Fredag innebär en summering av veckan som varit och vad som komma ska till helgen. För detta använder jag mig av den lättlästa topp- och tapplistan.
3 i topp
Brynäs/Everton: Brynäs levererar i en stil som skulle fått Henry Ford att bli grön av avund. Slutspelet närmar sig och igår togs en viktig hemmaskalp mot Timrå. Även Everton har fått upp ångan! Endast en förlust under januari (FA-cupen mot Birmingham) trots svåra matcher såsom Arsenal och Chelsea. Nu är dessutom Arteta uppe på benen igen och snart debuterar Jagielka. Många kanske inte tycker ovanstående förtjänar en plats på Topp 3, men som luttrad supporter griper man efter varje halmstrå till att fira!
Omega: Mitt klockinköp från en pantbank, en lätt beggad Omega Seamaster edition Quantom of Solace, känns som ett riktigt fynd. Den enes död, den andres bröd känns som ett passande ordspråk.
WM Recorder: tack vare mitt nyinköpta program kan jag nu "spela in" (streaming är dödfött) sevärda program som ligger ute på SVT Play. Igår laddades ett avsnitt av På spåret ned, och idag blir det nog ett avsnitt av "Landet brunsås".
3 i tapp
Väder: Från att ha njutit av en torrperiod i drygt 2 månader har regnet återkommit. Det rör sig än så länge om enstaka skyfall, främst nattetid, men dess efterverkningar i form av hög luftfuktighet samt en temperatur i 30+ regionerna, lockar lätt fram svettpärlor.
Golf: Lyser fortfarande med sin frånvaro. Två rundor på drygt 4 månader - SLARV!
Raquet Club: Höjdes av undertecknad till skyarna för ca 3 månader sen. Då skaffade jag mig ett medlemsskap till denna fullserviceanläggning för oss racketsportfreaks. Eftersom jag saknar spelsällskap samt inte orkat ragga tag i någon, har jag inte nyttjat anläggningen ännu. Känns historien igen? Någon därute med träningskort som nyttjas ytterst sällan...
torsdag 28 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
Saablar va bra!
Nu har man möts av nyheten om att Spyker köper SAAB av GM. En utmärkt nyhet för Sverige i allmänhet och för Trollhätteborna i synnerhet. Att SAAB lever kvar som företag handlar ju inte bara om att vi får behålla ett klassiskt varumärke och en gedigen industri, utan säkrar ju även jobben för anställda samt de många andra företag som påverkas av SAAB:s existens; underleverantörer till produktion, den lokala lunchrestaurangen, Pressbyrån, hotellnäring, taxinäring, städentreprenören m fl. Jag gläds även åt att jag som svensk skattebetalare "endast" är med och garanterar lån från Europeiska investeringsbanken - all heder till Maud!
Jag gläds även åt gårdagens beslut i egenskap av f d SAAB-ägare. Min första bil var en SAAB 9-3 S som inköptes i slutet av 2000. En "långmilare" som gått 9000 mil trots att den bara var 2 år gammal. Jag fick ett bra pris av den lokala handlaren i Söderhamn, mot löfte om att jag hjälpte honom lägga ut en annons på deras hus på en självsäljarsajt samt att jag kunde leva med det faktum att bilen inte hade AC.
Bara ett år senare var det dags att byta ut den blå skönheten mot en svart 9-3 Turbo automat. Förutom klimatanläggning och CD-växlare var denna motorstarka best utrustad med instrumentpanel i läcker träimitation. Turbon förblev dock i min ägo i endast 6 månader då den ersattes av en annan turbomatad svensk, en Volvo S60 T5. Sen följde ett par år med Volvo, Mini Cooper, Mercedes, Alfa Romeo och BMW, innan det 2008 stod en SAAB 9-3 på uppfarten igen. Denna gång en kombi med dieselsnurra under huven.
Jag har m a o en hyfsad erfarenhet av SAAB och borde därför kunna spegla en typisk kund. Vad har då varit bra resp. mindre bra med mina SAAB:ar. Det bästa har varit att de i regel varit välutrustade och säkra. Bekväma stolar uppskattas av en gubbe som närmar sig 33 års ålder och sportkombin föll även min designådra i smaken. Den senaste 9-3:an hade dessutom en hyfsad motor som fungerade utmärkt med ett sportigt chassi. En hyfsat stabil andrahandsmarknad har gjort samtliga SAAB-innehav till hyfsade affärer. Att säga att en bilaffär är en bra affär är givetvis omöjligt, oavsett märke.
De mindre bra egenskaperna har varit bristande kvalitet. Den första SAAB:en tappade bl a lykthusen fram. Orsak var att spolarvätska som rann ner i motorutrymmet kunde erodera sönder lykthusfästena. Vidare har elektroniken spelat mig en del spratt. Att endast kunna köra vindrutetorkarna på högsta nivå är kanske ett bra sätt att hålla dem i trim, men hyfsat irriterande om det bara duggregnar. Serviceverkstäderna har aldrig varit bra. Bl a var det omöjligt att köpa täckstift till den senaste bilen, då de hävdade att den färgen inte fanns...
Vad måste då hända med SAAB framöver? SAAB kommer sitta i samma situation om 1-2 år om man inte säljer fler bilar. Att tro att SAAB överlever på att bara leverera bilar till svenska konsumenter är naivt. I debatten hörs ofta röster om att svenska myndigheter, landsting och kommuner måste köpa SAAB eller Volvo för att stödja svenska produkter. Inte bara en protektionistiskt idiotisk tanke utan även helt irrationell - det viktiga är inte produktens ursprung utan egenskaper, känslomässiga styrmedel bör inte styras vid skattefinansierade inköp. Vidare räcker inte den inhemska marknaden i Sverige till utan SAAB måste sälja sina bilar i övriga Europa, USA och framförallt Asien. Att lyckas i USA lär vara en enklare resa än att flirta med den asiatiska marknaden.
Nu är det upp till SAAB att bevisa att man kan förbättra sina produkter. Den svenska bilbyggarhedern är på spel - och bara konkurrenskraftiga produkter kan hjälpa SAAB överleva i framtiden. Personligen hoppas jag på körglada turbobilar - m a o tillbaka till det som gjorde SAAB världsledande i slutet av 70-talet.
Jag gläds även åt gårdagens beslut i egenskap av f d SAAB-ägare. Min första bil var en SAAB 9-3 S som inköptes i slutet av 2000. En "långmilare" som gått 9000 mil trots att den bara var 2 år gammal. Jag fick ett bra pris av den lokala handlaren i Söderhamn, mot löfte om att jag hjälpte honom lägga ut en annons på deras hus på en självsäljarsajt samt att jag kunde leva med det faktum att bilen inte hade AC.
Bara ett år senare var det dags att byta ut den blå skönheten mot en svart 9-3 Turbo automat. Förutom klimatanläggning och CD-växlare var denna motorstarka best utrustad med instrumentpanel i läcker träimitation. Turbon förblev dock i min ägo i endast 6 månader då den ersattes av en annan turbomatad svensk, en Volvo S60 T5. Sen följde ett par år med Volvo, Mini Cooper, Mercedes, Alfa Romeo och BMW, innan det 2008 stod en SAAB 9-3 på uppfarten igen. Denna gång en kombi med dieselsnurra under huven.
Jag har m a o en hyfsad erfarenhet av SAAB och borde därför kunna spegla en typisk kund. Vad har då varit bra resp. mindre bra med mina SAAB:ar. Det bästa har varit att de i regel varit välutrustade och säkra. Bekväma stolar uppskattas av en gubbe som närmar sig 33 års ålder och sportkombin föll även min designådra i smaken. Den senaste 9-3:an hade dessutom en hyfsad motor som fungerade utmärkt med ett sportigt chassi. En hyfsat stabil andrahandsmarknad har gjort samtliga SAAB-innehav till hyfsade affärer. Att säga att en bilaffär är en bra affär är givetvis omöjligt, oavsett märke.
De mindre bra egenskaperna har varit bristande kvalitet. Den första SAAB:en tappade bl a lykthusen fram. Orsak var att spolarvätska som rann ner i motorutrymmet kunde erodera sönder lykthusfästena. Vidare har elektroniken spelat mig en del spratt. Att endast kunna köra vindrutetorkarna på högsta nivå är kanske ett bra sätt att hålla dem i trim, men hyfsat irriterande om det bara duggregnar. Serviceverkstäderna har aldrig varit bra. Bl a var det omöjligt att köpa täckstift till den senaste bilen, då de hävdade att den färgen inte fanns...
Vad måste då hända med SAAB framöver? SAAB kommer sitta i samma situation om 1-2 år om man inte säljer fler bilar. Att tro att SAAB överlever på att bara leverera bilar till svenska konsumenter är naivt. I debatten hörs ofta röster om att svenska myndigheter, landsting och kommuner måste köpa SAAB eller Volvo för att stödja svenska produkter. Inte bara en protektionistiskt idiotisk tanke utan även helt irrationell - det viktiga är inte produktens ursprung utan egenskaper, känslomässiga styrmedel bör inte styras vid skattefinansierade inköp. Vidare räcker inte den inhemska marknaden i Sverige till utan SAAB måste sälja sina bilar i övriga Europa, USA och framförallt Asien. Att lyckas i USA lär vara en enklare resa än att flirta med den asiatiska marknaden.
Nu är det upp till SAAB att bevisa att man kan förbättra sina produkter. Den svenska bilbyggarhedern är på spel - och bara konkurrenskraftiga produkter kan hjälpa SAAB överleva i framtiden. Personligen hoppas jag på körglada turbobilar - m a o tillbaka till det som gjorde SAAB världsledande i slutet av 70-talet.
måndag 25 januari 2010
Saxat ur kvällstidningarna, en vanlig dag...
Det är ju inte utan grund jag och många med mig funderar över den ytterst begränsade kompetens och journalistiska etik som uppenbarligen präglar våra kvällstidningar. Kvällstidningarna brottas med svåra ekonomiska problem, en följd av fallande upplagor på pappersutgåvorna samt en oförmåga att kommersialisera internetsajterna.
När man väl studerar tidningarnas innehåll är det inte speciellt märkligt att kunderna överger deras produkter. Som ett exempel återges några axplock ur Aftonbladetsnätversioner, tisdag 26/1-2010.
Clooney har landat i Sverige
Återfinns högst upp på aftonbladet.se, uppenbarligen en rejält scoop.
Pungsparks-Johan härjar i Kalmar
Ballbustingälskare söker kontakt med killar i Kalmar som kan tänkas sparka honom i skrevet. Nyhetsvärde?!
Stor konferens om utomjordingar i London
Givetvis har aftonbladet.se en omröstning invid artikeln; Hur tror du aliens ser ut?
1. Ungefär som vi
2. Som ET
3. Som någon ur filmen Men in Black
4. Som i tv-serien Alf
5. Som i filmen Alien
6. Tror inte att det finns utomjordingar.
Nyheter som...
Ingen deal med Spyker
GM håller presskonferens om SAAB:s öde
Våg av självmordsdåd i Bagdad
3 bombdåd riktade mot hotell som ofta inhyser journalister och besökande affärsmän.
...återfinns först väsentligt längre ner på listan. Det är ju tur att det bara är tisdag, annars hade väl kvasiartiklarna ackompanjerats av lika urvattnade artiklar om Lets Dance, Idol, Robinson eller någon annan fredagsunderhållning.
När man väl studerar tidningarnas innehåll är det inte speciellt märkligt att kunderna överger deras produkter. Som ett exempel återges några axplock ur Aftonbladetsnätversioner, tisdag 26/1-2010.
Clooney har landat i Sverige
Återfinns högst upp på aftonbladet.se, uppenbarligen en rejält scoop.
Pungsparks-Johan härjar i Kalmar
Ballbustingälskare söker kontakt med killar i Kalmar som kan tänkas sparka honom i skrevet. Nyhetsvärde?!
Stor konferens om utomjordingar i London
Givetvis har aftonbladet.se en omröstning invid artikeln; Hur tror du aliens ser ut?
1. Ungefär som vi
2. Som ET
3. Som någon ur filmen Men in Black
4. Som i tv-serien Alf
5. Som i filmen Alien
6. Tror inte att det finns utomjordingar.
Nyheter som...
Ingen deal med Spyker
GM håller presskonferens om SAAB:s öde
Våg av självmordsdåd i Bagdad
3 bombdåd riktade mot hotell som ofta inhyser journalister och besökande affärsmän.
...återfinns först väsentligt längre ner på listan. Det är ju tur att det bara är tisdag, annars hade väl kvasiartiklarna ackompanjerats av lika urvattnade artiklar om Lets Dance, Idol, Robinson eller någon annan fredagsunderhållning.
fredag 22 januari 2010
Veckans topp och tapp
Fredagkväll! Just tillbakakommen efter en visit på våning 6 där ångbastun och poolen har fått (mig att) bekänna färg. Innan bastun avnjöts fredagsmiddagen på Bella Napoli, en mycket populär italienare på Sukhumvit soi 31 (Skytrainstation Asok eller Phrom Phong, sen 5-10 minuters gångväg). Förutom god mat, hyggligt vinutbud samt modesta priser erbjuder de en form av 3D-pizzor. Tyvärr är pizzorna även på denna trattoria dränkta i ost.
3D-pizzan Venice. Mozzarellan avser floden Po och parmaskinkan en av stadens många broar.
Det är länge sen jag levererade en topp- och tapplista, nu är det dock dags för 2010 års första lista.
3 i topp
Doggybag: Att äta ute är som bekant mycket billigt i Thailand. De låga priserna lockar en till att beställa in flera rätter, både 1-2 förrätter är inte orimligt, vilket ska trängas i magsäcken med både huvudrätt och därtill några skedar ris. Äter man inte asiatiskt, så serveras man "tung" västerländsk mat vars portioner ofta är överdimensionerade, åtminstone med hänsyn till det varma klimatet. Ju varmare det är, desto mindre äter åtminstone undertecknad.
Visst är det då fantastiskt att man alltid blir erbjuden att ta med sig mat man inte orkar äta upp, en s k doggybag. Att ta med sig en doggybag är inte på något sätt skämmigt, utan fullt naturligt då ingen vill, vare sig restaurangägaren eller kunden, att maten förfares. Jag vet att detta även praktiseras i Obamaland, vilket är fullt förståeligt med hänsyn till deras portionsstorlekar.
Pharmacy: Oavsett ev. sjukdomstillstånd är utbudet av diverse medikamenter stort. Töntiga papperslapper som i västvärlden kallas recept efterfrågas sällan. Utifrån en av tapplistans punkter kan jag meddela att Imodium- samt kalktablettsförrådet numera är påfyllt.
Företagande: Om denna punkt kommer det skrivas spaltmeter om framöver. Men låt mig säga såhär; den här veckan har jag på nära håll kunnat observera hur man går från ord till handling - från tanke om att starta upp en verksamhet till att verkligen starta - på knappt en vecka. Inga krångliga blanketter att fylla i här inte. Däremot ligger väl inte den samlade skattebasen i varje thailändarens frontlob, men man kan inte annat än imponeras av drivkraften. Men som sagt, det får bli en separat historia framöver...
3 i tapp
Kritiskt tänkande: Thailändare är, enligt min erfarenhet, inte världsbäst på kritiskt tänkande, såvida det inte handlar om andra nationaliteter eller länder. En egenskap de i och för sig delar med de flesta andra på vårt klot. Det blir dock smått humoristiskt i hur de tolkar exempelvis reklam. All reklam som sänds i TV, blir en vedertagen sanning. Om reklamfilmen innehåller en thailändsk kändis, typ skådis eller sångare, är produkten exakt så som den framställs. Att den toksnygga modellen i reklamfilmen har fin hy, beror endast på att hon dricker den, i TV-reklamen, promotade drycken.
Köttfärssås/Bolognese: Hur kommer det sig att ingen professionell kock på någon av världens alla restauranger, lyckas göra en riktigt god köttfärssås? Under mina egna, hyfsat digra, fältstudier har jag inte vid något tillfälle ätit en god köttfärssås på restaurang. Det närmsta jag har kommit god, är en hyfsad bolognese som PizzaMania levererar till din dörr för 240 Bath.
Vad beror då detta på?
1. Är det svårt att göra en god köttfärssås?
2. Är varje köttfärssås individuell?
Svaret på fråga 1 är givetvis Nej! T o m jag, som inte ser mig som någon nestor i köksregionerna, kan göra en god köttfärssås. På fråga 2, Ja, det kanske den är.
Men oavsett om varje köttfärssås är individuell eller ej måste man väl kunna hitta någon krake till kock som kan göra en god sådan. När jag ätit köttfärssås som inte tillagats på restaurang (eller skolbespisning), d v s alla gånger jag ätit denna rätt under barndomen, hos vänner, hos vänners föräldrar, f d flickvänners m fl m fl, så har köttfärssåsen i (minst) 9 fall av 10 varit goda, om inte utsökta! (vill passa på att hylla Jons och Jeffes köttfärssås, helt makalöst goda)
Jag ställer nu mitt sista kockhopp till Per Morberg, är det någon som kan är det han!
Magsjuka: Att jag skulle bli matförgiftad förr eller senare var väl ingen större skräll. Att det till 90 % trolighet berodde på att jag åt lite strips på ett biljardhak var däremot inte väntat. Speciellt inte med tanke på allt annat man slängt i sig det senaste året; halvtaskigt grillade kyckling-/fläskspett, gatukebaber, grillade skaldjur, otaliga hamburgare av varierande kvalitet m m.
Oavsett orsak är magsjuka värdelöst ur alla aspekter förutom en, man tappar några kilo på kuppen. Hoppas inte veckans magsjuka återspeglar hälsotillståndet för resterande 2010.
Trevlig helg mina vänner, och som vi säger här i Siam; "long live the King!"
3D-pizzan Venice. Mozzarellan avser floden Po och parmaskinkan en av stadens många broar.
Det är länge sen jag levererade en topp- och tapplista, nu är det dock dags för 2010 års första lista.
3 i topp
Doggybag: Att äta ute är som bekant mycket billigt i Thailand. De låga priserna lockar en till att beställa in flera rätter, både 1-2 förrätter är inte orimligt, vilket ska trängas i magsäcken med både huvudrätt och därtill några skedar ris. Äter man inte asiatiskt, så serveras man "tung" västerländsk mat vars portioner ofta är överdimensionerade, åtminstone med hänsyn till det varma klimatet. Ju varmare det är, desto mindre äter åtminstone undertecknad.
Visst är det då fantastiskt att man alltid blir erbjuden att ta med sig mat man inte orkar äta upp, en s k doggybag. Att ta med sig en doggybag är inte på något sätt skämmigt, utan fullt naturligt då ingen vill, vare sig restaurangägaren eller kunden, att maten förfares. Jag vet att detta även praktiseras i Obamaland, vilket är fullt förståeligt med hänsyn till deras portionsstorlekar.
Pharmacy: Oavsett ev. sjukdomstillstånd är utbudet av diverse medikamenter stort. Töntiga papperslapper som i västvärlden kallas recept efterfrågas sällan. Utifrån en av tapplistans punkter kan jag meddela att Imodium- samt kalktablettsförrådet numera är påfyllt.
Företagande: Om denna punkt kommer det skrivas spaltmeter om framöver. Men låt mig säga såhär; den här veckan har jag på nära håll kunnat observera hur man går från ord till handling - från tanke om att starta upp en verksamhet till att verkligen starta - på knappt en vecka. Inga krångliga blanketter att fylla i här inte. Däremot ligger väl inte den samlade skattebasen i varje thailändarens frontlob, men man kan inte annat än imponeras av drivkraften. Men som sagt, det får bli en separat historia framöver...
3 i tapp
Kritiskt tänkande: Thailändare är, enligt min erfarenhet, inte världsbäst på kritiskt tänkande, såvida det inte handlar om andra nationaliteter eller länder. En egenskap de i och för sig delar med de flesta andra på vårt klot. Det blir dock smått humoristiskt i hur de tolkar exempelvis reklam. All reklam som sänds i TV, blir en vedertagen sanning. Om reklamfilmen innehåller en thailändsk kändis, typ skådis eller sångare, är produkten exakt så som den framställs. Att den toksnygga modellen i reklamfilmen har fin hy, beror endast på att hon dricker den, i TV-reklamen, promotade drycken.
Köttfärssås/Bolognese: Hur kommer det sig att ingen professionell kock på någon av världens alla restauranger, lyckas göra en riktigt god köttfärssås? Under mina egna, hyfsat digra, fältstudier har jag inte vid något tillfälle ätit en god köttfärssås på restaurang. Det närmsta jag har kommit god, är en hyfsad bolognese som PizzaMania levererar till din dörr för 240 Bath.
Vad beror då detta på?
1. Är det svårt att göra en god köttfärssås?
2. Är varje köttfärssås individuell?
Svaret på fråga 1 är givetvis Nej! T o m jag, som inte ser mig som någon nestor i köksregionerna, kan göra en god köttfärssås. På fråga 2, Ja, det kanske den är.
Men oavsett om varje köttfärssås är individuell eller ej måste man väl kunna hitta någon krake till kock som kan göra en god sådan. När jag ätit köttfärssås som inte tillagats på restaurang (eller skolbespisning), d v s alla gånger jag ätit denna rätt under barndomen, hos vänner, hos vänners föräldrar, f d flickvänners m fl m fl, så har köttfärssåsen i (minst) 9 fall av 10 varit goda, om inte utsökta! (vill passa på att hylla Jons och Jeffes köttfärssås, helt makalöst goda)
Jag ställer nu mitt sista kockhopp till Per Morberg, är det någon som kan är det han!
Magsjuka: Att jag skulle bli matförgiftad förr eller senare var väl ingen större skräll. Att det till 90 % trolighet berodde på att jag åt lite strips på ett biljardhak var däremot inte väntat. Speciellt inte med tanke på allt annat man slängt i sig det senaste året; halvtaskigt grillade kyckling-/fläskspett, gatukebaber, grillade skaldjur, otaliga hamburgare av varierande kvalitet m m.
Oavsett orsak är magsjuka värdelöst ur alla aspekter förutom en, man tappar några kilo på kuppen. Hoppas inte veckans magsjuka återspeglar hälsotillståndet för resterande 2010.
Trevlig helg mina vänner, och som vi säger här i Siam; "long live the King!"
torsdag 21 januari 2010
Sjuk, då och nu!
Efter att ha försatts i sjukdomstillstånd under snart två dygn har man haft gott om tid att kontemplera. Bl a har jag konstaterat vad mycket enklare det är att vara sjuk idag, än för, låt oss säga, 16 år sen. För sexton år sen innebar en sjukdom ett trevligt avbrott från plugget och sovmorgon. Idag blir man hemma från jobbet, speciellt då ev. kollegor inte vill smittas av ens basilusker, för tänk om man bär på svininfluensa eller sars.
Att vara hemma från jobbet idag, betyder inte nödvändigtvis att man inte kan jobba. Möjligheten till att jobba finns ofta där. Mobiltelefon, e-post och internet har öppnat dörrar för att ständigt vara tillgänglig, på gott och ont. Tekniken låter oss också facebooka, twittra (är det någon som gör det?), maila kompisar, läsa nyheter, läsa bloggar m m. Internet vimlar dessutom av communities som samlar människor kring liknande intressen, tex Betaped.se och Vetgirig.nu, där den förra är en sajt för Alfapetfreaks och den sistnämnda för frågesportsditon.
För 16 år sen var inte möjligheterna lika många. Att vara lite sjuk (ex förkyld eller lätt feber) och därmed få vara hemma från plugget, innebar vid en första tanke ett ganska skönt avbrott från alla måsten. Direkt efter frukost blev det dock tråkigt. Ev. böcker man hade var redan utlästa. Visst kunde man skriva icke-elektroniska brev, men de besvarades ju knappast inom sjukperioden. Skicka sms? Knappast, de mobiltelefoner som fanns satt i regel fastmonterade i bilars instrumentbrädor. Communities? Med risk för att ordet inte ens var uppfunnet 1994, så hade man kanske kunnat vara med i en sådan, men knappast om man var hemma och sjuk. 1994 års communities krävde fysisk närvaro, för nördar som spelade Drakar och demoner eller om möjligt RISK. Arbeta kunde man dock få göra även som skolungdom, speciellt om man var sjuk en längre period. Då kom Emil förbi och lämnade in diverse hemuppgifter, givetvis via en minimal springa i dörren, allt för att undvika smittspridning.
Dumburken är idag en alldeles utmärkt källa för tidsfördriv. Bland en uppsjö av kanaler kan man, även på sämre sändningstider, finna utmärkta program. Dokumentärer, naturprogram, filmer, sport - allt finns till hands, bara några zappningar bort.
TV fanns ju även 1994, och då jag är uppväxt i en familj som tidigt annamade kabel-TV:n så fanns det flera kanaler att välja på som ung. Bl a visade TV 3 Skurt på dagtid. Kanal 5 visade Glamour. ZTV visade Knesset. Trots detta ofantliga utbud så var det nog SVT:s text-TV som lockade mest tittartimmar från undertecknad.
TV- och dataspel kan ju även det få en att fördriva tiden på ett nöjsamt sätt. Idag kan vi spela online med människor vi endast känner som "Agathon", "Apollo", "Armstrong", "Starbuck", Dirty Dick" m fl, människor som kan vara din granne eller en tibetansk buddhistmunk.
TV- och dataspelen var ju hyfsat utvecklade i mitten av 90-talet. Bl a fanns ett Segaspel bland ägorna samt en PC 486:a. Sega var en spelkonsol som jag personligen föredrog före Nintendo, men har man rundat Sonic och Wonderboy 3 samt vunnit VM i slapshot 100 gånger så förlorar även den bästa spelkonsolen sin charm. Datorn var preliminärt ett skolredskap men passade även utmärkt för speländamål. Internet var ju dock inte var mans egendom utan bara ett statsangeläget verktyg, och därmed fick man nöja sig ens avklarade originalspel och med dess inbyggda spel, exempelvis MS Röj.
Sammanfattningsvis är det lättare att fördriva tiden som sjuk idag. M a o har jag hittat ett ytterligare undantag som bekräftar regeln; det var bättre förr!
Men som alla vet, både 1994 och 2010 är det bästa receptet för att bli frisk - förutom omgivningens sympatier - sömn. Godnatt...
Att vara hemma från jobbet idag, betyder inte nödvändigtvis att man inte kan jobba. Möjligheten till att jobba finns ofta där. Mobiltelefon, e-post och internet har öppnat dörrar för att ständigt vara tillgänglig, på gott och ont. Tekniken låter oss också facebooka, twittra (är det någon som gör det?), maila kompisar, läsa nyheter, läsa bloggar m m. Internet vimlar dessutom av communities som samlar människor kring liknande intressen, tex Betaped.se och Vetgirig.nu, där den förra är en sajt för Alfapetfreaks och den sistnämnda för frågesportsditon.
För 16 år sen var inte möjligheterna lika många. Att vara lite sjuk (ex förkyld eller lätt feber) och därmed få vara hemma från plugget, innebar vid en första tanke ett ganska skönt avbrott från alla måsten. Direkt efter frukost blev det dock tråkigt. Ev. böcker man hade var redan utlästa. Visst kunde man skriva icke-elektroniska brev, men de besvarades ju knappast inom sjukperioden. Skicka sms? Knappast, de mobiltelefoner som fanns satt i regel fastmonterade i bilars instrumentbrädor. Communities? Med risk för att ordet inte ens var uppfunnet 1994, så hade man kanske kunnat vara med i en sådan, men knappast om man var hemma och sjuk. 1994 års communities krävde fysisk närvaro, för nördar som spelade Drakar och demoner eller om möjligt RISK. Arbeta kunde man dock få göra även som skolungdom, speciellt om man var sjuk en längre period. Då kom Emil förbi och lämnade in diverse hemuppgifter, givetvis via en minimal springa i dörren, allt för att undvika smittspridning.
Dumburken är idag en alldeles utmärkt källa för tidsfördriv. Bland en uppsjö av kanaler kan man, även på sämre sändningstider, finna utmärkta program. Dokumentärer, naturprogram, filmer, sport - allt finns till hands, bara några zappningar bort.
TV fanns ju även 1994, och då jag är uppväxt i en familj som tidigt annamade kabel-TV:n så fanns det flera kanaler att välja på som ung. Bl a visade TV 3 Skurt på dagtid. Kanal 5 visade Glamour. ZTV visade Knesset. Trots detta ofantliga utbud så var det nog SVT:s text-TV som lockade mest tittartimmar från undertecknad.
TV- och dataspel kan ju även det få en att fördriva tiden på ett nöjsamt sätt. Idag kan vi spela online med människor vi endast känner som "Agathon", "Apollo", "Armstrong", "Starbuck", Dirty Dick" m fl, människor som kan vara din granne eller en tibetansk buddhistmunk.
TV- och dataspelen var ju hyfsat utvecklade i mitten av 90-talet. Bl a fanns ett Segaspel bland ägorna samt en PC 486:a. Sega var en spelkonsol som jag personligen föredrog före Nintendo, men har man rundat Sonic och Wonderboy 3 samt vunnit VM i slapshot 100 gånger så förlorar även den bästa spelkonsolen sin charm. Datorn var preliminärt ett skolredskap men passade även utmärkt för speländamål. Internet var ju dock inte var mans egendom utan bara ett statsangeläget verktyg, och därmed fick man nöja sig ens avklarade originalspel och med dess inbyggda spel, exempelvis MS Röj.
Sammanfattningsvis är det lättare att fördriva tiden som sjuk idag. M a o har jag hittat ett ytterligare undantag som bekräftar regeln; det var bättre förr!
Men som alla vet, både 1994 och 2010 är det bästa receptet för att bli frisk - förutom omgivningens sympatier - sömn. Godnatt...
lördag 16 januari 2010
Helgens vedermödor
Då jag hittills under 2010 levt enligt Spritpartiets valmanifest (att halvera svenskarnas alkoholkonsumtion) så var det igår dags för revolt och därmed en helkväll på stan. Jag slog följe med mina grannslackers Wiklas och Joanna (bananasinbangkok.worldpress.com) samt fotograf-Sara. Kvällen började med kycklingkebab på soi 5 (sjukt goda, kan få de erkänt duktiga kebabmakarna i Mjölby att bli gröna av avund) och för att säkerställa uthålligheten klämde jag i mig två. Kostnad, 100 Bath. Kebaberna följdes upp med ett antal Tiger beer, Singhas och drinkar på New Waves uteservereing, ett ganska sunkigt biljardhak mittemot det än sunkigare Beer Garden på soi 7. Där mötte ytterligare ett gäng upp, bl a mäklar-Alex och hans polare.
2. DVD-box: I frånvaro av Vinterstudion får man ta till DVD-boxar. Lyckligtvis finns alla möjliga TV-serier på DVD numera eller varför inte köpa Sagan om ringen-trilogin. Inget kan ju till fullo ersätta André Pops myspysiga chatter med Pillan, men Gollums "my precious" är ett acceptabelt substitut.
Detta nu lätt alkoholstinna sällskap tog sig vid midnatt sig vidare till partygatan RCA där Slim fick nöjet att hosta det heta gänget. Att gå på klubb vars besökare till 95-98 % består av thailändare är en fröjd. Inga dryga vakter, inget gruff och givetvis tillmötesgående serveringspersonal som ser till att drinkglaset alltid är fyllt av såväl is som dryckesjom.
Sen tog Nicha oss vidare till soi 20 och Windsor hotels bottenvåning. Här rådde fullt ös, bl a hade Nichas före detta arbetskamrater galej, och med dem partades det fram till morgonkvisten.
Sen, helt plötsligt vaknar man upp, kallsvettig, ena strumpan fortfarande på och undrar:
"vad fan var det som hände?"
Nästa tanke som poppar upp är:
"idag blir det jobbigt..."
Och mycket riktigt, söndagen har såhär långt varit en prövning men den har trots allt genomförts utan större missöden. För den som kan tänkas hamna i samma situation framledes, följer här tre tips för att överleva en bakisdag i Bangkok.
1. Mat: Att kroppen behöver bränsle är ju välkänt och därför är det bra att både före och efter sänggående fylla kroppen med föda. Före brukar oftast bestå av junkfood, så även denna gång. När man väl vaknat och hungern kommer krypande är home delivery en skänk från ovan. Numret till Burger King är 1112 (ska inte förväxlas med 112, även om suget efter en Whopper kan kännas akut nog). Vill man hålla sig till mer näringsriktig kost rekommenderas Chefs XP, en hemsida som innehåller mat från världens alla hörn och där man med några klick kan komponera ihop en meny som rymmer alla delar av kostcirkeln.
En fördel med det varma klimatet är att man "dagen efter" inte riskerar att hitta en halv hamburgare i kavajens innerficka. Här hamnar maten där den ska, på matbordet.
2. DVD-box: I frånvaro av Vinterstudion får man ta till DVD-boxar. Lyckligtvis finns alla möjliga TV-serier på DVD numera eller varför inte köpa Sagan om ringen-trilogin. Inget kan ju till fullo ersätta André Pops myspysiga chatter med Pillan, men Gollums "my precious" är ett acceptabelt substitut.
3. Ångbastu: Att duscha av sig en utekväll är en vedertagen teknik. Vill man ta ett steg till, spendera tid i en ångbastu. Ev frossa göre sig icke besvär i denna varma miljö, och man bokstavligen svettar ur sig de gifter en helkväll förpestar kroppen med. Balsam för själen är det att kombinera detta med några simtag i poolen.
Sen finns det ett generaltips som gör att man inte behöver tänka på något av ovanstående - drick måttligt eller inte alls... Fast det tipset gäller ju bara tjejer, bara de kan gå ut och ha kul utan att dricka.
Varför det är så - Ja, det kan vi diskutera om vid ett senare tillfälle (och därmed har jag levererat min första cliffhanger?!)
Lev väl!
torsdag 14 januari 2010
Gyllene medelväg...
Igår när jag var på väg hem från jobbet och stod på Skytrainperrongen i Asok så hade jag två vitt skilda själar på var min sida om mig. På höger sida om mig stod en ytterst lättklädd kathoey (även benämnd shemale, ser ofta toksnygga ut med välsvarvade kroppar, men deras mörka röster och stora fötter är ett tecken på reträtt) med läderboots, troligtvis på väg till sin arbetsplats i något av de mer syndiga kvarteren i Bangkok. På min vänstra sida stod dess raka motsats, en muslimsk kvinna i heltäckande burka. Tanken som slog mig (förutom att jag helst skulle vilja haft en kamera och samtidigt lagt armarna om båda) var;
"hmm, en gyllene medelväg för dessa båda damer hade kanske varit bättre".
En helt naturlig tanke - för en svensk! Jag menar, finns det något annat folk som tänker så mycket i termer som medel, lagom, ganska, sådär mfl. På så sätt slipper ju svensken ta ställning och ingen, vare sig man själv eller någon annan, behöver eller tillåts sticka ut.
Redan från första skoldagen dresseras vi in i denna medelmåttiga sinnesvärld. Ändå från att vi skriver vårt första matteprov i första klass, tills vi slutar gymnasiet blir vi alltid bedömda hur väl vi ligger till utifrån snittet.
"Vad duktig du var Erik, du hade 49 poäng, 7 poäng över medel!"
Va fan, varför är det så fult att istället säga;
"Vad duktig du var Erik, du hade 49 poäng, näst bäst av alla."
eller
"Vad duktig du var Erik, du hade 49 poäng, försök läsa på lite mer nästa gång så kommer du få full pott."
Visst kan det vara jobbigt att få domen;
"ajdå Erik, dina 28 poäng är sämst av alla!"
Fast å andra sidan är det ju knappast bättre att få höra att man har 14 poäng under medel. Genom att göda våra barns sinnen med att ingen kan eller får vara bäst, på så sätt blir det ju per automatik minst lika tabulagt att vara sämre än någon annan.
Våga tala om problemet istället. Det är inte fult att vara bättre eller sämre än någon annan. I Sverige är det t o m fult att vara framgångsrik, om man inte är idrottare. (Är man dock som Patrik Sjöberg, arrogant och skrytsam, räcker det inte att vara duktig idrottare, man får inte vara nöjd över sig själv och skryta om ev. framgångar.)
Om man lyckas i affärer eller lyckas göra sig en slant på att driva ett företag, är inte det heller bra. Att den personen någon gång kanske tagit ett lån, satsat egna pengar, jobbat häcken av sig samt bidragit med arbetstillfällen, är givetvis helt ointressant för omgivningen.
Om man dessutom, gud förbjude, skulle gå från framgångsrik till misslyckad är det etter värre. Då gläds omgivningen, eftersom de minsann, innerst inne visste att "det där kommer ju aldrig att gå".
Men det är ju inte konstigt att vi tänker så. Vi är uppväxta i en miljö där medelmåttorna regerar. Helst ska man vara ganska bra på det mesta. Ha en lagom dyr bil. Ha ett lagom stort hus. Ha ett lagom bra jobb. Ha ganska bra ungar. O s v.
Det är synd att vi inte tillåter oss själva att lyckas/misslyckas. Uppmuntra istället varandra till att bli bättre! Och om man misslyckas - sluta stämpla den personen som oduglig och ge den chansen att komma igen. Tänk vilken välfärd och vilka öppna sinnen Sverige och svenskarna skulle ha med devisen:
"hellre en konkurs i baken för en idé man tror på, än att inte ha vågat testa vingarna för något man trodde på".
"hmm, en gyllene medelväg för dessa båda damer hade kanske varit bättre".
En helt naturlig tanke - för en svensk! Jag menar, finns det något annat folk som tänker så mycket i termer som medel, lagom, ganska, sådär mfl. På så sätt slipper ju svensken ta ställning och ingen, vare sig man själv eller någon annan, behöver eller tillåts sticka ut.
Redan från första skoldagen dresseras vi in i denna medelmåttiga sinnesvärld. Ändå från att vi skriver vårt första matteprov i första klass, tills vi slutar gymnasiet blir vi alltid bedömda hur väl vi ligger till utifrån snittet.
"Vad duktig du var Erik, du hade 49 poäng, 7 poäng över medel!"
Va fan, varför är det så fult att istället säga;
"Vad duktig du var Erik, du hade 49 poäng, näst bäst av alla."
eller
"Vad duktig du var Erik, du hade 49 poäng, försök läsa på lite mer nästa gång så kommer du få full pott."
Visst kan det vara jobbigt att få domen;
"ajdå Erik, dina 28 poäng är sämst av alla!"
Fast å andra sidan är det ju knappast bättre att få höra att man har 14 poäng under medel. Genom att göda våra barns sinnen med att ingen kan eller får vara bäst, på så sätt blir det ju per automatik minst lika tabulagt att vara sämre än någon annan.
Våga tala om problemet istället. Det är inte fult att vara bättre eller sämre än någon annan. I Sverige är det t o m fult att vara framgångsrik, om man inte är idrottare. (Är man dock som Patrik Sjöberg, arrogant och skrytsam, räcker det inte att vara duktig idrottare, man får inte vara nöjd över sig själv och skryta om ev. framgångar.)
Om man lyckas i affärer eller lyckas göra sig en slant på att driva ett företag, är inte det heller bra. Att den personen någon gång kanske tagit ett lån, satsat egna pengar, jobbat häcken av sig samt bidragit med arbetstillfällen, är givetvis helt ointressant för omgivningen.
Om man dessutom, gud förbjude, skulle gå från framgångsrik till misslyckad är det etter värre. Då gläds omgivningen, eftersom de minsann, innerst inne visste att "det där kommer ju aldrig att gå".
Men det är ju inte konstigt att vi tänker så. Vi är uppväxta i en miljö där medelmåttorna regerar. Helst ska man vara ganska bra på det mesta. Ha en lagom dyr bil. Ha ett lagom stort hus. Ha ett lagom bra jobb. Ha ganska bra ungar. O s v.
Det är synd att vi inte tillåter oss själva att lyckas/misslyckas. Uppmuntra istället varandra till att bli bättre! Och om man misslyckas - sluta stämpla den personen som oduglig och ge den chansen att komma igen. Tänk vilken välfärd och vilka öppna sinnen Sverige och svenskarna skulle ha med devisen:
"hellre en konkurs i baken för en idé man tror på, än att inte ha vågat testa vingarna för något man trodde på".
onsdag 13 januari 2010
En vanlig onsdag
Många gånger har jag fått frågan om vad jag egentligen gör om dagarna i Bangkok?! För att reda ut detta för såväl bekanta som obekanta följer här en helt (nästan) ocensurerad återberättelse av Erik Carlborgs liv, en vanlig onsdag i mitten av januari.
7.30: Vaknar och inser att jag försovit mig. Troligtvis p g a att det kvällen innan plöjdes avsnitt ur Battlestar Galacticas säsong 3, vilket ledde till sent sänggående.
7.40: Snabbduschar i poolområdets omklädningsrum. Den exploderade vattenvärmaren i lägenheten är fortfarande inte utbytt (även thailändska hantverkare har som vana att inte dyka upp på avtalade tider) vilket förpassat mig ner till de allmänna utrymmena.
8.00: Äter två ägg samtidigt som jag zappar mellan CNN och BBC. Ser stillbilder från ett förstört Port au Prince och inser hur lyckligt lottad man är.
8.10: Tar mig till jobbet med P3 Dokumentär i lurarna. Först motobike-taxi till Skytrain, sen Skytrain till Asok och byte till tunnelbana.
8:28: Framme vid min station. Ett av mina psykopatdrag är att jag satt i system att alltid vara först ut ur spärrarna när jag åker till jobbet. Det kräver att jag dels placerar mig i vagn 18 och dels att jag undviker rulltrapporna till fördel för vanliga trappor. Eftersom jag är något sen, ankommer jag samtidigt som horder av stressade thailändare, vars arbetsdag börjar halv nio. Försenad ankomst på vissa arbetsplatser kan leda till löneavdrag och därmed är hetsen stor. Till min stora besvikelse får jag ingen bra start ut ur vagnen, men jag lyckats kämpa mig fram till en tredjeplats, med facit i hand ett acceptabelt men inte nöjsamt resultat.
8.30: Väntar på hiss. Även här gäller det att planera rätt. Likheten med att välja rätt kassa på ICA (eller numera Carrefour och Tesco) är slående. Jag missar dock grovt och min hiss är inte på väg uppåt mot våning 26 förrän efter 7 min.
8.37: Delar hiss med 17 andra, vilket är hissens maxantal. Hissens maxvikt är enligt anslaget 1 100 kg. Det ger en snittvikt på knappa 65 kg, en vikt som åtminstone en hisspassagerare överskrider med besked. Hade hissen varit placerad i Europa eller nordamerika hade nog maxantalet uppgått till 13 personer.
8.38: Trilskas med låset till kontoret, idag går det dock bra och jag lyckas låsa upp dörren efter bara 10 sekunder.
8.40: Dagens första kaffe medan jag väntar på att datorn ska starta upp.
8.42-10.00: Genomgång av mail, avstämning av konton mm.
10.00: Dagens andra kaffe. I vanliga fall levererar Micke en färskbrygd sådan från Chesters när han kommer till kontoret. Då han i veckorna två är på resande fot får jag sörpla i mig den inte alltför goda motsvarigheten som erbjuds samtliga arbetande på Sunbelts kontor.
10.00-12.45: Jobb, jobb, jobb. Fakturering = kul. Betala räkningar = trist.
12.45-13.00: Snabblunch. Lyckas till skillnad från morgonen tajma hissarna och jag är nere på foodcourten inom 2 minuter. Nedslås något då mitt favoritstånd i stort sett sålt slut på min favoriträtt (en wokad kinesisk kål med götta i) och som en konsekvens av detta riktas min uppmärksamhet mot ett konkurrerande stånd. Här blir det tofu i grön curry samt dagens tredje stekta ägg, toppat med en sötsur blandning.
13.00: Överväger att gå till Chesters och köpa med mig en kaffe till kontoret. När jag passerar hissarna ser jag dock att en hiss är på väg upp och den är knappt halvfull.
13.02: Dagens tredje kaffe.
13.03-15.00: Jobb, jobb, jobb.
15.00: Kaffe
15.00-17.30: Jobb, jobb, jobb. Börjar planera för hemgång då tennislektion väntar, men först en kaffe.
17.31-17.36: Vår snacksalige kanadick som har kontoret bredvid kommer förbi. Robin behöver ev. hjälp med att formulera/paketera lite tjänster som han arbetar med. Kanske finns det här ett uppdrag för parhästarna Carlbock/Kedbock. Vidare diskuteras problemet med hur vi, på vår arbetsplats, ska kunna se på OS i februari, speciellt hockeyfinalen mellan Sverige och Kanada.
17.36-17.54: Jobbar av det sista med en furies hastighet. Avslutar med att sända ett par mail.
17.55: Sms:ar tennistränare Timo att jag blir en kvart sen.
18.07: Skippar Skytrain och tar en motobike-taxi sista biten. Av ren självbevarelsedrift väljer jag ut en rundlagd förare; "inte kan väl han köra så fort, han väger för mycket".
18.08-18.12: Inser att ev. övervikt kan kombineras med trimning. Med en scudrobots hastighet och med en kirurgs precision kryssar vi fram i Bangkoks rusningstrafik. Trots en överhängande livsfara så njuter jag av färden.
18.15-18.35: Värmer rester i micron. Två veckor in på nya året har jag lyckats med målet att laga mat minst en gång i veckan. Tisdagens pasta bolognese får nu funka som bränsle inför stundande tennispass.
18.50-19.00: Tar motobike-taxi till Spin & Slice.
19.01-19.05: Uppvärming medelst streching.
19.05-19.55: Börjar bra med fina grundslag men sen går det utför. Kroppen känns som bly och konditionen är inte på topp. I en paus upptäcker jag att inhalatorn glömts hemma, vilket inte direkt förbättrar uthålligheten. Avslutar passet med några hyfsade bollserier, men är helt utpumpad.
20.05: Får tag i en motobike-taxi igen. Denna gång är det min favoritförare som är ansvarig för chafförerna på Sukhumvit soi 38. Han inte bara känner igen mig, han vet exakt vart jag ska trots att han bara kört mig en gång tidigare. Under färden hem passar han även på att prata med sin hustru i mobilen, givetvis utan töntiga excesser som handsfree - man har ju två händer och dessa kan användas simultant. Att vänsterhanden vid färd oftast används för att frikoppla och inte för telefonändamål, är uppenbarligen en bisak.
20.20: Testar husets ångbastu för första gången. Blir frälst och gör minnesnotering i det undermedvetna om att ändra min devis; "riktiga män badar bara vedbastu" till "riktiga män badar bara vedbastu i Sverige och ångbastu på varmare breddgrader". För att undvika träningens ev. bieffekter ägnas även några minuter åt streching.
20.52: Äter lite kyckling panäng och ris.
21.05: Jobbar lite, läser mail och gör några samtal till Sverige. Inser att jag inte läst några nyheter sen morgonens BBC och CNN-sändningar och surfar genast runt på diverse nyhetssajter.
22.10: Överger ursprungstanken på att möta upp Wiklas på Khao San Road och bläddrar istället i biltidningar.
23.12: Vaknar ur slummern och tar mig till bingen istället.
23.13-: sover och onsdag blir torsdag...
7.30: Vaknar och inser att jag försovit mig. Troligtvis p g a att det kvällen innan plöjdes avsnitt ur Battlestar Galacticas säsong 3, vilket ledde till sent sänggående.
7.40: Snabbduschar i poolområdets omklädningsrum. Den exploderade vattenvärmaren i lägenheten är fortfarande inte utbytt (även thailändska hantverkare har som vana att inte dyka upp på avtalade tider) vilket förpassat mig ner till de allmänna utrymmena.
8.00: Äter två ägg samtidigt som jag zappar mellan CNN och BBC. Ser stillbilder från ett förstört Port au Prince och inser hur lyckligt lottad man är.
8.10: Tar mig till jobbet med P3 Dokumentär i lurarna. Först motobike-taxi till Skytrain, sen Skytrain till Asok och byte till tunnelbana.
8:28: Framme vid min station. Ett av mina psykopatdrag är att jag satt i system att alltid vara först ut ur spärrarna när jag åker till jobbet. Det kräver att jag dels placerar mig i vagn 18 och dels att jag undviker rulltrapporna till fördel för vanliga trappor. Eftersom jag är något sen, ankommer jag samtidigt som horder av stressade thailändare, vars arbetsdag börjar halv nio. Försenad ankomst på vissa arbetsplatser kan leda till löneavdrag och därmed är hetsen stor. Till min stora besvikelse får jag ingen bra start ut ur vagnen, men jag lyckats kämpa mig fram till en tredjeplats, med facit i hand ett acceptabelt men inte nöjsamt resultat.
8.30: Väntar på hiss. Även här gäller det att planera rätt. Likheten med att välja rätt kassa på ICA (eller numera Carrefour och Tesco) är slående. Jag missar dock grovt och min hiss är inte på väg uppåt mot våning 26 förrän efter 7 min.
8.37: Delar hiss med 17 andra, vilket är hissens maxantal. Hissens maxvikt är enligt anslaget 1 100 kg. Det ger en snittvikt på knappa 65 kg, en vikt som åtminstone en hisspassagerare överskrider med besked. Hade hissen varit placerad i Europa eller nordamerika hade nog maxantalet uppgått till 13 personer.
8.38: Trilskas med låset till kontoret, idag går det dock bra och jag lyckas låsa upp dörren efter bara 10 sekunder.
8.40: Dagens första kaffe medan jag väntar på att datorn ska starta upp.
8.42-10.00: Genomgång av mail, avstämning av konton mm.
10.00: Dagens andra kaffe. I vanliga fall levererar Micke en färskbrygd sådan från Chesters när han kommer till kontoret. Då han i veckorna två är på resande fot får jag sörpla i mig den inte alltför goda motsvarigheten som erbjuds samtliga arbetande på Sunbelts kontor.
10.00-12.45: Jobb, jobb, jobb. Fakturering = kul. Betala räkningar = trist.
12.45-13.00: Snabblunch. Lyckas till skillnad från morgonen tajma hissarna och jag är nere på foodcourten inom 2 minuter. Nedslås något då mitt favoritstånd i stort sett sålt slut på min favoriträtt (en wokad kinesisk kål med götta i) och som en konsekvens av detta riktas min uppmärksamhet mot ett konkurrerande stånd. Här blir det tofu i grön curry samt dagens tredje stekta ägg, toppat med en sötsur blandning.
13.00: Överväger att gå till Chesters och köpa med mig en kaffe till kontoret. När jag passerar hissarna ser jag dock att en hiss är på väg upp och den är knappt halvfull.
13.02: Dagens tredje kaffe.
13.03-15.00: Jobb, jobb, jobb.
15.00: Kaffe
15.00-17.30: Jobb, jobb, jobb. Börjar planera för hemgång då tennislektion väntar, men först en kaffe.
17.31-17.36: Vår snacksalige kanadick som har kontoret bredvid kommer förbi. Robin behöver ev. hjälp med att formulera/paketera lite tjänster som han arbetar med. Kanske finns det här ett uppdrag för parhästarna Carlbock/Kedbock. Vidare diskuteras problemet med hur vi, på vår arbetsplats, ska kunna se på OS i februari, speciellt hockeyfinalen mellan Sverige och Kanada.
17.36-17.54: Jobbar av det sista med en furies hastighet. Avslutar med att sända ett par mail.
17.55: Sms:ar tennistränare Timo att jag blir en kvart sen.
18.07: Skippar Skytrain och tar en motobike-taxi sista biten. Av ren självbevarelsedrift väljer jag ut en rundlagd förare; "inte kan väl han köra så fort, han väger för mycket".
18.08-18.12: Inser att ev. övervikt kan kombineras med trimning. Med en scudrobots hastighet och med en kirurgs precision kryssar vi fram i Bangkoks rusningstrafik. Trots en överhängande livsfara så njuter jag av färden.
18.15-18.35: Värmer rester i micron. Två veckor in på nya året har jag lyckats med målet att laga mat minst en gång i veckan. Tisdagens pasta bolognese får nu funka som bränsle inför stundande tennispass.
18.50-19.00: Tar motobike-taxi till Spin & Slice.
19.01-19.05: Uppvärming medelst streching.
19.05-19.55: Börjar bra med fina grundslag men sen går det utför. Kroppen känns som bly och konditionen är inte på topp. I en paus upptäcker jag att inhalatorn glömts hemma, vilket inte direkt förbättrar uthålligheten. Avslutar passet med några hyfsade bollserier, men är helt utpumpad.
20.05: Får tag i en motobike-taxi igen. Denna gång är det min favoritförare som är ansvarig för chafförerna på Sukhumvit soi 38. Han inte bara känner igen mig, han vet exakt vart jag ska trots att han bara kört mig en gång tidigare. Under färden hem passar han även på att prata med sin hustru i mobilen, givetvis utan töntiga excesser som handsfree - man har ju två händer och dessa kan användas simultant. Att vänsterhanden vid färd oftast används för att frikoppla och inte för telefonändamål, är uppenbarligen en bisak.
20.20: Testar husets ångbastu för första gången. Blir frälst och gör minnesnotering i det undermedvetna om att ändra min devis; "riktiga män badar bara vedbastu" till "riktiga män badar bara vedbastu i Sverige och ångbastu på varmare breddgrader". För att undvika träningens ev. bieffekter ägnas även några minuter åt streching.
20.52: Äter lite kyckling panäng och ris.
21.05: Jobbar lite, läser mail och gör några samtal till Sverige. Inser att jag inte läst några nyheter sen morgonens BBC och CNN-sändningar och surfar genast runt på diverse nyhetssajter.
22.10: Överger ursprungstanken på att möta upp Wiklas på Khao San Road och bläddrar istället i biltidningar.
23.12: Vaknar ur slummern och tar mig till bingen istället.
23.13-: sover och onsdag blir torsdag...
onsdag 6 januari 2010
Kulturbockar
Den trogne läsaren har kunnat se att undertecknad har en viss fabläss för topplistor. Tidigare har både flygbolag, shoppingcentras och skybarer listats. Nu har turen kommit till bloggens kulturavdelning och idag ämnar jag lista filmiska karaktärer vars handlingar främst verkar styras av dess underliv.
Av naturliga skäl är dokusåpor exkluderade ur denna listning, annars skulle listan bara domineras av svagsinta svenskar vars mål i livet är att ha VIP-kort på Stureplan.
Plats 5 - Mikael Blomqvist
Ett högaktuellt svenskt bidrag som in sin filmtrilogi ägnar sig åt kopulering i den övre kvartilen. Tyvärr har man skalat bort ganska många kvinnoaffärer i filmversionerna, i böckerna är Mikael Blomqvist en väsentligt större brukare av Durexprodukter.
Den tredje makten lockar uppenbarligen till sig det täcka könet.
Att Roger Moore får symbolisera denna brittiska gentleman är inte utifrån hans skådespelarkvaliteter utan snarare tack vare hans eleganta kalufs.
Plats 3 - Brooke Logan
Brooke (Katherine Kelly Lang) när det begav sig i början av 90-talet. Som Borat skulle ha sagt; NICE!
Plats 2 - Charlie Harper
Plats 1 - Dr Gaius Baltar
På odiskutabel guldposition finner vi Dr. Gaius Baltar (inte Balthazar) från sci-fi-serien Battlestar Galactica. Inte nog med att han inledningsvis indirekt är ansvarig för att utplåna 99,9999 % av mänskligheten genom att göka ohämmat med en cylon så är denna karl oförbätterlig. När mänskligheten senare, bestående av ca 50 000 själar, kämpar för sin överlevnad mot de teknologiskt överlägsna cylonerna, så förnekar sig inte Baltar - i sin strävan efter en ytterligare erövring lockar han med en atombomb som utplånar 20 % av resterande mänsklighet.
Gaius Baltar, för omväxlings skull, med kläderna på.
Av naturliga skäl är dokusåpor exkluderade ur denna listning, annars skulle listan bara domineras av svagsinta svenskar vars mål i livet är att ha VIP-kort på Stureplan.
Plats 5 - Mikael Blomqvist
Ett högaktuellt svenskt bidrag som in sin filmtrilogi ägnar sig åt kopulering i den övre kvartilen. Tyvärr har man skalat bort ganska många kvinnoaffärer i filmversionerna, i böckerna är Mikael Blomqvist en väsentligt större brukare av Durexprodukter.
Den tredje makten lockar uppenbarligen till sig det täcka könet.
Plats 4 - Agent 007 aka James Bond
I sitt arbete med att titt som tätt rädda världen från diverse ärkeskurkar och deras domedagsfasoner, nyttjar James Bond sin oumbärliga charm för att nå sina mål. Hans brittiska gentlemannaskap, flotta bilar, obegränsat med flis samt sylvassa raggningsrepliker har fått mängder av skönheter att släppa till. Viss slapphet har kunnat avläsas i de senaste två filmerna, men gubben börjar ju trots allt bli till åren.
Att Roger Moore får symbolisera denna brittiska gentleman är inte utifrån hans skådespelarkvaliteter utan snarare tack vare hans eleganta kalufs.
Plats 3 - Brooke Logan
Om man funnits med som karaktär i en TV-såpa som sänt typ en miljard avsnitt, är det ju inte konstigt att man pippat runt lite grann. Men att som Brooke Logan erövra två generationer av familjen Forrester är väl att ta i. Först var det Ridge, sen gifte hon sig med Ridge bror Thorne. Sen gifte hon sig med Ridge och Thornes pappa, Eric...allt för att göra Ridge svartsjuk och vinna tillbaka honom. (någonstans i den här vevan lyckades även Thorne skjuta Ridge i pallet, lyckligtvis drabbades båda av minnesförlust - inte konstigt att serien lockar storpublik varje dag...). Utöver dessa herrar har ytterligare ett tjogtal karlar avverkats, bl a har hon varit gift minst en gång till.
Brooke (Katherine Kelly Lang) när det begav sig i början av 90-talet. Som Borat skulle ha sagt; NICE!
Plats 2 - Charlie Harper
Som runner-up hittar vi Charlie Harper, spelad av Charlie Sheen. Rollen känns specialskriven för mr Sheen, han behöver ju mest vara sig själv och ändå leva upp till sin roll. Charlie Harper är den evige ungkarlen som avverkar donnor på löpande band. Vissa skulle kanske påstå att han är olycklig och saknar mening i livet - dessa personer kan inte ha mer fel. Jag menar, vem skulle inte vilja ha ett hus i Malibu, vara tokrik på att skriva jinglar, ständigt kröka samt kunna gå omkring i shorts och loafers och ändå få scora 10-poängare?!
Undrar om pappa Martin hade lika kul i Charlies ålder?
Plats 1 - Dr Gaius Baltar
På odiskutabel guldposition finner vi Dr. Gaius Baltar (inte Balthazar) från sci-fi-serien Battlestar Galactica. Inte nog med att han inledningsvis indirekt är ansvarig för att utplåna 99,9999 % av mänskligheten genom att göka ohämmat med en cylon så är denna karl oförbätterlig. När mänskligheten senare, bestående av ca 50 000 själar, kämpar för sin överlevnad mot de teknologiskt överlägsna cylonerna, så förnekar sig inte Baltar - i sin strävan efter en ytterligare erövring lockar han med en atombomb som utplånar 20 % av resterande mänsklighet.
GRATTIS DR. BALTAR.
Gaius Baltar, för omväxlings skull, med kläderna på.
Inte ens nära men jävligt creepy...
Mer frekvent bakom kameran än framför och tur är väl det. Woody Allen har ju dock spelat sig själv vid några tillfällen och därför får han en plats, om än inte så smickrande, på denna sida. Karln måste formligen drypa av sexuell frustration när man blir ihop och sedan gifter sig med sin styvdotter. Hoppas att det inte är glasögonen som gjort honom så oattraktiv för damsektorn.
Hollywoods vackraste par?!
måndag 4 januari 2010
Finally back + frågan alla vill ha svar på!
Sid 1: klicka för större bild.
Sid 2: klicka för större bild.
Äntligen tillbaka i det myllrande Bangkok efter två veckor på kall, svensk mark. Resan har varit mycket nöjsam med mycket familjeumgänge och en hejdundrande nyårsfest i goda vänners lag. Resan kunde ju dock börjat bättre om man sluppit förseningar och försvunnet bagage, men men, det är historia nu. Som en förkortad dagbok av resan har jag i ovanstående bild försökt sammanfatta de farhågor jag hade innan jag åkte...
Något som jag fortfarande funderar över och som jag även innan resan funderade över är; varför är hotellrummens flasköppnare fast monterade i badrummet? Hur tänkte man egentligen?
- ah, om hotellgästen sitter och fjölar alt. krämar och har en flasköppnare i synfältet, då kommer han (givetvis en han, alla vet ju att tjejer inte bajsar) bli sugen på något att dricka för att väga upp vätskeförlusten!
Om man nu resonerade så, varför är inte minibaren också placerad i badrummet? Sen kan man ju fråga sig hur smart det är att handskas med glasflaskor ovanför ett klinkergolv...
Scandic Järva Krog har genomgått upprustning och som en del i detta har de investerat hårt i väldesignade flasköppnare.
Det finns givetvis mer att berätta om resan, men för det får ni studera bilderna på fejjan.
Long live the King!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
