Måltiden förtärdes på restaurangens veranda, behagligt skuggad av ett generöst parasoll. Hur är vädret i Sverige då?
Som den pepparjunkie jag är, så var det med stor glädje både bullar och mos fått en beskärd del av såväl svart som vit peppar.
torsdag 25 november 2010
Dagens lunch
Dagens lunch inmundigades på Pelican Bar på Sukhumvit soi 22. Köttbullar, potatismos, brungräddsås och krösa. Måltiden avrundades med en mugg Gevaliakaffe - Pom chop mak mak!
Måltiden förtärdes på restaurangens veranda, behagligt skuggad av ett generöst parasoll. Hur är vädret i Sverige då?
Måltiden förtärdes på restaurangens veranda, behagligt skuggad av ett generöst parasoll. Hur är vädret i Sverige då?
torsdag 18 november 2010
Approved!
Nicha har fått sitt visum för Sverigebesök förnyat, en process som tog närmare 8 veckor. Nu är det bara mitt visum som måste uppdateras...
Två nyanser av brunt
Tänkte dela med mig av olika, bruna, smakupplevelser. För några veckor hade jag en perfekt kaffeupplevelse då jag serverades kaffe á la Vietnam. Thom Ngon Café heter inrättningen som serverar denna gudasända brygd, vars mustiga men ändå mjuka arom med fördel ackompanjeras av en bit chokladtårta, och ligger i shoppingcentret Central på Rama III.
Bökig tillredning men snyggt och fantastiskt gott.
Nästa nyans av brunt fick man ta del av i måndags kväll då det vankades street-food. Av någon outgrundlig anledning stannade vi till vid en thaikinesisk gaturestaurang, vars inriktning var mer kinesisk än thai, något som aldrig glädjer Carlbocks smaklökar. Nicha gick loss på menyn och beställde in diverse "läckerheter", eller vad sägs om:
- sallad med kinesisk korv och surt ägg...
- illa kokt ris i skål med vatten...
- bambusallad med kycklingfötter...(ja, ni läste rätt, kycklingfötter...)
Det var just bambusalladen och dess ytterst oaptitliga kycklingfötter som får stå för denna måltids bruna nyans - i mina ögon likvärdig med en lika brun bajsklump.
Behöver jag säga att jag beställde den enda möjliga thairätten - stekt ris?!
söndag 14 november 2010
Thailändsk sjukvård x 2
Inom 24 timmar fick undertecknad uppleva thailändsk sjukvård vid två separata tillfällen. Det första tillfället var högst frivilligt medan tillfälle två var av mer olycklig art. Men vi börjar i fel ände, med tillfälle två. Trots ypperliga yttre förutsättningar (om man bortser från en rinnande snok) så skulle mitt deltagande i Scandinavian Vikings match mot Sportsman bli ytterst kortvarig. Fem (5!) minuter in i första halvlek fastnade högerfoten i en tuva, samtidigt som knäet förflyttade sig i annan riktning än övrig kroppshydda, vilket ledde till en vridning och en och annan känsloyttring vilket gav åskådarna en möjlighet att utöka det svenska ordförrådet med begrepp såsom aaaaaajjjjjjjj, h-e, j-r, ont, skit m fl.
Game over för nr 15...
Sagt och gjort, efter någon timme med ispaket och några timmar i soffan så bar det av till sjukan. Det tog sju minuter att komma in på röntgen, ytterligare sex att få bilderna framkallade och ca två minuter att få besked om att inga ben var brutna men att ledband och ev. korsband inte tillåter annat än minimal belastning. Sammantaget ett mycket effektivt exekuterat sjukhusbesök som gjorde Skandia försäkring ca 700 SEK fattigare (och då ingick även medikamenter, knäskydd och kryckor). Imorgon är det återbesök hos ortoped, kostnad okänd... Sjukhuset jag besökte heter Theptarin och tillhör ett av de billigare, privata alternativen i Bangkok.
Trots en väl fungerande sjukvård suger nuvarande tillstånd apballe. Till skillnad från (det privata) sjukhusväsendet, är inte Bangkok en handikappvänlig stad, och det kommer nog osa svavel när man tvingas till biltransporter hela veckan. Vidare är alla småsaker i vardagen helt plötsligt asbökiga. T ex är det inte helt lätt att gå på muggen med kryckor. Man kan inte ha något i handen (ex en bira) och samtidigt försöka ta sig framåt (ex shaka loss till beaten). Vidare så hatar jag insikten om att jag kommer bli mindre effektiv på jobbet. Och kanske värst av allt - istället för att bli avklädd av Nicha, måste man ha hjälp att påklädd...
Men, som jag skrev inledningsvis, var det en trevligare sjukhusupplevelse på fredagskvällen. Då besökte vi Nichas, nyförlösta, syster (biologiskt är de iof kusiner, men de har växt upp i samma hus och ser sig som systrar, en inte helt ovanlig företeelse i Thailand). När vi kom dit, exakt 9 timmar efter födslen, var det full fart med halva släkten och diverse vänner närvarande. Som alltid när fler än en thailändare befinner sig i ett rum, ska det alltid käkas. Att hålla ut eller äta innan man besöker en nyfödd är helt onödigt, eftersom man kan ta med sig maten in på rummen. Nåväl, gossen sov gott i de flestas famnar, lyckligt ovetande om framtidens idrottsskador...
Tummen ner för hälsotillståndet, dock upp för sjukvården.
Kryckorna känns tagna från ett sjukhustält á la WWII, men de fyller sin funktion då som nu.
Stolt moster till en 3,5 kg tung gosse.
PS. Matchen slutade 1-1, vilket kändes som en förlust då Sportsman (med tio man sista 20) lyckades utjämna med 3 minuter kvar - genom att till skillnad från Vikings, sätta en straff i mål.
Game over för nr 15...
Sagt och gjort, efter någon timme med ispaket och några timmar i soffan så bar det av till sjukan. Det tog sju minuter att komma in på röntgen, ytterligare sex att få bilderna framkallade och ca två minuter att få besked om att inga ben var brutna men att ledband och ev. korsband inte tillåter annat än minimal belastning. Sammantaget ett mycket effektivt exekuterat sjukhusbesök som gjorde Skandia försäkring ca 700 SEK fattigare (och då ingick även medikamenter, knäskydd och kryckor). Imorgon är det återbesök hos ortoped, kostnad okänd... Sjukhuset jag besökte heter Theptarin och tillhör ett av de billigare, privata alternativen i Bangkok.
Trots en väl fungerande sjukvård suger nuvarande tillstånd apballe. Till skillnad från (det privata) sjukhusväsendet, är inte Bangkok en handikappvänlig stad, och det kommer nog osa svavel när man tvingas till biltransporter hela veckan. Vidare är alla småsaker i vardagen helt plötsligt asbökiga. T ex är det inte helt lätt att gå på muggen med kryckor. Man kan inte ha något i handen (ex en bira) och samtidigt försöka ta sig framåt (ex shaka loss till beaten). Vidare så hatar jag insikten om att jag kommer bli mindre effektiv på jobbet. Och kanske värst av allt - istället för att bli avklädd av Nicha, måste man ha hjälp att påklädd...
Men, som jag skrev inledningsvis, var det en trevligare sjukhusupplevelse på fredagskvällen. Då besökte vi Nichas, nyförlösta, syster (biologiskt är de iof kusiner, men de har växt upp i samma hus och ser sig som systrar, en inte helt ovanlig företeelse i Thailand). När vi kom dit, exakt 9 timmar efter födslen, var det full fart med halva släkten och diverse vänner närvarande. Som alltid när fler än en thailändare befinner sig i ett rum, ska det alltid käkas. Att hålla ut eller äta innan man besöker en nyfödd är helt onödigt, eftersom man kan ta med sig maten in på rummen. Nåväl, gossen sov gott i de flestas famnar, lyckligt ovetande om framtidens idrottsskador...
Tummen ner för hälsotillståndet, dock upp för sjukvården.
Kryckorna känns tagna från ett sjukhustält á la WWII, men de fyller sin funktion då som nu.
Stolt moster till en 3,5 kg tung gosse.
PS. Matchen slutade 1-1, vilket kändes som en förlust då Sportsman (med tio man sista 20) lyckades utjämna med 3 minuter kvar - genom att till skillnad från Vikings, sätta en straff i mål.
tisdag 9 november 2010
Journalistiskt bullshit
Expressens Thomas Mattsson skriver i sin blogg, http://blogg.expressen.se/thomasmattsson/entry.jsp?messid=631169, om varför Expressen publicerade namn och bild på den misstänkte "lasermannen" i Malmö. I vanlig ordning svamlas det om "allmänintresse", "hänsyn till stämningen i samhället" och andra journalistiska försvarstal. Givetvis handlar det om att sälja lösnummer, en publicerad bild på en misstänkt säljer bättre än att bara kunna skrika ut rubriken "38-åringen"
En tanke bara; hur påverkar det polisens fortsatta förundersökningsarbete av att tidningarna både publicerar bild, adress och namn i tidningen? Är det orimligt att tro att ev. vittnen blir påverkade vilket rimligtvis sänker kvaliteten för rättsväsendet? Vidare, för vilken påverkan utsätts den misstänktes familj - även de offer för en galen mans handlingar.
Men i vanlig ordning är det väl ingen som vågar granska den tredje statsmakten....
En tanke bara; hur påverkar det polisens fortsatta förundersökningsarbete av att tidningarna både publicerar bild, adress och namn i tidningen? Är det orimligt att tro att ev. vittnen blir påverkade vilket rimligtvis sänker kvaliteten för rättsväsendet? Vidare, för vilken påverkan utsätts den misstänktes familj - även de offer för en galen mans handlingar.
Men i vanlig ordning är det väl ingen som vågar granska den tredje statsmakten....
söndag 7 november 2010
Flen/Paris
...är två helt skilda städer, liksom Kuala Lumpur och Bangkok. Då jag spenderade dagarna två i den förstnämnda förra veckan på s k "visarun" vore det väl på sin plats med en högst subjektiv minijämförelse, städerna emellan.
BigMac-index
BigMac-index är ju ett välkänt nyckeltal när man jämför prisnivåer på olika länder. Som bekant har Japan, Norge och Danmark mycket högt BM-index, medan exempelvis Ukraina, Sri Lanka och Kina ett lågt dito. Undertecknads BM-index är dock mer åt det gastronomiska hållet, m a o en jämförelse av snabbmatskedjornas hamburgeutbud.
KL vinner här en jordskredsseger över Bangkok. Såväl de gyllene bågarna, KFC samt Burger King har en mer varierande meny än Bangkok. Som både kycklingburge-freak och svartpepparjunkie var det med andakt jag tuggade i mig en Blackpepper chickenburger på Donken. Efterföljande dag upptäckte jag även hamburgekedjan Carls jr., vars hamburgeutbud fick kroppen att rysa av välbehag.
1-0 till KL efter rond 1.
Sevärdheter
Efter några dagars strosande på stan i KL så går segern till Bangkok. Damerna är både vackrare och charmigare i the big Mango. Dock ska KL ha viss cred då expatsen i KL ser 8000 gånger bättre ut i KL då Singhalinneprydda, badbyxebeklädda kaukasier lyser med sin frånvaro. Mycket uppskattat!
1-1 efter rond 2.
Party
Ett mycket jämn rond som inte kan sluta annat än oavgjort. Reservation måste dock lämnas då tiden för jämförelsen endast hann inskränka sig till bar/pub/klubb-segmentet. Vid kommande visit skall givetvis även house- och RnBpumpande etablissemang besökas och bedömas. Utbudet av barer är givetvis väsentligt mindre än i Bangkok, främst beroende på att befolkningen är ca en 1/4 del av Bangkoks, samt att turismen också den är mindre. De barer som utgjorde grund för bedömning låg på Changkat Bukit Bintang - en väl frekventerad restaurang och bargata i centrala KL. Barerna på denna gata håller i regel en högre klass än Bangkoks, främst tack vare:
1. man kan beställa andra bira än Singha, Chang eller Tiger.
2. man får riktiga servetter när man äter.
3. de flesta barer har inte ett tondövt liveband.
4. bartendrarna ter sig ha en utbildning i just drinkblandningskonsten.
5. priserna håller lortiga backpackers borta.
Utifrån ovanstående skulle man ju kunna tro att KL avgår med en enkel seger, men icke... Det är en "kyligare" och ytligare stämning vilket givetvis gör det tristare än nödvändigt för en ensam flanör. Vidare blir ens bakrus etter värre i KL än i Bangkok då det är tillåtet att röka inomhus.
1,5-1,5 efter tre ronder.
Historia, kultur och arkitektur
En ren känslomässig bedömning ger rondsegern till Bangkok. Det är svårt att ta på, men (med reservation för att jag är hyfsat okunnig på Malaysia) så känns de thailändska traditionerna mer rotade. Vidare var KL´s byggnadsmonument en stor besvikelse. De s k Twintowers (världens högsta tvillingtorn) är vackert upplysta kvälls- och nattetid, men ser för taskiga ut dagtid. Från två glittrande spiror i mörkret till Tjernobylfula plåtskapelser dagtid. Känslan är att Bangkok fyller digitalkameran minneskort enklare än KL.
2,5-1,5 till Bangkoks fördel.
Shopping
I vanlig ordning hade jag ställt in mig på några timmars shopping. I samma vanliga ordning tröttnade jag efter fem minuter... Således en oavgjord rond.
3-2 Bangkok
Transporter
Med flera bekanta inom logistiksektorn har jag blivit alltmer intresserad av flöden. Att ta sig fram i KL är inte alltför bökigt. Det finns två olika typer av taxi, billig och mindre billig. Den billiga utgörs av rödvita Protons med teknik från Mazda 323´s 80-tals årgångar. De startar på ca 7 kr och en normal resa in om staden kostar 12-15 kr. Problemet är att dessa nästan alltid försöker sig på en fast taxa vilket gör att man i slutändan betalar säkerligen det dubbla än vad det kostar per taxameter. Det mindre billiga alternativet utgörs av blåa automobiler vars startavgift är det dubbla, men då sitter man säkert och bekvämt i en modern taxi.
Givetvis utforskades även kommunala färdmedel och KL´s rälsbundna system är väl utbyggt (om än något ologiskt) och som det anstår en världsstad har man ett ypperligt expresståg till och från flygplatserna (japp, det finns faktiskt två, varav den internationella - KUL - vunnit flera priser för dess utformning och logik).
Det som KL saknar är biketaxi! För den som är villig att riskera livet är detta ett utmärkt alternativ i Bangkok som t o m tar dig från punkt A till B i rusningstrafik.
Med minsta möjliga marginal går rondsegern till Bangkok, något jag lär få äta upp redan imorgon då jag troligtvis är fast i trafikstocking.
Kaffe
En alltid återkommande punkt i dessa stadsjämförelser, och även en återkommande förlust för Bangkok. Utbudet av diverse javadrycker är enormt och jag är nu helt såld på kedjan Old White Coffe, vars svarta brygd kn-r i munnen.
Klar seger för KL, totalt 4-3 till Bangkoks fördel.
Helhetskänsla
KL är en riktigt bra stad. På vissa sätt kanske lite för bra för mitt lätt dekadenta sinne. Visst kan man uppskatta breda avenyer, riktiga trottoarer, flashiga shoppingmalls och en inte smogförmörkad himmel. Å andra sidan ger KL mig samma vibbar som HongKong. När jag vandrar på dess gator saknar jag lukten av gatumatstånden. Jag saknar den ständiga kommersen. Jag saknar pulsen. Jag saknar gatuhundarna som placerar sig i ens gångväg. Eller helt enkelt - jag saknar det ordnande kaoset.
Nu ger ju de olika rondresultatet vid handen att Bangkok står som segrare, och även om resultatet ter sig jämt, så är man fortfarande Bankokian i hjärtat.
FÖR ÖVRIGT VILL JAG PASSA PÅ ATT UPPVAKTA VÄRLDENS BÄSTA MAMMA BARBRO SOM FYLLER ÅR DAG!
BigMac-index
BigMac-index är ju ett välkänt nyckeltal när man jämför prisnivåer på olika länder. Som bekant har Japan, Norge och Danmark mycket högt BM-index, medan exempelvis Ukraina, Sri Lanka och Kina ett lågt dito. Undertecknads BM-index är dock mer åt det gastronomiska hållet, m a o en jämförelse av snabbmatskedjornas hamburgeutbud.
KL vinner här en jordskredsseger över Bangkok. Såväl de gyllene bågarna, KFC samt Burger King har en mer varierande meny än Bangkok. Som både kycklingburge-freak och svartpepparjunkie var det med andakt jag tuggade i mig en Blackpepper chickenburger på Donken. Efterföljande dag upptäckte jag även hamburgekedjan Carls jr., vars hamburgeutbud fick kroppen att rysa av välbehag.
1-0 till KL efter rond 1.
Sevärdheter
Efter några dagars strosande på stan i KL så går segern till Bangkok. Damerna är både vackrare och charmigare i the big Mango. Dock ska KL ha viss cred då expatsen i KL ser 8000 gånger bättre ut i KL då Singhalinneprydda, badbyxebeklädda kaukasier lyser med sin frånvaro. Mycket uppskattat!
1-1 efter rond 2.
Party
Ett mycket jämn rond som inte kan sluta annat än oavgjort. Reservation måste dock lämnas då tiden för jämförelsen endast hann inskränka sig till bar/pub/klubb-segmentet. Vid kommande visit skall givetvis även house- och RnBpumpande etablissemang besökas och bedömas. Utbudet av barer är givetvis väsentligt mindre än i Bangkok, främst beroende på att befolkningen är ca en 1/4 del av Bangkoks, samt att turismen också den är mindre. De barer som utgjorde grund för bedömning låg på Changkat Bukit Bintang - en väl frekventerad restaurang och bargata i centrala KL. Barerna på denna gata håller i regel en högre klass än Bangkoks, främst tack vare:
1. man kan beställa andra bira än Singha, Chang eller Tiger.
2. man får riktiga servetter när man äter.
3. de flesta barer har inte ett tondövt liveband.
4. bartendrarna ter sig ha en utbildning i just drinkblandningskonsten.
5. priserna håller lortiga backpackers borta.
Utifrån ovanstående skulle man ju kunna tro att KL avgår med en enkel seger, men icke... Det är en "kyligare" och ytligare stämning vilket givetvis gör det tristare än nödvändigt för en ensam flanör. Vidare blir ens bakrus etter värre i KL än i Bangkok då det är tillåtet att röka inomhus.
1,5-1,5 efter tre ronder.
Historia, kultur och arkitektur
En ren känslomässig bedömning ger rondsegern till Bangkok. Det är svårt att ta på, men (med reservation för att jag är hyfsat okunnig på Malaysia) så känns de thailändska traditionerna mer rotade. Vidare var KL´s byggnadsmonument en stor besvikelse. De s k Twintowers (världens högsta tvillingtorn) är vackert upplysta kvälls- och nattetid, men ser för taskiga ut dagtid. Från två glittrande spiror i mörkret till Tjernobylfula plåtskapelser dagtid. Känslan är att Bangkok fyller digitalkameran minneskort enklare än KL.
2,5-1,5 till Bangkoks fördel.
Shopping
I vanlig ordning hade jag ställt in mig på några timmars shopping. I samma vanliga ordning tröttnade jag efter fem minuter... Således en oavgjord rond.
3-2 Bangkok
Transporter
Med flera bekanta inom logistiksektorn har jag blivit alltmer intresserad av flöden. Att ta sig fram i KL är inte alltför bökigt. Det finns två olika typer av taxi, billig och mindre billig. Den billiga utgörs av rödvita Protons med teknik från Mazda 323´s 80-tals årgångar. De startar på ca 7 kr och en normal resa in om staden kostar 12-15 kr. Problemet är att dessa nästan alltid försöker sig på en fast taxa vilket gör att man i slutändan betalar säkerligen det dubbla än vad det kostar per taxameter. Det mindre billiga alternativet utgörs av blåa automobiler vars startavgift är det dubbla, men då sitter man säkert och bekvämt i en modern taxi.
Givetvis utforskades även kommunala färdmedel och KL´s rälsbundna system är väl utbyggt (om än något ologiskt) och som det anstår en världsstad har man ett ypperligt expresståg till och från flygplatserna (japp, det finns faktiskt två, varav den internationella - KUL - vunnit flera priser för dess utformning och logik).
Det som KL saknar är biketaxi! För den som är villig att riskera livet är detta ett utmärkt alternativ i Bangkok som t o m tar dig från punkt A till B i rusningstrafik.
Med minsta möjliga marginal går rondsegern till Bangkok, något jag lär få äta upp redan imorgon då jag troligtvis är fast i trafikstocking.
Kaffe
En alltid återkommande punkt i dessa stadsjämförelser, och även en återkommande förlust för Bangkok. Utbudet av diverse javadrycker är enormt och jag är nu helt såld på kedjan Old White Coffe, vars svarta brygd kn-r i munnen.
Klar seger för KL, totalt 4-3 till Bangkoks fördel.
Helhetskänsla
KL är en riktigt bra stad. På vissa sätt kanske lite för bra för mitt lätt dekadenta sinne. Visst kan man uppskatta breda avenyer, riktiga trottoarer, flashiga shoppingmalls och en inte smogförmörkad himmel. Å andra sidan ger KL mig samma vibbar som HongKong. När jag vandrar på dess gator saknar jag lukten av gatumatstånden. Jag saknar den ständiga kommersen. Jag saknar pulsen. Jag saknar gatuhundarna som placerar sig i ens gångväg. Eller helt enkelt - jag saknar det ordnande kaoset.
Nu ger ju de olika rondresultatet vid handen att Bangkok står som segrare, och även om resultatet ter sig jämt, så är man fortfarande Bankokian i hjärtat.
FÖR ÖVRIGT VILL JAG PASSA PÅ ATT UPPVAKTA VÄRLDENS BÄSTA MAMMA BARBRO SOM FYLLER ÅR DAG!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
