Tyskt

Vad kännetecknar en tysk och/eller en tysk produkt? Många skulle nog säga ordning och reda, punktlighet, effektivitet, hög kvalitet, respekt för auktoriteter mm. Eftersom jag har spenderat de senaste 15 timmarna i en tysk produkt i form av en cigarrliknande farkost med vingar och därmed ofrånkomligen varit omgärdad av tyskar så vill jag här återge min syn på det tyska. För att ytterligare få en tysk känsla hade DVD:n "Die Bader Meinhof Komplex" införskaffats strax innan flygning.

1. Ordning och reda: Redan vid Lufthansas incheckningsdisk var en borderline nära förestående. Trots både konfirmering på telefon och mail hade man lyckats slarva bort min bagagedetalj bestående av golfbag. För golfbagen fick jag nu betala ca 700 SEK, trots att jag hävdar att jag redan har pröjsat för den. Givetvis var proceduren för att lösa denna extraviktsexcercis onödigt ineffektiv vilket fick den annars så glada expaten att sura.
2. Punktlighet: Här måste högsta betyg utdelas till tyskarna, både flighten BKK-FRA och FRA-ARN lämnade och landade enligt tidtabell.
3. Effektivitet: Att tyskarna en gång i tiden varit härförare på krigsfälten är ju väl känt, och en av framgångarna var det s k Blietzkrieg, som bl a försatte såväl polacker som fransoser på pottkanten. Vad gäller effektivetet inom flygsektorn finns dock en del av önska. Att ta sig från en flight till en annan på Frankfurts flygplats fick den annars så toleranta Carlbock att på nytt surna till. Jag lyckas för det mesta guida mig runt i världen genom att läsa skyltar och följa dessa. Detta var dock inte helt enkelt på Frankfurts Flughafen. Tyskarna verkar ha en perversion för att placera skyltar efter aktuell riktningsförändring, något jag tidigare lagt märke till vid bilkörning i Warsteinerland. Visst är det något bökigare att missa en avfart på Autobahn än att gå lite för långt på en flygplats, men har man suttit inklämd i ett ekonomisäte i 11 timmar är man inte mogen för motgångar.
4. Hög kvalitet: Med anledning av en ombokning av min biljett blev priset för denna Lufthansatripp i klart övre kvartilen. Besvikelsen var därmed enorm när jag får en plats absolut längst bak i planet, i en stol vars ryggstöd inte kunde fällas. När jag snällt bad om en ny plats fick jag beskedet att planet var fullt (vilket iof inte var en lögn), och därför spenderades de 11 flygtimmarna i upprätt ställning.
5. Respekt för auktoriteter: Här får tyskarna högt betyg igen. Så fort kaptenen öppnade munnen och talade till oss passagerare blev det knäpptyst. Alla lyssnade med andakt på denna chaufför som så skickligt navigerade oss till Europa. Vidare var det en dröm att gå igenom säkerhetskontrollen med tyskar omkring sig. Raka led och inga tendenser på att inte lyda säkerhetskontrollanternas förmaningar. Resultat - snabb säkerhetsprocedur.

Sammanfattningsvis har tyskarna en del att jobba på för att upprätthålla sin positionering. För jag vet inte om jag kan hålla med om deras slogan; Lufthansa - there is no better way to fly.

Sista måltiden...

Imorgon lyfter jag mot Sverige för semester. Därför spenderades gårdagskvällens middag på K-Village, en ny galleria på Sukhumvit soi 26 (BTS Phrom Phong, sen taxi/biketaxi) som till huvudsak är fylld av restauranger. Min personliga favorit är Elite, en "crossover" mellan det japanska och koreanska köket.

Efter en studie av Elites digra meny föll valet på på en sallad med lätt halstrad tonfisk följt av grillad struts med diverse dipsåser. De hela kompletterades med en sashimi. Eftersom vi var bilburna så skippades Asahi´n till förmån för en jordgubbsshake.

Som sagt, barnsligt gott men det ska inte bli helt fel att under en månad smaska i sig stycken från grillen, falukorv, färskpotatis, varmkorv och klassisk, svensk helgmat såsom tacos och kebabtallrik.

En synnerligen nöjd Nicha njuter av läckerheterna. Längst ner till vänster återfinns den grymma tonfisken, ovanför till vänster ligger den råa firren och i mitten finns den framlidna, tillika grillade strutsen.

Look-a-like

Efter helgens golfweekend har jag identifierat två look-a-likes till två av nöjesvärldens stora profiler. Min grek-fransk-schweiziska golfpartner John Lizardo kvalar in som skådiskändis medan jag själv tar rollen som King of pop.



Mobilkameran gör inte verkligheten rättvisa, men studerar man John Lizardo efter denne gått i medvind är han en omisskänlig kopia av Christopher Lloyd aka Doc Brown i "Tillbaka till framtiden".

Min egen likhet med Michael Jackson är inte - som man kanske skulle kunna tro - mitt bleka nylle, utan snarare kombinationen brun arm, vit hand. En färgkombination som lätt blir resultatet av thailändsk sol och vit golfhandske.

Vad gäller själva golfandet så lämnade framförallt puttningen mycket att önska....liksom järnslagen....liksom hälften av alla utslag.... Men men, det är ju deltagandet som räknas.


Förutom att golfa hann jag med ett besök på Bla Bla Bar, en svenskägd liten bar i Jomtien. Där kan man inmundiga typisk, svensk mat. Eller som en bekant sa; "det är ett asgrymt ställe, de har riktig svensk kebabtallrik och pyttipanna...". Såsom uppväxt i kebabnästet Mjölby var jag därför tvungen att avlägga visit på detta etablissemang och domen från mig och Kedbock var klart godkänt. Den gode John var inte lika imponerad av den "svenska" kokkonsten...

För övrigt bjöd söndagens golfbana, Phoenix Golf & Country Club, på helgens mest udda erbjudande (vilket säger en del med tanke på att vi befann oss i syndens näste numero uno);
- greenfee inkl. caddie, dock utan golfbil, 2 750 THB. Om du vill ha golfbil, 700 THB extra.
- greenfee inkl caddie och golfbil, 2 100 THB...
Vilket hade du tagit?

Lumphini park

Förra helgen stod "lugn och ro" på schemat så därför spenderades ett par lördagstimmar i Lumphini park. Bangkok är ju som bekant en ganska betong- och asfaltsdiger stad så ibland är det skönt att placera sin kroppshydda på en gräsmatta. Som park är Lumphini inte så speciell, men det duger som trädgårdssubstitut. Enda störningsmomentet är de cyklande försäljarna som säljer mat, mat för mänskligt inmundigande samt bröd att mata fiskar med.


Erik studerar insida-ögonlock.


Lumphini park bjuder på ett digert djurliv.

Vore det inte för höghusen i bakgrunden skulle man nästan kunna tro att det är Bosgårds fritidshusområde.

På klassiskt, thailändsk manér störs inte Nicha av matförsäljarna. Här smaskas det på en chilistärkt fruktsallad.

Under helgerna kan man ta sig fram med bil utan att få ett nervsammanbrott, veckodagar rekommenderas Skytrain (station Rajdamri) eller tunnelbana (station Lumphini).

Bäst just nu...

Har helt snöat in på nudelsoppa. Nästan som en flashback av middagarna på Sätra i Gävle under den ampra studenttiden. Prismässigt kan 1996 års nudelupplaga konkurrera men knappast smakmässigt. Just nu vill jag ständigt äta thainudlar; snabbt upphettade i smakrik buljong och toppad med lite kål, bönor, strimlad biff och enstaka köttbullar (dessa är dock inte i klass med den svenska versionen). Lite extra torkad chili sen är det bara att sörpla i sig härligheten.
Priset är dock hutlöst, mellan 30-40 THB (6,5-9 SEK) får man nog räkna med att punga ut...

Att äta upp nudelsoppan tar väsentligt längre tid än tillagningen då den inmundigas med pinnar och en (tokliten) sked.

Desperationen stiger

Det är med skräckblandad förtjustning jag tar del av dagens DN Debatt. I den ondgör sig de socialdemokratiska ordföranden i landets 26 distrikt mot vad de kallar en "hatkampanj" mot statsministeraspiranten Mona Sahlin.
http://www.dn.se/debatt/stoppa-hatkampanjen-mot-mona-sahlin-1.1132533

Till vår stora lycka har Sverige under årtionden importerat influenser från andra länder, allt ifrån kultur, mat, världsåskådning och även politik. Av detta följer även en mer exponerad och hätsk valkampanj, något som man ser i världens alla hörn. Då de svenska partierna trängs i mittenland är det min övertygelse att folk i allt större utsträckning röstar på personer framför valmanifest. Att jag själv vid hundratalet tillfällen fått frågan varför jag röstat på KD när jag inte är kyrklig, visar ungefär hur stor koll folk har på vad de olika partierna står för. M a o, personfixering vid riksdalsval kommer rimligen att öka än mer.

Åter till debattartikeln! I artikeln tar man upp det s k falska Mona-brevet, ett brev som tydligen distribuerats av en moderat kommunpolitiker. Detta är enligt debattörerna förtal, sanktionerat av alliansen.

Det slår mig direkt hur kort minne dessa 26 personer verkar ha. Ingen verkar komma ihåg oppositionens extrema angrepp på Maud Olofsson i samband med SAAB-affären. Maud Olofsson hängdes ut av oppositionen som en person som bara ville alla stackars SAAB-medarbetare illa, utan att för en sekund tänka till om varför SAAB var i kris. Så mycket spot och spe har nog sällan ett statsråd fått ta, och imponerande nog håll Maud emot och lät inte oppositionsmobben sänka henne. Vidare kan det väl bara vara tal om förtal om man sprider falska uppgifter om en person. Mitt minne är lyckligtvis bättre än exempelvis Thomas Östros, Veronica Palms, Mikael Dambergs m.fl, för jag minns nämligen att de saker som tas upp i "Mona-brevet" är saker som faktiskt inträffat och därmed sant...

PS. Det finns exempel på alliansministrar som också ägnat sig åt "fiffel", såsom ej betald TV-avgift och svart arbetskraft. Dessa dock tog ansvar för sina gärningar och avgick... DS.

Fredag!!!

Med åtminstone en Mintushot för mycket innanför västen är det dags att snart dags att ta helg (ja, jag ska inte köra bil hem, riskerar livet bak på en biketaxi istället).
Är grymt partysugen men avvaktar nog lokalbesök till morgonen.

Känner mig på ett så jäkla gott humör idag, kanske beror detta på att jag bestämt mig för att plåga lite mecklare under helgen genom att gå runt och kolla på nya cribs. Trivs egentligen ganska bra i nuvarande lya men eftersom man numera är mer sambo än särbo är det dags att utöka ytan. Kan jag dessutom hitta en lägenhet utan de myror som invaderat nuvarande boende samt ett kök vore jag ytterst tacksam.

Ubudet av lägenheter är stort, nu slits jag bara över följande val;
1. Tokfräscht, toknice möblemang, lugnt, hyfsat kök men långt från Skytrain/tunnelbana och därmed uppenbar risk för att hamna i djävulska bilköer.
2. Äldre, viss sunkighetsfaktor, rymligt, mitt i smeten, gångavstånd till kontoret.
3. Tokfräscht, kanonläge, sjysta möbler, hyfsat nära till Skytrain/tunnelbana men ändock apmycket bilköer.
4. Tokfräscht, kanonläge, sjysta möbler, gångavstånd till kontoret - dock minst 15.000 THB dyrare...

Men men, man kan ju alltid spara in på maiden, den servicen kostar ju trots allt 3.000 THB

Long live friday afternoons!