Thailändskt Heron City

För er som bevistat Skärholmen känner säkert till att det finns ett köpcentrum, uppbyggt efter amerikansk anda som heter Heron City. Heron City är inte bara ett köpcentrum utan ett upplevelsecentrum med bio, hoppborg och mässavdelning.

Igår kväll, i vår fortsatta strävan efter att inreda nya lägenheten, tog vi oss till Central i BangNa. Central är ett köpcentrakoncept liknande ovan nämnda svenska motsvarighet, fast på klassiskt asiatiskt vis är det givetvis vulgostort. På sju våningar samsas säkert 200 matställen, 10 möbelaffärer, 20 elektronikaffärer, 50 klädbutiker (likheten med Sverige är dock slående, de flesta är riktade mot fruntimmer), 10 smyckesbutiker samt 4 st skönhetskliniker. Ja, inte skönhetsbutiker, utan kliniker...

Och som grädde på moset finns det givetvis en bio och en mindre nöjespark, som bl a tillhandahåller en inomhus-bergochdalbana... Lyckligtvis var den stängd för kvällen när vi var där, att åka upp och ner är jag för gammal för.

Sky Ride - kanske något för Gallerian i Mjölby?

Dagens hantverkare

Thailändsk (?) elektriker mitt på Sukhumvit road. Självklart utrustad med säkerhetsutrustning som keps, bambustege och flipflops. Att reda ut en Bangkokiansk kabelhärva skulle vara en utmaning värd Ernõ Rubik.

I rusningstrafik kan man ibland noncha trafikreglerna och använda mobilen till att ta en ögonblicksbild. Bilden väcker givetvis flertalet frågor:
1. kom elektrikern på utsatt tid?
2. var det en thailändsk elektriker eller var det en utländsk dito som fick höra inhemska elektriker skandera "go home"?
3. vitt eller svart?

Back in Bkk och Zlatan

Tillbaka i (bokstavligt talat) hetluften igen och förutom att min förkylning och lätta feber vägrar ge med sig är det kanon att vara tillbaka. Lördagen ägnades åt flyttförberedelser vilket främst innebar en tur till diverse möbelhandlare. Även om ens personlighet må förändras över tiden, beroende på saker som erfarenhet, ålder, intryck mm, var det glädjande att notera att det fortfarande är lika jäkla APTRÅKIGT att gå i möbel- och inredningsaffärer.
Jag höll ut i ca 1,5 timme, givetvis utan att ha köpt något. För att muntra upp mig själv blev det en sen lunch på Kobune där det inmundigades tonfisk.

Att det är nästintill omöjligt för svensk media att kritisera svenska idrottsprofiler har varit extremt tydligt de senaste dagarna. De senaste åren har vi kunnat följa tränarludret Svennis som byter klubb lika ofta som vi dödliga byter kallingar, allt efter vilken klubb som betalar mest. I vilken annan branch som helst skulle alla rekryterare dra öronen åt sig åt "hoppjerkan" Svennis. Men eftersom han är svensk med fina, FORNA, meriter är han höljd över all kritik.

Nutida exemplet på en liknande idrottsprofil är givetvis Zlatan. Jag har ända sedan tiden då han lämnade Juventus i sticket varit något avogt inställd till hans klubbval. Visst, Juventus blev degraderade men en spelare med riktig klubbkänsla hade stannat kvar och hjälpt dem tillbaka, som t ex Del Piero. Men men, efter en sväng till Inter blev Barcelona Zlatans nästa anhalt. Huvudorsaken var att Barca gav större möjlighet till en Champions Leaugue-vinst, något som kom på skam när just Inter knep den säsongen efter att Zlatan lämnat. Just skiftet till Barcelona är väl inget att orda om, Barcelona var för tillfället världens bästa lag och där vill ju alla spela. Det är dock såpan under sommaren som verkligen fått mig att förakta Zlatan - inte för den spelare han är, men för hans totala nonchalans för klubbkänsla och fans.

När jag själv spelade fotboll i Västra Harg skulle jag aldrig övervägt att gå till Gammalkil. Vidare skulle knappast en MAI:are gå till Mjölby Södra. Zlatan däremot har inget emot att;
1. förhandla med Real Madrid a k a Barcelonas största konkurrent och därmed hatobjekt. I Barcelona är mötena med Real mer laddade än derbymatcherna mot Espanyol.
2. förhandla och skriva på för Milan, d v s Inters största fiende.

Okej att killen vill få speltid, men måste han lägga sig på rygg för bästa summa, killen är ju inte direkt pank. Det är fullständigt otänkbart att en Evertonare skulle gå till Liverpool. Lika lite springer en Arsenalare till Tottenham. Eller t o m i kassa Allsvenskan drar sig en Djurgårdare för att dra på sig en AIK-tröja. Det finns ett fåtal exempel på spelare som gjort det - de blir i regel utbuade och avskydda. Rör det sig om en icke-svensk spelare får han dessutom utstå spott och spe i svensk sportpress, men när det kommer till Svennis eller Zlatan skrivs det inga negativa rader...