöjen som ibland poppar upp. De stora varuhusen och varumärkena har en förmåga att titt som tätt ha diverse happenings i form av mässor, konserter mm som i regel är mycket billiga att besöka. Vill man istället gå på museum eller besöka något tempel får man vara beredd att betala en speciell farangtaxa, vilken är ca 4-5 gånger högre än för thailändarna. Diskriminering? You bet!
Övrigt
Övriga kostnadsposter som obönhörligt dyker upp är givetvis mobiltelefoni. Den är likvärdig med de svenska priserna, med undantag av att det är tokbilligt att surfa på nätet med mobilen då man betalar för den tid man mobilsurfar och inte för mängden data man laddar ner. Cafébesöken är väsentligt billigare (om man inte trakterar Starbucks) men kaffet är å andra sidan inte alls så välsmakande som i Skandinavien.
Men hur billigt är det egentligen att bo i Bangkok? Om vi fokuserar på boende, mat, transport, nöjen och övrigt så kan man nog påstå att det inte är speciellt billigt. (1 Bath = 22,5 öre)
Boende
Prisspannet är givetvis enormt, från 5 000 B - 300 000 B i månaden kostar det att hyra en lägenhet (condo) i Bangkok. Rimligtvis ligger en 5 000 Bathslya en bit från stan och har en standard som skulle få Rosengårds miljonprogramshus att framstå som lyxlyor. Å andra sidan är ett 300 000 Bathshem extraordinärt på 3-400 kvm med faciliteter som egen pool, hundra balkonger samt egen sov- och matdel för tjänstefolket.
Såsom en hyfsat bekväm 30+ svenne som inte vill spendera timmar på att ta sig till och från jobbet samt ha det hyfsat nära till Bangkoks nöjesutbud får jag lägga upp 30 000 Bath i månaden för en 2:a på 50 kvm. Då ingår i och för sig en parkeringsplats, security, gym, swimmingpool och bastu. Det som tillkommer är internet, kabel-TV och el, varav den sistnämnda med lätthet kan hamna på 2000 Bath/mån, p g a ett rikligt aircon-utnyttjande. Summa summarum landar boendekostnaden på ca 35 000 Bath i månaden, vilket motsvarar ca 7 500 SEK. M a o i paritet med vad det i Stockholm kostar att hyra en hyfsad innerstadskvart i första hand, eller en sunkig närförortskvart i andra hand.
Mat
Eftersom köken är av modell mindre i de flesta lägenheter (förutom i de stora lägenheterna där det rimligtvis finns en hushållerska....) så lagar man ytterst lite mat hemma. Själv har jag lagat mat ca 10 gånger på drygt 6 månader, vilket inte bara beror på utrymmet utan också det faktum att det ofta är billigare att köpa färdigmat, än att laga den själv. Det går att käka för ca en hundrabathare om da´n! 2 ägg till frukost, en thailunch bestående av en pad thai och en avslutande middag bestående av grillad kyckling, sticky rice och papayasallad - allt detta får man för en hundring.
Jag vill dock påstå att det inte är direkt kul att endast äta thaikost. Lägg därtill att Bangkok har ett restaurangutbud som rymmer hela världens smakupplevelser så förstår ni att man inte bara knaprar kycklingspett hela dagarna. M a o brukar matkontot knappast stanna på en hundring, utan kan variera från 100-3000 Bath.
Transport
Under min tid som 08:a var det självklart att inneha ett företagskort till ett av huvudstadens större aktörer. En taxiresa i Stockholm går med lätthet på 200 kr, oavsett om man bara tar sig några kilometer. I Thailand är det fantastiskt billigt att transportera sig. Exempelvis kan jag ta en taxi från Bangkok till piren i Rayong för samma summa som att ta mig från Nacka forum till Råsunda. Den förstnämnda sträckan är ca 18 mil och den sistnämnda 1,5... Om jag istället vill ta en bulle från Harrys i Linköping till fritidshuset utanför Mjölby, ja då får jag slanta upp motsvarande vad det kostar att åka taxi 80 gånger mellan min lya och centrala Sukhumvit. I och för sig får man stå ut med att det sällan finns bälte i baksätet och att musiken ofta utgörs av smäktande thaiballader.
Även de kommunala färdmedlen är billiga. Lokalbussarna är ibland gratis och ibland kostar det 10 Bath, det verkar bero på förarens sinnestämning. Skytrain och tunnelbana är tokfräscha och kostar en femtedel av vad Stockholms t-bana kostar. Det snabbaste sättet att ta sig fram är dock med biketaxi, något som dock inte rekommenderas för den med svaga nerver.
Nöjen
Nöjen är liksom mat en kostnadspost som är ytterst rörlig. Man kan roa sig enkelt genom att på (manligt) thaivis dela en flaska Sangsom i goda vänners lag, ett nöje som inte dränerar plånboken med mer än en eller två hundra-bathingar. Bio är ju ett trevligt nöje, vilket också kan avnjutas till en låg penning, för 200 bath får man en bekväm bioupplevelse med flexbart säte och gott om benutrymme.
Vill man slå på stort och gå på lokal blir det genast dyrare. Asiaters krogfestande går till så att man samlas kring ett litet bord och sen delar på några flarror whisky (helst Jonnie Walker black label) med tillhörande mixers. Musiken utgörs av dånande hiphop/teckno eller liveband. Såsom acklimatiserad expat vill man givetvis festa som lokalbefolkningen, med den skillnaden att det helst är en flaska Absolut som utgör alkoholgrund. En sådan utsvävning landar på ca 2500 bath (inkl. några redbull, cola, juice) vilket med svenska mått mätt fortfarande får betraktas som billigt.
Det finns även en del alternativa nöjen som ibland poppar upp. De stora varuhusen och varumärkena har en förmåga att titt som tätt ha diverse happenings i form av mässor, konserter mm som i regel är mycket billiga att besöka. Vill man istället gå på museum eller besöka något tempel får man vara beredd att betala en speciell farangtaxa, vilken är ca 4-5 gånger högre än för thailändarna. Diskriminering? You bet!
Övrigt
Övriga kostnadsposter som obönhörligt dyker upp är givetvis mobiltelefoni. Den är likvärdig med de svenska priserna, med undantag av att det är tokbilligt att surfa på nätet med mobilen då man betalar för den tid man mobilsurfar och inte för mängden data man laddar ner. Cafébesöken är väsentligt billigare (om man inte trakterar Starbucks) men kaffet är å andra sidan inte alls så välsmakande som i Skandinavien.
En helt ny kostnadspost som egentligen bör hamna under boende, är kostnaden för hushållerska. För 3000 bath/mån blir lägenheten städad, kläderna tvättade, kläderna strukna och soporna utburna - givetvis varje måndag, onsdag och fredag... Nu väntar jag bara på att man inför RUT-avdrag så att kostnaden halveras.
Summa summarum så är Bangkok, likt alla världens storstäder, inte direkt billig att leva i. Boendekostnaden är den absolut dyraste posten, men å andra sidan väl värd pengarna. Sammanfattningsvis så är det ju en jäkla tur att det finns en utbredd marknad av kopior, hur skulle man annars gå runt :-)
onsdag 24 mars 2010
Mission Impossible
Det finns vissa saker som är omöjliga att förstå och/eller utföra. Exempelvis är det omöjligt att kittla sig själv. Detta är givetvis synd då man enkelt hade kunnat vända en dag i moll till dur. Vidare är det helt omöjligt att höra vad Kurt Cobain sjunger i "Smells like teen spirit" (på detta ämne har Weird Al Yankovic gjort en rolig cover, press PLAY)
Andra omöjliga ting som skulle fått självaste Einstein att slita sitt hår (ännu mer...) ligger i att förstå flygbolagens prissättning. Hur i h-e är det möjligt att en enkelbiljett kan kosta mer än en tur- och retur? Dataspelet Impossible Mission (både I:an och II:an) till C64, var helt omöjliga att klara. Det är snudd på omöjligt att vinna en final i Virtua tennis, oavsett svårighetsgrad.
Det är omöjligt att ifrågasätta en elfaktura. På tal om el kan jag inte undvika att dra mig till minnes ett citat från Bengtsson på gymnasiet. När vi pratade om just elpriser och förbrukning så inföll följande dialog;
"Bengtsson: va f-n, jag fattar inte det här med kilowatt-timmar?
Lärare: hur menar du? Du betalar ju ett pris för varje kilowatt-timme du förbrukar.
Bengtsson: A´men, hur många kilowatt går det om jag exempelvis spolar då?"
Nästan lika kul som när Stefan Strömming till sin flickvän Elin, på datalektionen utbrister;
- "vilken dålig mus du har!"
Oj, nu gled vi ifrån ämnet lite grann...övriga omöjliga ting är exempelvis att öppna en 300 grams Estrellapåse och bara äta litegrann. Det är omöjligt att förstå hur kvinnor tänker. Det är omöjligt att prata politik med en thailändare. Det är omöjligt att förstå att hur man bygger stora saker, typ en Öresundsbro.
Som tidigare tagits upp i denna blogg så är det omöjligt att få en riktigt god spaghetti bolognese på restaurang. Och när vi ändå är inne på matspåret så var det, tills idag, min tro att alla fiskburgare smakar skit. Men, hör och häpna, KFC:s Krispy (ja, det stavas faktiskt med k...) Fish Burger är mer än okej, den är faktiskt ganska god. M a o Mission accomplished!
En bild säger mer än tusen ord, dock är den inte såhär grann i verkligheten.
Andra omöjliga ting som skulle fått självaste Einstein att slita sitt hår (ännu mer...) ligger i att förstå flygbolagens prissättning. Hur i h-e är det möjligt att en enkelbiljett kan kosta mer än en tur- och retur? Dataspelet Impossible Mission (både I:an och II:an) till C64, var helt omöjliga att klara. Det är snudd på omöjligt att vinna en final i Virtua tennis, oavsett svårighetsgrad.
Det är omöjligt att ifrågasätta en elfaktura. På tal om el kan jag inte undvika att dra mig till minnes ett citat från Bengtsson på gymnasiet. När vi pratade om just elpriser och förbrukning så inföll följande dialog;
"Bengtsson: va f-n, jag fattar inte det här med kilowatt-timmar?
Lärare: hur menar du? Du betalar ju ett pris för varje kilowatt-timme du förbrukar.
Bengtsson: A´men, hur många kilowatt går det om jag exempelvis spolar då?"
Nästan lika kul som när Stefan Strömming till sin flickvän Elin, på datalektionen utbrister;
- "vilken dålig mus du har!"
Oj, nu gled vi ifrån ämnet lite grann...övriga omöjliga ting är exempelvis att öppna en 300 grams Estrellapåse och bara äta litegrann. Det är omöjligt att förstå hur kvinnor tänker. Det är omöjligt att prata politik med en thailändare. Det är omöjligt att förstå att hur man bygger stora saker, typ en Öresundsbro.
Som tidigare tagits upp i denna blogg så är det omöjligt att få en riktigt god spaghetti bolognese på restaurang. Och när vi ändå är inne på matspåret så var det, tills idag, min tro att alla fiskburgare smakar skit. Men, hör och häpna, KFC:s Krispy (ja, det stavas faktiskt med k...) Fish Burger är mer än okej, den är faktiskt ganska god. M a o Mission accomplished!
En bild säger mer än tusen ord, dock är den inte såhär grann i verkligheten.
måndag 22 mars 2010
Weekend i copyland
Det var med förväntan i luften jag och Nicha reste till Koh Phi Phi för att njuta av bad, strand och härligt sällskap i form av makarna Eklund och familjen Olsson. Resan började dock något trevande då undertecknad lyckades slänga upp en bildörr lite väl hastigt varvid en förbipasserande bil inte passerade utan snarare smällde in i dörren. Förutom att taxibakdörren som jag öppnade blev bucklig, skev och repig - förstördes även den andra bilens backspegel, förarfönster samt dörr. Att det hela inträffade på piren i Phuket gjorde ju inte saken bättre då den var fullsmockad av såväl turister som nasande thailändare. Efter diverse uppståndelse tog chefsförhandlare Nicha vid. Hon belade mig med yttrandeförbud och hon konstaterade tidigt att påkörande bil var en oförsäkrad svarttaxi med körkortslös förare, vilket ledde till att vi frånsade oss allt ansvar.
Efter ca 1 timmes förhandling hade vi enats om att ersätta bägge parterna med totalt 6 000 Bath. En kraftig reducering av de belopp som från början florerade i debatten, givetvis skulle jag som farang betala minst 20 000 Bath, ett av många exempel på klassisk thaihustling. Men som sagt, chefsförhandlare Nicha, uppenbarligen fostrad i den svenska avtalsrörelsen, lyckades förhandla ner till mer humana nivåer. Att jag sen under helgen fick höra "khun som sam" var en mindre bieffekt.
Väl på Phi Phi (typ 3 timmar försenade) så möttes man först av ett tidningsstånd som sålde våra svenska kvällstidningar. Sen möttes man av dykinkastare som önskade sälja på en dykcertifikat och efter dessa kom det en radda pubinkastare, givetvis språkandes på såväl svenska som engelska...
Man kan utan tvekan påstå att Phi Phi, liksom många andra thailändska öar, är lätt svenskinfluerad. Det intressanta är att alla - likt Dr Drax´s besättning i Moonraker - ser likadana ut. Alla har samma copylinne, samma copybillabongshorts, samma copyrayban, samma copydieselflipflops. Sorgligt men det var lyckligtvis ont om crockssandaler.
Väl på ön följde sen några härliga dagar med snorklingturer, strandhugg, bad, goda luncher, fruktshakes samt ett fåtal Singha. Kvällarna spenderades på något av öns många restauranger tillsammans med familjen Olsson, som spenderat tre månader i Thailand. Pappa Henrik är gammal jobbkontakt till undertecknad och jobbar som bankir på (statliga) Nordea. Förutom god mat slank det ner en och annan Sangsom/Cola, en klassisk sängfösare.
Förutom underbart väder och osköna hotellsängar finns det speciellt ett minne som etsat sig fast: under en diskussion om fetischer framkom det att en person i den gemensamma umgängeskretsen utvecklat en kärlek till s k backcraps under sin avkommas första levnadsår...
Ett nöjt sällskap upptäcktsresande. Bl a simmades det med Nemofiskar och hajar.
På Monkey beach låg de flesta apor och siestade, en Alfahanne var dock vaken.
Styrman Fredrik guidar oss till snorklingsnästen. I detta fall Phi Phi Lei.
Ett gäng Nacka-iter undantaget en Bangkokbo. Henrik har anammat det faktum att stora delar av södra Thailand är muslimskt och bär därför huvudbonad. 
Riktiga män använder inte solskyddskräm och räds inte en tuppis i solen.
En välsignad Sara och en "inte-på-många-år-välsignad" Nicha.
/Erka
Efter ca 1 timmes förhandling hade vi enats om att ersätta bägge parterna med totalt 6 000 Bath. En kraftig reducering av de belopp som från början florerade i debatten, givetvis skulle jag som farang betala minst 20 000 Bath, ett av många exempel på klassisk thaihustling. Men som sagt, chefsförhandlare Nicha, uppenbarligen fostrad i den svenska avtalsrörelsen, lyckades förhandla ner till mer humana nivåer. Att jag sen under helgen fick höra "khun som sam" var en mindre bieffekt.
Väl på Phi Phi (typ 3 timmar försenade) så möttes man först av ett tidningsstånd som sålde våra svenska kvällstidningar. Sen möttes man av dykinkastare som önskade sälja på en dykcertifikat och efter dessa kom det en radda pubinkastare, givetvis språkandes på såväl svenska som engelska...
Man kan utan tvekan påstå att Phi Phi, liksom många andra thailändska öar, är lätt svenskinfluerad. Det intressanta är att alla - likt Dr Drax´s besättning i Moonraker - ser likadana ut. Alla har samma copylinne, samma copybillabongshorts, samma copyrayban, samma copydieselflipflops. Sorgligt men det var lyckligtvis ont om crockssandaler.
Väl på ön följde sen några härliga dagar med snorklingturer, strandhugg, bad, goda luncher, fruktshakes samt ett fåtal Singha. Kvällarna spenderades på något av öns många restauranger tillsammans med familjen Olsson, som spenderat tre månader i Thailand. Pappa Henrik är gammal jobbkontakt till undertecknad och jobbar som bankir på (statliga) Nordea. Förutom god mat slank det ner en och annan Sangsom/Cola, en klassisk sängfösare.
Förutom underbart väder och osköna hotellsängar finns det speciellt ett minne som etsat sig fast: under en diskussion om fetischer framkom det att en person i den gemensamma umgängeskretsen utvecklat en kärlek till s k backcraps under sin avkommas första levnadsår...
Ett nöjt sällskap upptäcktsresande. Bl a simmades det med Nemofiskar och hajar.
På Monkey beach låg de flesta apor och siestade, en Alfahanne var dock vaken.
Styrman Fredrik guidar oss till snorklingsnästen. I detta fall Phi Phi Lei.
Ett gäng Nacka-iter undantaget en Bangkokbo. Henrik har anammat det faktum att stora delar av södra Thailand är muslimskt och bär därför huvudbonad.
Riktiga män använder inte solskyddskräm och räds inte en tuppis i solen.
En välsignad Sara och en "inte-på-många-år-välsignad" Nicha.
/Erka
PS. "Khun som sam" betyder "du är klumpig".
tisdag 16 mars 2010
I-landsproblem
Har man inget att klaga på så får man leta irritationsmoment i vardagen. Det vore väl hårt att påstå att det är direkt jobbigt/tråkigt att ha en tillvaro i staden som aldrig sover, men efter lite tankearbete har jag kommit på i alla fall tre I-landsproblem. Sen kan man ju diskutera om Thailand är I- eller U-land. Thailändarna själva menar förstås att det är ett I-land och visst kan vissa delar av Bangkok och de större städerna passa in på det. Men många delar av landet är outvecklade och landets korruption gör ju inte landet mer utvecklat. Min egen måttstock på om ett land bör klassificeras som I eller U kan utläsas ur det inhemska TV-utbudet. På sportsidan är man definitivt ett I-land då man har mycket god teckning av såväl fotboll som motorsport (litet minus då de inte visar Brynäs slutspelsmatcher). På kultursidan är det definitivt ett U-land då thailändska skådisars talang inskränker sig endast till utseendet (ja, precis som Carolina Gynning). Sammanfattningsvis blir även TV-ronden oavgjord och därmed klassificerar jag Thailand som O-land, vokalen mellan I och U.
Så, här kommer mina I-landsproblem i O-land:
1. Eftersom det oftast är för varmt för att gå så måste man titt som tätt åka moppetaxi. Då den västerländska mannen i regel höjer sig minst en decimeter högre över havet än den thailänske, så får man allt som oftast en mindre klädsam fönfrisyr.
Det är ju välkänt att Donald Trump föredrar ett limpsäte framför en skön limofåtölj.
2. Servetter. Är av nanostorlek och dessutom så förbannat tunna så att det bara krävs ett svettigt finger för att nyttja en servett. En normal måltid kräver i regel 10-15 servetter.
3. Visst kan det vara häftigt med ett kontor på 26 våningen! Dock finns det oftast kontor på alla våningsplan vilket gör att man spenderar mycket tid i hissar. Detta är extra jobbigt vid ett ev. kasta-vatten-nödläge, då en trång och ockuperad hiss som stannar på varje våning kan få en att drömma om en trädstam. Vid ett nödläge kan man dock glädja sig åt att hissen inte stannar på våning 13, den finns nämligen aldrig...å andra sidan kan det bli ett extra stopp på våning 12 A...
Long live the King!
Så, här kommer mina I-landsproblem i O-land:
1. Eftersom det oftast är för varmt för att gå så måste man titt som tätt åka moppetaxi. Då den västerländska mannen i regel höjer sig minst en decimeter högre över havet än den thailänske, så får man allt som oftast en mindre klädsam fönfrisyr.
Det är ju välkänt att Donald Trump föredrar ett limpsäte framför en skön limofåtölj.
2. Servetter. Är av nanostorlek och dessutom så förbannat tunna så att det bara krävs ett svettigt finger för att nyttja en servett. En normal måltid kräver i regel 10-15 servetter.
3. Visst kan det vara häftigt med ett kontor på 26 våningen! Dock finns det oftast kontor på alla våningsplan vilket gör att man spenderar mycket tid i hissar. Detta är extra jobbigt vid ett ev. kasta-vatten-nödläge, då en trång och ockuperad hiss som stannar på varje våning kan få en att drömma om en trädstam. Vid ett nödläge kan man dock glädja sig åt att hissen inte stannar på våning 13, den finns nämligen aldrig...å andra sidan kan det bli ett extra stopp på våning 12 A...
Long live the King!
onsdag 10 mars 2010
Gult är fult och rött är....sprött?!
Igår var det lill-lördag och då vi (Micke och jag) fick besök av Thomas från Sandviken så var det ett utmärkt tillfälle att visa upp Sukhumvit. Utan att gå in på detaljer så avlöpte kvällen planenligt med goda skratt och ett måttligt dryckesintagande.
Det som dock skiljde denna kväll mot en vanlig onsdagskväll var att det var påfallande "dött" på stan. Troligtvis har det att göra med helgens kommande demonstrationer som UDD, National United front of Democracy against Dictatorship, kommer anordna i syfte att visa stöd för Thaksin och för att omkullkasta nuvarande regering. UDD kallas ofta red-shirts och man uppskattar (befarar) att det kan komma mellan en halv miljon och en miljon demonstranter till Bangkok. En ofantligt stor skara människor och givetvis kommer det att påverka stadens invånare. I normala fall är Bangkok en stad med riktigt pissig trafiksituation, och de avspärrningar som nu görs underlättar knappast. Själv får jag minnesbilder från barndomen då familjen sommartid ofta var i Köpingsvik på Öland och det absolut värsta min käre far visste var att - vid några tillfällen under familjens Ölandsvecka - behöva göra en vänstersväng ut på riksväg 136. Det kunde sluta i att man fick vänta i eoner av tid, och jag kan försäkra er om att ge sig ut i trafiken i Bangkok i helgen är en utmärkt värdemätare för ens kapacitet att undvika nervsammanbrott.
I de thailändska medierna eldas det på friskt inför helgens demonstrationer. Vidare har man utfärdat diverse nya säkerhetslagar och dekret för att stävja ev. våldsamheter. Vid några få tillfällen tidigare har demonstrationerna urartat. Dessa oroligheter är dock -som i de flesta oroligheter världen över - sprungna ur enskilda våldsverkare som snarare söker våld än har en politisk agenda. I Sverige får vi ju uppleva det under fotbollssäsong då "fotbollsfans" får för sig att slugga med "motståndarfans" eller när hjärndöda bomberjacksbeprydda tunnhåriga viftar med stiletter mot lika svagsinta palenstinasjalsaktivister. De senare har dessutom en vana i att kalla sig pacifister...
M a o är säkerhetspådraget enormt och för den som har en Bangkokvistelse inplanerad till helgen bör överväga ett vykortsinköp med Grand Palace på bild, istället för att besöka det. Det kanske kan kännas som ett slösaktigt inköp, men då majoriteten av protesterna utgår från just Grand Palace är det ingen dumt substitut.
Även vi som bor i Sukhumvit kan komma att hamna mitt i smeten. Ett demonstrationståg är planerat att genomföras längs Sukhumvit road, en av stadens pulsådrar och hemvist för många expats och turister. Då regeringstrogna, PAD (Peoples Alliance for Democracy), kan förväntas komma ut och störa red-shirts, bör man hålla koll på var man befinner sig. Att klä sig i rött kan ju vara onödigt, liksom i gult som är PAD:s färger.
Som expat känner jag mig för dåligt insatt för att kommentera huruvida man bör stödja UDD eller PAD. Att något står illa till med den thailändska eliten är dock otvivelaktigt. Som oberoende satsar jag på en klädutstyrsel innefattande en blandning av gult och magenta (rött+blått) = oranget!
Det som dock skiljde denna kväll mot en vanlig onsdagskväll var att det var påfallande "dött" på stan. Troligtvis har det att göra med helgens kommande demonstrationer som UDD, National United front of Democracy against Dictatorship, kommer anordna i syfte att visa stöd för Thaksin och för att omkullkasta nuvarande regering. UDD kallas ofta red-shirts och man uppskattar (befarar) att det kan komma mellan en halv miljon och en miljon demonstranter till Bangkok. En ofantligt stor skara människor och givetvis kommer det att påverka stadens invånare. I normala fall är Bangkok en stad med riktigt pissig trafiksituation, och de avspärrningar som nu görs underlättar knappast. Själv får jag minnesbilder från barndomen då familjen sommartid ofta var i Köpingsvik på Öland och det absolut värsta min käre far visste var att - vid några tillfällen under familjens Ölandsvecka - behöva göra en vänstersväng ut på riksväg 136. Det kunde sluta i att man fick vänta i eoner av tid, och jag kan försäkra er om att ge sig ut i trafiken i Bangkok i helgen är en utmärkt värdemätare för ens kapacitet att undvika nervsammanbrott.
I de thailändska medierna eldas det på friskt inför helgens demonstrationer. Vidare har man utfärdat diverse nya säkerhetslagar och dekret för att stävja ev. våldsamheter. Vid några få tillfällen tidigare har demonstrationerna urartat. Dessa oroligheter är dock -som i de flesta oroligheter världen över - sprungna ur enskilda våldsverkare som snarare söker våld än har en politisk agenda. I Sverige får vi ju uppleva det under fotbollssäsong då "fotbollsfans" får för sig att slugga med "motståndarfans" eller när hjärndöda bomberjacksbeprydda tunnhåriga viftar med stiletter mot lika svagsinta palenstinasjalsaktivister. De senare har dessutom en vana i att kalla sig pacifister...
M a o är säkerhetspådraget enormt och för den som har en Bangkokvistelse inplanerad till helgen bör överväga ett vykortsinköp med Grand Palace på bild, istället för att besöka det. Det kanske kan kännas som ett slösaktigt inköp, men då majoriteten av protesterna utgår från just Grand Palace är det ingen dumt substitut.
Även vi som bor i Sukhumvit kan komma att hamna mitt i smeten. Ett demonstrationståg är planerat att genomföras längs Sukhumvit road, en av stadens pulsådrar och hemvist för många expats och turister. Då regeringstrogna, PAD (Peoples Alliance for Democracy), kan förväntas komma ut och störa red-shirts, bör man hålla koll på var man befinner sig. Att klä sig i rött kan ju vara onödigt, liksom i gult som är PAD:s färger.
Som expat känner jag mig för dåligt insatt för att kommentera huruvida man bör stödja UDD eller PAD. Att något står illa till med den thailändska eliten är dock otvivelaktigt. Som oberoende satsar jag på en klädutstyrsel innefattande en blandning av gult och magenta (rött+blått) = oranget!
måndag 8 mars 2010
Söndagsbrunch
En del av dessertutbudet, förevigt av en bakis och således darrhänt fotograf.
Utöver vin, kvinnor och sång så är jag ytterst svag för brunchbufféer. I Stockholm finns det ju gott om brunchbufféer värt namnet och i söndags hade turen kommit till att utforska Bangkoks utbud. Eftersom thailändare är lata och gillar att sova länge får man tålmodigt stå ut med magknorr ända fram till tolvslaget då de tidigaste (!) slår upp portarna.
Det finns gott om brunchställen i Bangkok, men 95 % av dessa utgörs inte av buffévarianten utan domineras av (brittiska) pubar som slänger ihop en club sandwich, kidneypaj eller liknande. Vill man njuta av en flertimmars buffé är man hänvisad till hotellen, och det är en med thailandsmått mätt en dyr historia. Sheraton, Peninsula, Shangri-La m fl erbjuder dignande brunchbufféer för mellan 1500-2500 Bath. Oftast ingår då även fri dryck, bestående av såväl läsk som champagne.
Snål som man är lyckades jag dock leta fram ett mycket prisvärt alternativ - Coco bar på Hotell Lotus på Sukhumvit soi 33. För endast 800 bath (om man betalade med Amex fick man dessutom 50 % rabatt.....logiskt? Inte ett dugg, men jag klagar inte) kunde vi frossa i mat från alla världens hörn. Varför inte börja med lite sushi, följt av goda sallader, lite dumplings, lite grillspett, massa asiatiska grytor, söndagsstek med rödvinssås, grillad kyckling, alla möjliga äggrätter, bröd, pålägg, wokade nudlar och pastarätter. Det bästa med Coco bar´s brunch är att alla varma rätter - förutom vissa grytor - tillagas på beställning. M a o kan beställa pasta fusilli med just de ingredienserna du gillar eller varför inte få en köttbit grillad till perfektion?!
När maten hunnit smälta något tar man sig dessutom an dessertbordet. Höjdpunkten var att få nygräddad pannkaka med valnötter och kokosnötsglass.
Några av de tjogtalet grytor som fanns tillgängliga.
Det är många söndagar framöver som kommer spenderas på Coco Bar...
Här ordnar kocken till en pasta al dente i enlighet med dina smakpreferenser. Själv satsade jag på en fusilli seafood (thaiway) och höll på att dö av chilislag.
Ingen Skogaholmslimpa men väl nybakade baguetter och frallor. I förgrunden ses resterna av två nygrillade kyllingar.
torsdag 4 mars 2010
Världsliga spörsmål
Det sägs att alkohol gör dig dum och trångsynt. Detta påstående måste jag, till viss del, opponera mig emot. Jag vill inte att någon ska uppfatta nedanstående som någon glorifiering av alkohol, då dess skadeverkningar i samhället bevisligen alltför ofta bringar mycket olycka.
Dock kan alkoholen ge dig insikter, göra dig osedvanligt klok samt göra dig initiativrik (som bekant kan alkoholen i allmänhet göra din omgivning grann att se på och i synnerhet dig själv till en ovanligt ståtlig uppenbarelse...). En vanlig tro i exempelvis Kina, är att alkoholen avslöjar en människas rätta jag. Det är därför snarare en regel än undantag, att innan en affärsuppgörelse kan slutas, bör en synnerligen blöt middagstillställning genomföras.
Varför denna vurm för alkohol? Som jag tidigare skrev får man ibland kloka insikter, framförallt under lättare berusning. Ett sådant tillstånd inträffade så sent som i lördags, då jag och min vapendragare Kedbock befann oss i Hong Kong. Under en texmex-middag på Lockhart road började vi plita på diverse frågeställningar som vi länge gått och grunnat på och som vi inte fått svar på. Det visade sig att vi båda hade många gemensama spörsmål som vi kände oss manade att dokumentera. Utrustad med en bläckpenna och en servett började Kedbock att plita ner dessa, och resultatet kan ses nedan;
1. Varför trasslar sladdar?
Hur kommer det sig att en till synes "otrasslig" sladd antingen slår knut på sig själv, eller parar sig med andra sladdar så fort man vänder ryggen till? Ett världsmysterium som många nätter hållit oss båda vakna.
2. Varför går det inte att beama, när det går att ringa?
StarTrek-fantasten Kedbock fascineras av det faktum att vi kan prata i telefon, skicka filer trådlöst, bluetootha, landa på månen m m, men ändå har vi inte lyckats hitta tekniken för att beama oss själva från A till B. Tänk vilken miljöförbättring som skulle kunna uppnås med denna teknik!
3. Kapsylöppnare på svenska hotell.
Varför är kapsylöppnare väggmonterade inne på toaletten på svenska hotell? Finns det studier som visar att man blir extra sugen på en öl när man krämar? Är det överhuvudtaget intelligent att ha glasflaskor i ett rum som;
1. har klinkergolv?
2. har porslinsmöbler?
4. Vad händer med alla immigration-papper?
Efter att ha fått 12 stämplar på fyra dagar och fyllt i en miljon immigrationsedlar det senaste året undrar man ju vad som händer med alla dessa papper. Sitter någon och läser dem i efterhand?
5. Varför kan bara tjejer ha kul nyktra?
Vår egen tes är 93/7-regeln men då detta är en familjeblogg så kommenteras inte den mer än så.
6. Varför tar det 10 timmar att flyga Sthlm-Bangkok, men 11 timmar att flyga Bangkok-Sthlm?
Flyger man långsammare bara för att jäklas eller har det med jordens rotation att göra?
7. Varför flyger man alltid på 10 000 meters höjd?
Aviationsfrågor fascinerar oss båda. En fråga som inte finns med på servetten men som borde finnas med är; varför är en enkelresa dyrare än en tur- och returresa?
8. Varför är bara svenskar allergiker?
En möjlig följdfråga: varför ska alltid svenskar trumfa varandra i åkommor?
- "shit, va dålig jag var igår!"
- "men jag då, jag var ännu sjukare och jag är dessutom elallergisk!"
9. Varför är McDonald´s långsammare än Burger King trots den senares devis, "have it your way"?
Borde vara en fråga på högsta nivå hos McDonald´s, varför ska man annars äta där?
10. Varför kan man inte kritisera en israel (eller landet Israel) utan att bli kallad antisemit?
Ja, vi vet att judar historiskt blivit förföljda. Vi vet att det tredje riket gjorde allt för att utplåna er. Vi vet också att ni återskapat ert egna Warzawagetto genom att ockupera och förtrycka människor i Gaza.
Dock kan alkoholen ge dig insikter, göra dig osedvanligt klok samt göra dig initiativrik (som bekant kan alkoholen i allmänhet göra din omgivning grann att se på och i synnerhet dig själv till en ovanligt ståtlig uppenbarelse...). En vanlig tro i exempelvis Kina, är att alkoholen avslöjar en människas rätta jag. Det är därför snarare en regel än undantag, att innan en affärsuppgörelse kan slutas, bör en synnerligen blöt middagstillställning genomföras.
Varför denna vurm för alkohol? Som jag tidigare skrev får man ibland kloka insikter, framförallt under lättare berusning. Ett sådant tillstånd inträffade så sent som i lördags, då jag och min vapendragare Kedbock befann oss i Hong Kong. Under en texmex-middag på Lockhart road började vi plita på diverse frågeställningar som vi länge gått och grunnat på och som vi inte fått svar på. Det visade sig att vi båda hade många gemensama spörsmål som vi kände oss manade att dokumentera. Utrustad med en bläckpenna och en servett började Kedbock att plita ner dessa, och resultatet kan ses nedan;
1. Varför trasslar sladdar?
Hur kommer det sig att en till synes "otrasslig" sladd antingen slår knut på sig själv, eller parar sig med andra sladdar så fort man vänder ryggen till? Ett världsmysterium som många nätter hållit oss båda vakna.
2. Varför går det inte att beama, när det går att ringa?
StarTrek-fantasten Kedbock fascineras av det faktum att vi kan prata i telefon, skicka filer trådlöst, bluetootha, landa på månen m m, men ändå har vi inte lyckats hitta tekniken för att beama oss själva från A till B. Tänk vilken miljöförbättring som skulle kunna uppnås med denna teknik!
3. Kapsylöppnare på svenska hotell.
Varför är kapsylöppnare väggmonterade inne på toaletten på svenska hotell? Finns det studier som visar att man blir extra sugen på en öl när man krämar? Är det överhuvudtaget intelligent att ha glasflaskor i ett rum som;
1. har klinkergolv?
2. har porslinsmöbler?
4. Vad händer med alla immigration-papper?
Efter att ha fått 12 stämplar på fyra dagar och fyllt i en miljon immigrationsedlar det senaste året undrar man ju vad som händer med alla dessa papper. Sitter någon och läser dem i efterhand?
5. Varför kan bara tjejer ha kul nyktra?
Vår egen tes är 93/7-regeln men då detta är en familjeblogg så kommenteras inte den mer än så.
6. Varför tar det 10 timmar att flyga Sthlm-Bangkok, men 11 timmar att flyga Bangkok-Sthlm?
Flyger man långsammare bara för att jäklas eller har det med jordens rotation att göra?
7. Varför flyger man alltid på 10 000 meters höjd?
Aviationsfrågor fascinerar oss båda. En fråga som inte finns med på servetten men som borde finnas med är; varför är en enkelresa dyrare än en tur- och returresa?
8. Varför är bara svenskar allergiker?
En möjlig följdfråga: varför ska alltid svenskar trumfa varandra i åkommor?
- "shit, va dålig jag var igår!"
- "men jag då, jag var ännu sjukare och jag är dessutom elallergisk!"
9. Varför är McDonald´s långsammare än Burger King trots den senares devis, "have it your way"?
Borde vara en fråga på högsta nivå hos McDonald´s, varför ska man annars äta där?
10. Varför kan man inte kritisera en israel (eller landet Israel) utan att bli kallad antisemit?
Ja, vi vet att judar historiskt blivit förföljda. Vi vet att det tredje riket gjorde allt för att utplåna er. Vi vet också att ni återskapat ert egna Warzawagetto genom att ockupera och förtrycka människor i Gaza.
måndag 1 mars 2010
Stämpelmania
Efter fem dagar på resande fot i Kina och dess två enklaver är det skönt att åter vara på thailändsk mark. Det låter kanske konstigt, men jag har faktiskt saknat doften från alla gatumatstånd, den ständiga pulsen och den idiotiska trafiksituationen.
Resan tog sin början i Hong Kong i torsdags kväll och efter incheckning i Wanchai, tog reiseleiter Kedbock ut undertecknad på en första sightseeingtur. Då mörkret redan infunnit sig så fokuserade vi oss på det nattliga kulturutbudet snarare än det kulturutbud som erbjuds under dagtid. Efter diverse livebandsklubbs- och barstopp på Lockhart road var det dock dags för sänggående.
Stämpelsumma torsdag: stämpel ut ur Thailand, stämpel in i Hong Kong, totalt 2 st.
Stämpelsumma torsdag: stämpel ut ur Thailand, stämpel in i Hong Kong, totalt 2 st.
I min uppväxtstad Mjölby finns det en lustig herre vars huvudfetish är tåg. Förutom att han kan (om han nu fortfarande lever...) rabbla tidtabeller så brukar han prata med såväl lok som vagnar för att kolla deras mentala status. Hur det står till med hans egen mentala status lämnar jag därhän. Denne herre skulle i alla fall haft sitt livs förmiddag om han kunnat byta med liv med oss i fredags. Då var det nämligen en tur till Shenzhen som stod på schemat, för att där träffa ett företag. Shenzhen är en stor stad, t o m med Kinamått mätt, med ca 15 miljoner invånare. En hyfsad siffra med tanke på att Shenzhen hade 150 000 invånare för 30 år sen....
Att ta sig till Shenzhen från Hong Kong är enkelt. Antingen tar man färja i ca 60 minuter och sen taxi 10 min. Eller så gör man som parhästarna Ked-/Carlbock och tar tunnelbana+tåg till gränsövergången och sedan tunnelbana igen. Restiden för det sistnämnda alternativet är ca 2,5 timme, inkl. passkontroll, vilket vid en första anblick inte verkar alltför avskräckande. När man dock spenderar de där 2,5 timmarna ståendes i en välpopulerad samt skakig tunnelbanevagn, krävs det ett enormt tågintresse för att uppskatta resan.
Behöver jag tillägga att hemresan företogs havsvägen...?!
En förväntansfull Mikael ser fram emot att åka tunnelbana och tåg.
Efter väl uträttat förvärv var det återigen fredagkväll och den spenderades till största delen i Lan Kwai Fong. Lan Kwai Fong är en populär bar- och klubbgata i central HK. Här blandas kineser med turister och expats och stämningen, musiken och samtalsnivån är livlig och hög. Efter en hektisk dag med tåg- och färjeresor blev det tidigt sänggående, trots den annalkande partynatten.
Vodka redbull på Lan Kwai Fong - en given sängfösare.
Stämpelsumma fredag: stämpel ut ur Hong Kong, stämpel in i Kina, stämpel ut ur Kina, stämpel in i Hong Kong, totalt 4 st.
Lördagen gick i turismens tecken. De raska resenärerna togs sig till central HK för att uppleva enklavens sevärdheter. Hong Kong är utspritt på såväl öar som fastland och för att göra det ännu knöligare så är det bergigt som f-n. I centrala HK ärgator och hus staplade på varandra i en lutning som för tankarna till Kitzbuhls Hahnenkammrennen. För att underlätta för gångtrafikanterna så finns världens längsta rulltrappa att tillgå. Den sträcker sig närmare en kilometer, men går bara i en riktning, i arla morgonstund går den neråt och från 10-20 går den uppåt. Något att tänka på för den som funderar på en bosättning i HK. Efter att ha bockat av denna turistattraktion var det dags att ta sig upp till stadens högsta punkt, the Peak. Dit tar man sig med fördel via spårvagn, även det ett givet "måste" för den tillfällige besökaren. Väl uppe på Peak har man en imponerande vy över HK island, Kowloon och övriga delar. Personligen är inte utsikten det som imponerar mest, utan det faktum att alla skyskrapor, hus, skjul, vägar mm, inte ramlar ihop - ytterligare ett bevis på att ingenjörer är världens dugligaste yrkesgrupp.
Rulltrappsorgie.
Som bekant bör mat och dryck avnjutas utomhus. I detta fall på Café Deco, "uppe på the Peak".
Det storbrittanska arvet lever kvar, avloppsrör på utsidan.
Likt Fantomen smälter Micke in i stadsbilden som en veritabel kameolont.
Kapten Kirks förarsäte? - nej, en toalett med erektumområdesdusch samt uppvärmd toaring. Toalettporslin á la Pacific Hotel Hong Kong.
Efter denna dagsutflykt var det dags för dekadens! Middagen intogs på Finds, en skandinavisk restaurang med finsk köksmästare. Menyn lämnade inget övrigt att önska och drinkarna var välsmakande. Ett extra plus till den trevlige hovmästaren, schweizaren Rico Haus, som när han fick höra om vårt härkomst, genast bjöd på OP Andersson. Beklagligt nog bjöd han inte bara på en snaps, utan snarare tre... (Finds ligger på andra våningen i LKF-building, Lan Kwai Fong). Efter middagen tog vi oss en utomhustrappa upp (som sagt, HK är byggt på en kuperad ö) till HK variant av Stureplan, Wyndham street. Trots dess absoluta närhet (endast 20 höjdmeter) till Lan Kwai Fong, lyser här turisterna med sin frånvaro, istället domineras klientelet av granna damer och plånboksstinna kineser/expats. Efter några timmar i sus och dus tog vi oss tillbaka till Wanchai för att avsluta natten med livemusik. Det blev ett kärt återbesök på Dusk till dawn där bandet spelade odödliga covers såsom "Smells like teen spirit", "You give love a bad name" m fl. Sänggåendet blev, som ev. läsare ev. listat ut, mycket sen...
Stämpelsumma lördag: nada, nichta, none!
Söndagen började plågsamt. Som lök på laxen hade vi ett möte inbokat redan kl. 12. Mötet var i och för sig mycket givande, men hälsotillståndet pga lördagens kvällsexcesser något nedsatt. Lyckligtvis serveras Big Tasty på McDonald´s (till skillnad från Thailand) och i väntan på färjan mot Zhuhai slank denna amerikanska baksmällefixare ned. Zhuhai är en trevlig kuststad, strategiskt placerad nästgårds till Macao. Zhuhai är en mycket liten kinesisk stad, endast 1,5 miljon invånare, och är en populär turistort för kineser. För att göra en jämförelse med Sverige, tänk Grebbestad.
Söndagen började plågsamt. Som lök på laxen hade vi ett möte inbokat redan kl. 12. Mötet var i och för sig mycket givande, men hälsotillståndet pga lördagens kvällsexcesser något nedsatt. Lyckligtvis serveras Big Tasty på McDonald´s (till skillnad från Thailand) och i väntan på färjan mot Zhuhai slank denna amerikanska baksmällefixare ned. Zhuhai är en trevlig kuststad, strategiskt placerad nästgårds till Macao. Zhuhai är en mycket liten kinesisk stad, endast 1,5 miljon invånare, och är en populär turistort för kineser. För att göra en jämförelse med Sverige, tänk Grebbestad.
I Zhuhai blev det middag framför storbilds-TV där Everton åkte på däng av Tottenham. En tråkig avslutning på en annars hyfsad idrottsvecka (med undantag av Tre Kronor...).
Kina brottas som bekant med överbefolkning. Kanske är det därför man på Harbour Hotel erbjuder sina gäster ett s k Emergencykit?!
Stämpelsumma söndag: stämpel ut ur Hong Kong, stämpel in i Zhuhai, totalt 2 st.
Måndagen började med katastrofala nyheter - Northug hade vunnit femmilen. Nu är i och för sig en femmil som företas genom masstart ingen riktig vintersport, utan snarare en vitlöksbälts snövariant av cykling. Totalt ointressant för oss intervallsstartsälskare.
I övrigt förflöt dagen enligt planerat. Trots två givande arbetsmöten i Zhuhai kunde vi inte undvika att ta oss till Macau. Även om hårt arbete är en väg att nå ett jetsetliv, välkomnas även genvägar och därför blev det en promenad över gränsen till the City of dreams. Macau är Asiens variant av Las Vegas, en tydlig skillnad är dock att det amerikanska originalet omges av sand, medan Macau som den halvö det är, omges av vatten. Väl installerade på hotellet och efter några timmars arbete var det dags för kasinovisit. Efter inledande rekognisationer på såväl MGM, Wynn och Grand Lisboa valde vi till slut att fokusera på Venetian. Venetian är världens största hotell tillika världens största kasino. Alltså världens största - m a o större än alla andra, inkl. de i Vegas. Med fickorna fulla av Hongkongdollar (Macaudollar är annars den officiella valutan, men på Venetian är det Hongkongdollar som gäller...) prövades lyckan vid diverse Caribbean stud-bord. Fru Fortuna hade dock inte mycket till övers för Carlbocks jetsetambitioner och den förhandsbokade Ferrarin fick makuleras. En till synes tråkig avslutning på en annars trevlig dag, men å andra sidan är det förbannat dyrt att tulla in lyxartiklar till Thailand...
Stämpelsumma måndag: stämpel ut ur Kina, stämpel in i Macau, totalt 2 st.
Sixtinska kapellet? - nej, Venetian i Macau!
Tisdag innebar hemresa till vårt älskade Bangkok. Då våra pass vid det här laget dignade av tyngden från stämpelbläck, tog vi oss via färja direkt till Hongkongs flygplats. På så sätt missade (undvek...) vi två stämplar då flygplatsens transitområde inte kräver in- och utträde.
Stämpelsumma tisdag: stämpel ut ur Macau, stämpel in i Thailand, totalt 2 st.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
