Veckans tips - undvik rött och gult

På fredag är det dagen med stort D. Då kommer högsta domstolens beslut i huruvida Thaksins "tillgångar" på 76 miljarder Bath (i runda slängar 16,7 miljarder SEK) ska beslagtas av staten. Frågan är, enligt tidningarna, är inte om de ska beslagtas utan snarare hur stor del av tillgångarna som ska beslagtas. Frågan domstolen har att ta ställning till är om Thaksin utnyttjade sin position som premiärminister och därmed skapade sin förmögenhet m h a korruptiva handlingar.

Utgångstipset i tidningarna är att staten kommer nypa ca 2/3 av tillgångarna. Även om det blir högsta domstolens beslut, så innebär det inte att Thaksin kan återvända utan att riskera att få skaka galler. Det finns en häktningsorder på Thaksin och han riskerar två år på Bangkok Hilton om/när han sätter sina fötter på thailändsk mark.

Även om Thaksinanhängarna - de s k rödtröjorna - endast utlovat fredliga demonstrationer på fredag, är det nervösa vibbar i huvudstaden. Ev. motdemonstrationer från de gultröjorna är att vänta och erfarenheterna av de demonstrationer och protester som hölls för snart ett år sen, vittnade om att det kan bli lätt våldsamt.

Mitt stalltips är således; om du är i Bangkok på fredag, klä dig i blått!

MP närmar sig insikt

Det är med glädje jag idag på text-tv (givetvis, vilket annat nyhetsmedium bör man ta del av?!) att Miljöpartiet har svängt i frågan om hushållsnära tjänster, det s k HUS-avdraget. HUS-avdraget innebär att du som privatperson kan begära ROT-avdrag för renovering, om-/tillbyggnad på en ägd bostad samt att du kan begära skattereduktion för hushållsnära tjänster såsom exempelvis barnpassning, städning, trädgårdsarbete mm. Det är det sistnämnda som den röd-gröna röran har varit strängt emot tidigare och man har varit snabba på att använda ordet piga i debatten.

Retoriken är enkel, en piga är understående den rike, (elake?!) husbonden som utnyttjar billig arbetskraft, vilket är ideologiskt helt förkastligt. Häpnandsväckande nog, är den röd-gröna röran inte emot att en man i snickarkläder utför ett arbete - då beviljas gärna skattereduktion. Kanske har det dock att göra med att ett antal LO-förbund (med Byggnads och Målarnas i spetsen) uttalat sig mycket positivt till ROT-avdraget. Att gå emot dessa förbund vore ödesdigert för den röda rörelsen, då dessa använder en del av sina maffiapengar (facken kallar dem dock granskningsavgifter) till att stödja SAP och till viss del vänsterpartiet.

Men låt mig återgå till min inledande fras; det är glädjande att i alla fall ett parti i oppositionen tagit sitt förnuft till fånga. Vänsterpartiet lär inte göra det, frågan är om Socialdemokraterna kan lämna något besked i frågan innan valet? Mycket tyder väl på att ett besked om deras inställning dröjer, det gör det mesta i deras valmanifest - mycket snack, lite verkstad!

Long live the King!

PS. De s k pigtjänsterna har skapat ca 10 000 arbetstillfällen, och många tusen företag. Av dessa företag drivs huvuddelen av kvinnor - det borde t o m tillfredsställa Feministiskt initiativ.

Problem man inte har

Jag tillhör den grupp nördar som både läst och dragit nytta av Roger Akelius böcker. Förutom hans böcker har jag varit en innehavare av Akelius skatt (ja, jag erkänner, det var en kopia...), det typ första dataprogrammet för deklarationer. Inte för att jag i mitten av nittiotalet hade avancerade skatteproblem, men programmet var en utmärkt kunskapskälla och som jag tidigare skrev, nördig som jag är tycker jag att det är kul med skatterätt.
Det ska inte uppfattas som att jag, till skillnad från ex vår förre statsminister, tycker det är kul att betala skatt. Snarare det motsatta....

Roger Akelius är en sjukt framgångsrik entreprenör. När personer som jag själv nyttjade en piratkopierad version av Akelius skatt, lanserade Roger en instruktionsbok som riktade sig till piratanvändarna. Förutom det är hans fastighetsbolag värt miljarder, hans "försäkringsverksamhet" på Cypern blev en succé och bättrade på hans digra förmögenhet.

Det är därför beklämmande att se hur han och hans dotter hudflängs i pressen över deras interna, ekonomiska meningsskiljaktigheter. Dottern Anna-Maria verkar tycka hon är orättvist behandlad, hon fick bara 50 lax i månaden (givetvis skattefritt) under sin mammaledighet samt en årligt tillskott (julklapp?!) på två millar. Jag antar att hon dessutom uppbar föräldrapenning i den övre kvartilen, säkerligen ett välkomme tillskott i den annars så ampra tillvaron. Roger å andra sidan anser att det bidrag han gav i samband med att Anna-Maria och make köpte en enkel fritidsfastighet, var ett lån som skulle amorteras av - helt enkelt skulle den årliga julklappen sänkas från 2 till 1 miljon, detta för att fördelningen mellan Rogers barn inte skulle bli orättvis.
Detta håller dock inte Anna-Maria med om....

Jag säger bara; vilken jäkla tur att man inte har barn och/eller några miljarder på banken...

90-tal och skidskytte

Efter en lugn alla hjärtans dag är det dags att summera helgen. Dagen har gått i romantikens tecken med såväl romantisk komedi samt middag på en av Sukhumvits skybarer.

Igår var det fokus på musik snarare än romantik. Club Soma anordnade 90-tals fest på nyöppnade Toys, beläget vid thailarnas favoritstråk RCA. Kvällen inleddes dock på Monsoon på soi 8, ett trevligt hak som förutom de vanliga Singha-, Chang- och Tigerflaskorna även saluför Warsteiner, Beerlao, Erdinger och Hoegarden. Framåt 22-tiden bestämde vi oss för ett miljöombyte (vi är i det här fallet våra grannslackers Wiklas o Joanna, Ami, Båtsman och Kedbock), och vi tog oss till den bar som är det närmaste vi kommit till ett stamhak, Bush Garden mellan soi 13 och 15. Tyvärr har Bush Garden sen årsskiftet lagt till sig med en otrevlig vana. Varje fredag och lördag spelar ett liveband, ett till synes beaktansvärt initiativ om det inte vore för det faktum att bandet i allmänhet och sångerskan i synnerhet är totalt tondöva.

Väl på Toys kunde dock musikörat fröjdas åt de toner som gjorde 90-talet till ett sånt livligt musikdecennium. Trots att det spelades allt ifrån cool indiepop till mörk grunge saknade undertecknad flera av 90-talets dängor. Att följande låtar inte spelades (någon av dessa kan iof ha spelats utan att ha nått mina öron, då jag titt som tätt ackompanjerade mitt sällskap i deras ständiga nikotinintagande på ställets uteplats) får betraktas som helgerån och en skam mot dess skapare;
Spaceman/Babylon Zoo: decenniets största one-hit-wonder?
Basket case/Green Day: stora då, bland de största nu!
Self esteem/Offspring: ett av 90-talets bästa album?!
Popular/Nadasurf: den optimala collegelåten.
Two princes/Spin Doctors: snudd på 80-tal.
Mmmm mmmm/Crash test dummies: decenniets näst största one-hit-wonder?
Mmmbop/Hanson: vem nynnade inte på denna 1997?
Ice ice baby/Vanilla Ice: Hinkens personliga favorit på SingStar.
Jump/Krisskross: mest kända för att de hade jeansen bakåtfram!
No limit/2unlimited: etta 10 veckor i rad på Listan.
Hon har ett sätt/Jacob Hellman: ja ja, ibland får man vara patriotisk...

Ett annat mål som jag och Kedbock hade för kvällen, eller snarare natten, var att avsluta festligheterna med att glo på damernas skidskyttesprint, kl. 04.00 lokal tid. Såsom de förespråkare vi är för de agrare samhället så bestämde vi oss tidigt för att hålla oss till rena naturprodukter i vår strävan att hålla oss vakna. I början av kvällen fokuserade vi på de mer skandinaviska grödorna och naturtillgångarna: en mix av vete, humle, jäst och vatten. När klockan närmade sig midnatt gick vi över till korn och potatis - då i sin "brända", flytande form. Denna brygd kombinerades med ännu en av naturens rikedomar, socker i form av s k röd tjur. Vår strategi föll väl ut, så förstå vår frustration när vi med pigga ögon och något defekta balanssinnen placerat oss i Kedbocks soffa och mötes av en Eurosportsändning som INTE innehåll skidskyttande damer utan istället våghalsiga crossmotorcykelförare från en stadion i Berlin...

Illa Eurosport, illa....

Peoples republic of China

Idag avlades en visit på kinesisk mark. Perfekt belägen, bara några hundra meter från kontoret, reser sig den kinesiska ambassaden likt en svensk skolbyggnad a lá tidigt 70-tal. Syftet med besöket var att ordna visum till förestående resor till det väldiga landet i öster. Jag hade på förhand förberett mig på långa väntetider och byråkratisk snårskog - men tji fick jag...

Inte nog med att Kina under 2009 passerade Tyskland som världens största exportnation, de har även en organisatorisk kompetens som väl mäter sig med de erkänt duktiga tyskarna. Inom 5 minuter var min ansökan inlämnad och sex timmar senare kunde jag (för det facila priset av 3400 Bath) kvittera ut ett visum som gäller i sex månader och tillåter obegränsat in- och utresor.

Nu återstår bara nästa utmaning, att försöka boka flygbiljett. Att förstå hur flygbolag prissätter sina produkter är ungefär lika enkelt som att förstå sig på cricket. Lyckligtvis har jag min vapendragare Kedbock som resesällskap, vars outsinliga tålamod gör honom till en lämplig researrangör. Att det kinesiska nyåret närmar sig med stormsteg gör inte bokningsprocessen enklare, men med Kedbocks kompetens och gudarnas goda vilja är hoppet om att man om två veckor befinner sig i Hong Kong fortfarande intakt. Detta kommer i så fall att firas med en och annan Tsingtao, även det en tysk avkomma.

Köttklister och årets mest p(b)antade pitch

Ibland vill jag bara skrika ut i frustration över hur kortsiktiga, politiskt korrekta och, ja, dumma vi kan vara. Nu på morgonen har jag tagit del av nyheten om att "köttklister" nu har godkänts för försäljning i Sverige och sedan läst kommentarerna från s k upprörda svenskar;
"man blir ju lurad om man köper en fläskfile som är ihopklistrad av flera köttbitar..."
"jag kommer aldrig köpa kött som klistrats ihop..."
"fördjävligt att underlätta för köttindustrin att fuska..."
"vi luras till att köpa sekunda köttvaror..."

Utifrån ovanstående vill jag påstå följande;
1. Hur var utfallet i julskinkadebatten? 2/3 skulle bara köpa ekologisk skinka, i realiteten följde bara 3 % sina ord...
2. Vad är problemet med att ta tillvara på mindre köttbitar som annars skulle gå till antingen köttfärs eller soptunnan?
3. 99% (undantaget ev. vegetarianer...) av de som fäller dessa kommentarer äter redan idag, på regelbunden basis, "ihopklistrat" kött. Vad tror ni kassler, kebabkött, korv och skinka är för något?
4. det är ju vi som konsumenter som driver fram dessa produkter. Det är ju vi som i åratal föredragit korvring istället för falukorv, dansk djupfryst kycklingfilé framför färsk svensk, broskbullar istället för köttbullar osv osv. M a o, de finns ju uppenbarligen en efterfrågan på lågpriskött.

Nu något helt annat! När jag surfade runt på aftonbladet.se såg jag en banner för viktklubb.se och deras annons för alla hjärtans dag;
Tänk på ditt hjärta - den perfekta Alla hjärtans dag-presenten.
Har romantiska middagar och lata hemmakvällar förvandlat dig och din älskling till plufsiga soffpotatisar? Gå med i Viktklubb tillsammans, nu får du två abonnemang till priset av ett.

Hmm, hur tänkte reklambyrån nu? Har de någon som helst koll på hur kvinnor fungerar?
Jag har jäkligt svårt att tro att reaktionen från ens käresta blir odelat positiv när hon gläntar på locket och man själv utbrister;
"bra va! Nu kan ju jag följa med dig och stötta dig när du jobbar lite på hullet..."

Konstigt beteende

Jag älskar Bangkok! Men även solen har sina fläckar. Efter ett par månader som expat finns det några saker som jag antingen tycker är konstiga och/eller rejält irriterande.


Tempo
Thailändarna har verkligen två olika tempon i kroppen. Om en thailändsk målare ska måla om ett vardagsrum kommer han troligtvis att först måla en vägg, sen vänta på att färgen torkat på den väggen. Sen kommer han att åka och handla färg till vägg nr 2, dricka öl och prata med kompisar medan färgen torkar för att i bästa fall ha material för att sätta igång med vägg nr 3. Osv osv.
Å andra sidan kan samma person, när han extraknäcker som Som Tam-nasare (papayasallad-yummy!) tokhetsa fram salladen genom en imponerande kroppskoordination när alla ingredienser ska mixas.

Sen har vi mannens hustru, som så fort hon befinner sig på en trottoar eller i en varuhusgång, rör sig med en snigels hastighet. I likhet med de coola 9:orna på Lagmanskolan, rör hon sig troligvis i grupp, armkrok tillsammans med 2-3 väninnor och de verkar ha all tid i världen och bryr sig inte om den stackars, stressade falangen som "vill köra" om. Som thailändare är det dessutom vanligt att likt Mr Bean stanna upp innan man beträder den läskiga rulltrappan.

När nämnda hustru sen sätter sig bakom ratten, sker en transformering som skulle få Autobats av blekna av avund. Om det finns möjlighet att passera en bil (för att 20 m senare bli fast i rusningstrafik och ändå bli stillastående i evigheter), är alla medel tillåtna. Att medtrafikanter kan bli påkörda tas ingen hänsyn till. Eftersom alla agerar likadant är det trots allt ett fungerande kaos, men köerna blir ju knappast färre av att folk, helt omotiverat, byter fil var 20:e meter.


Status
Allt som kan räknas om i Bath är bra. Framgång och status mäts i pengar. Vidare anses en persons intellekt och allmänna duglighet baseras av plånbokens storlek. Det blir ju lite ovant för en västerlänning när en sexarbetare kan anses dugligare än en sjuksköterska, då hon (ja, det finns iof gott om manliga sexarbetare också, men de både vill och ser ut som kvinnor...) tjänar mer.


Servetter
Tänk er en hyfsat fin, svensk restaurang och ni får alltid en servett som går att använda. I Thailand (och större delen av asien) får man hålla till godo miniservetter som inte klarar min slabbiga matstil. Dessa näsdukar är tunna som plastfolie och för att bara torka sig om läpparna kräver ett halvdussin servetter. I-landsproblem? Jepp!

Hyckleri?!

I gårdagens Expressen kunde man läsa om en stackars partiledare som ingår i den rödgröna sörjan som tyvärr mycket väl kan bli vår framtida regering. Denne partiledare var mycket skrämd och upprörd över att han nu när han sålt sin bostadsrätt på centrala Södermalm, gjort en vinst på 600 000 kr.
Såsom f d fastighetsmäklare på nämnda stadsdel har jag lite svårt att köpa partiledarens oro för bostadsmarknadens skenande priser. Visst har han rätt i sak att prisuppgången varit är ohälsosamt hög på alldeles för kort tid, men att han personligen äcklas av att ha "tjänat" dessa pengar tror jag inte ett dugg på. Denne partiledare har nämligen varit en potentiell kund till undertecknad. Vid det tillfället var han spekulant på ett boende i närheten av södra stationsområdet i Stockholm, detta med anledning av att han var andrahandshyresgäst på Bergsunds strand i Stockholm och var uppsagd för avflyttning. (som en parentes till historien kan sägas att han stämde sin hyresvärd i Hyresnämnden för överhyra och fick tillbaka en nätt summa...)
Denne partiledare betedde sig under denna köpprocess som hans gelikar från forna Sovjetunionen - likt en korrumperad fackbas kunde endast visning genomföras på hans villkor och önskemål, hänsyn till eventuella, kapitalistiska säljare var helt ointressant. Vidare var det hans rätt som riksdagsledamot att falla ut mot giriga mäklare då lägenheten han först tackat nej till, visade sig vara såld då han ändrat sig. Det var enligt partiledaren ett skandalöst beteende av både säljare och mäklare att sälja lägenheten till någon annan, trots att partiledaren vid ett tillfälle avböjt att ge ett bud på lägenheten, i samband med att vi funnit en annan köpare till i detta fall en relativt svårsåld lägenhet. När vi, med inlindande smicker, försökte förklara att säljaren inte kunnat veta att partiledaren skulle ångra sig efter två veckor och därför känts sig manad att sälja bostaden till en annan spekulant (som dessutom var villig att betala ett av säljaren accepterat pris) fick vi ett mailsvar där partiledaren anklagade oss för att gå bara gå i säljarens intresse. Att denne elake säljare redan köpt en annan bostad och därför var tvingad att sälja hyfsat snabbt (vilket är en mycket vanlig situation var helst i vårt avlånga land), kunde inte denna partiledare förstå.

Känns det bra att denne partiledare om 7,5 månad kan vara vår näste bostadsminister?!

Enlight me!

Igår på väg hem från jobbet så kom jag och tänka på en sak som jag verkligen funderat över. Titt som tätt ser man killar/tjejer i grälla, gummiplastliknande armband som ser ut som skit. Vad är det för något? Är det en del av ens favoritflipflop? Är det ett gammalt åkband från Liseberg? Är det en inträdesbiljett till Roskilde? Är det en queergrej? Är det (gud förbjude) den sista delen som återstår av ens copycrocks? Är det en designad och konverterad fotboja från Hinseberg?

Kanske känner någon läsare till detta fenomen?! I så fall - upplys mig!

Djurliv

Man skulle kunna tro att en storstad som Bangkok inte erbjuder ett rikt djurliv. Det är dock en felaktig uppfattning. Förutom myror, mygg och flugor finns här en varierande flora djurarter som den djurintresserade kan ta del av, och detta genom att bara spatsera längs gator och parker.

Givetvis finns det renodlade djurparker, den största heter Dusit Zoo och har invånare från den asiatiska djungeln samt vita elefanter. Kuriosa kring de vita elefanterna är att när man finner en vit elefant i vilt tillstånd så anses de per automatik tillhöra kungen. Man kan säga att han paxat alla sådana.

Den som inte orkar eller är för snål för att betala inträde till ett zoo, rekommenderas Lumphini Park. Lumphini Park är Bangkoks största stadspark och här kan man bl a se 2,5 m långa varaner som ogenerat strövar omkring bland människor. Har man riktig tur kan man så dem smaska i sig en sköldpadda eller kattfisk.

Såsom den hardcore-djurvän undertecknad är, njuter jag helst av det djurliv som man finner direkt på gatan. I vanlig ordning kan jag inte låta bli att ranka dessa;

5. Kackerlackor

En naturlig del av gatubilden under kvällstid. Kackerlackan är hatad av många, men man kan inte annat än imponeras av detta djur. Det sägs (det har i alla fall Wiklas påstått) att kackerlackan är ett av de tre djur som är bäst anpassat för att överleva ett kärnvapenkrig. Det känns därmed tryggt att veta att framtida evolutionära skapelser kommer att ha sin grund i dessa tokäckliga djur.

Man finner inte bara kackerlackor på, bokstavligt talat, gatunivå. Man kan även finna friterade diton i salustånden, där de saluförs tillsammans med gräshoppor, skalbaggar och andra delikatesser. Då kackerlackor sägs bära på (även här är Wiklas min oemotsagda källa) lika mycket bakterier som råttor, har jag ännu inte frestat magsäcken med dessa.

Varför inte testa något nytt som ombyte till de tråkiga ostbågarna?

4. Råttor

En minst lika duglig överlevare som kackerlackan är råttorna. Om man tittar hyfsat noga kan man se dessa skapelser som är av väsentligt större modell än vår svenska husmus. Bangkok är inte världens renaste stad, vilket dels beror på något bristfällig sophantering och dels pga att thailändarna inte är speciellt intresserade av att plocka undan sopor. Exempelvis trängs såväl gamla matsopor som nytillredd mat på de otaliga minigatutempel som återfinns överallt i staden. På varje gata finns det nästan alltid något improviserat sopupplag där thailändarna gärna slänger sina sopor, vilket inte direkt minskar mattillgången för dessa svarta varelser. Kombinationen att råttor -likt dokusåpadeltagare - kopulerar ogenerat samt att deras fertilitet är flerfaldig varje år gör att ett råttpar utan problem kan generera 50-100 avkommor varje år.

3. Ödlor

Småödlor som svalkar sig genom att "uppklistrad" mot en vägg är också en vanlig gatubild. Dessa djur är helt ofarliga och i min mening ganska coola. Inga onödiga rörelser där inte.

2. Hundar

Hundar är som bekant starkt revirtänkande djur. Därför kan man varje dag, på väg till Skytrain, stöta på samma charmiga hundar där de antingen;

1. tigger om mat

2. slappar

Min personliga favorit är fettot som varje morgon ligger och sover vid trappuppgången till Phrom Phongstationen, säkerligen utmattad efter en helkväll på stan. Att vara cityhund kan verka vara ett tufft liv, men mat- och vattentillgången är god samt till skillnad från exempelvis vietnameserna, är inte thailändarna några storkonsumenter av hundkött.

1. Katter

Det finns säkerligen lika många katter som hundar i Bangkok, men de för en mycket mer undangömd tillvaro. Likväl är katter inte lika lättcharmade som hundar och de lyfter inte ens på ögonlocken om de inte har lust med det. Lock och pock kan sluta med att katten bara vänder ryggen till med nosen i vädret. Just detta är något jag gillar med katter. Att de dessutom är renliga och trofasta sina riktiga hussar och mattar bör respekteras.

Inte sällan har vissa barer "huskatter" som gärna placerar sig inom kelavstånd. Ett trevligt avbrott från de högklackade damer som också gärna önskar sig kelstunder, dessa är dock enligt rykten inte helt avgiftsfria.

Ålderstecken

"I´m 32 going on 33 innocent as a rose...." För alla som sett Sound of music känner säkert igen detta klassiska stycke, om än något omarbetat för att passa skribenten verklighet. Att man är oskyldig som en ros är väl en nätt överdrift, men att man blir äldre är följande ålderstecken ett bevis på;


Fredag, 29/1: Efter flertalet försök fick jag och Wiklas till slut med oss våra bättre hälfter till hamburgemeckat Hard Rock Café. Förutom att smälla i sig hamburgare av modell större, var planen att fira fredagskvällens infinnande med ett par kalla humledrycker. Planen för undertecknad är att efter middagen möta upp med ett par britter och fortsätta helgfirandet. Efter att ha konverserat med Jason, en av de aktuella britterna, falnar dock festintresset. Med hänsyn till hans något sluddriga uttal samt hans oförmåga att berätta var han befinner sig, dras konklusionen att det brittiska sällskapet är kraftigt berusade. Gamlingen Erik drar sig då hem till hemmets lugna vrå och spenderar fredagskvällen i soffan, för vem orkar festa med alldeles för fulla människor?!


Lördag 30/1: På eftermiddagen blir det sammankomst med Micke Båt, Bkk-Alex samt Micke boxing (associationer på människor är ett utmärkt sätt att komma ihåg väsentliga detaljer, exempel hemvist, yrke eller intresse) och som de medelålders män vi är spelar vi biljard, pratar politik och dricker bira. Likt rabattkupongsladdad pensionärer, kan vi inte motstå Bush Gardens januarierbjudande; köp tre Federbräu och få två på köpet! Att sen ölen smakar piss uppvägs av de många Bath vi anser oss "tjänat".


Lördag 30/1 (kvällstid): Tillsammans med Micke Båt utforskas Bangkok nöjesutbud. Att traska från bar till bar ger inte bara motion, man får även välkomnande boostar av självförtroendet då samtliga servitriser (inkastare) verkar tycka att man är "very handsome". Att thailändskor har bra smak är ju känt sen tidigare, att de dessutom har mörkerseende var en trevlig överraskning. Nåväl, ett par barstopp senare händer det ofattbara. Jag, Erik Carlborg, känner mig berusad och går därför hem, i syfte att inte bli alltför full och därmed förstöra söndagen.
Men för f-n, vad är det som händer?


Måndag 1/2: Igår slog jag på nytt följe med Micke Båt. Vårt mål var IMAX-biografen i Paragon för att se Avatar. Då veckans bioprogram inte var publicerat på nätet (det brukar komma ut tidigast onsdag förmiddag) så var vi helt ovetandes om vilka tider filmen visades. Vi chansade därför och när vi äntrade bion vid 18.30 så insåg vi att vi precis missat en visning, och nästa visning skulle inte börja förrän 20.50. ILLA! Vi insåg båda att vi skulle få ge upp bion, för vem orkar vara vaken till 20.50 + 30 min reklampass (inkl. den obligatoriska hyllningen till konungen) + 3 tim film? Vi kom snabbt fram till att vi tidigast skulle vara hemma i våra respektive sängar tidigast 01.00-01.30 och en ny plan utarbetades. Kanske kan vi kolla på Avatar i helgen, kanske visas den på matinémaner vid typ kl. 15-16?!


Förutom ovanstående finns det några fler tecken på ett skyndsamt åldrande;
- jag måste ha linne el. t-shirt under skjortan för att inte få svettfläckar.
- den 13 februari är det äntligen ett musikevenemang i stan som jag vill gå på - Club Soma arrangerar 90-tals fest på Toys. Alla typer av arrangemang som innebär tillbakablick lockar då man får utbrista - "ahh, de kunde allt göra bra musik förr".
- jag tycker inte om när det är stökigt.
- jag avskyr när folk tutar, man kommer ju inte fram snabbare för det.

Näe, nu måste jag fortsätta lösa korsord...