Stämpelmania

Efter fem dagar på resande fot i Kina och dess två enklaver är det skönt att åter vara på thailändsk mark. Det låter kanske konstigt, men jag har faktiskt saknat doften från alla gatumatstånd, den ständiga pulsen och den idiotiska trafiksituationen.

Resan tog sin början i Hong Kong i torsdags kväll och efter incheckning i Wanchai, tog reiseleiter Kedbock ut undertecknad på en första sightseeingtur. Då mörkret redan infunnit sig så fokuserade vi oss på det nattliga kulturutbudet snarare än det kulturutbud som erbjuds under dagtid. Efter diverse livebandsklubbs- och barstopp på Lockhart road var det dock dags för sänggående.
Stämpelsumma torsdag: stämpel ut ur Thailand, stämpel in i Hong Kong, totalt 2 st.

I min uppväxtstad Mjölby finns det en lustig herre vars huvudfetish är tåg. Förutom att han kan (om han nu fortfarande lever...) rabbla tidtabeller så brukar han prata med såväl lok som vagnar för att kolla deras mentala status. Hur det står till med hans egen mentala status lämnar jag därhän. Denne herre skulle i alla fall haft sitt livs förmiddag om han kunnat byta med liv med oss i fredags. Då var det nämligen en tur till Shenzhen som stod på schemat, för att där träffa ett företag. Shenzhen är en stor stad, t o m med Kinamått mätt, med ca 15 miljoner invånare. En hyfsad siffra med tanke på att Shenzhen hade 150 000 invånare för 30 år sen....

Att ta sig till Shenzhen från Hong Kong är enkelt. Antingen tar man färja i ca 60 minuter och sen taxi 10 min. Eller så gör man som parhästarna Ked-/Carlbock och tar tunnelbana+tåg till gränsövergången och sedan tunnelbana igen. Restiden för det sistnämnda alternativet är ca 2,5 timme, inkl. passkontroll, vilket vid en första anblick inte verkar alltför avskräckande. När man dock spenderar de där 2,5 timmarna ståendes i en välpopulerad samt skakig tunnelbanevagn, krävs det ett enormt tågintresse för att uppskatta resan.

Behöver jag tillägga att hemresan företogs havsvägen...?!

En förväntansfull Mikael ser fram emot att åka tunnelbana och tåg.

Efter väl uträttat förvärv var det återigen fredagkväll och den spenderades till största delen i Lan Kwai Fong. Lan Kwai Fong är en populär bar- och klubbgata i central HK. Här blandas kineser med turister och expats och stämningen, musiken och samtalsnivån är livlig och hög. Efter en hektisk dag med tåg- och färjeresor blev det tidigt sänggående, trots den annalkande partynatten.

Vodka redbull på Lan Kwai Fong - en given sängfösare.
Stämpelsumma fredag: stämpel ut ur Hong Kong, stämpel in i Kina, stämpel ut ur Kina, stämpel in i Hong Kong, totalt 4 st.

Lördagen gick i turismens tecken. De raska resenärerna togs sig till central HK för att uppleva enklavens sevärdheter. Hong Kong är utspritt på såväl öar som fastland och för att göra det ännu knöligare så är det bergigt som f-n. I centrala HK ärgator och hus staplade på varandra i en lutning som för tankarna till Kitzbuhls Hahnenkammrennen. För att underlätta för gångtrafikanterna så finns världens längsta rulltrappa att tillgå. Den sträcker sig närmare en kilometer, men går bara i en riktning, i arla morgonstund går den neråt och från 10-20 går den uppåt. Något att tänka på för den som funderar på en bosättning i HK. Efter att ha bockat av denna turistattraktion var det dags att ta sig upp till stadens högsta punkt, the Peak. Dit tar man sig med fördel via spårvagn, även det ett givet "måste" för den tillfällige besökaren. Väl uppe på Peak har man en imponerande vy över HK island, Kowloon och övriga delar. Personligen är inte utsikten det som imponerar mest, utan det faktum att alla skyskrapor, hus, skjul, vägar mm, inte ramlar ihop - ytterligare ett bevis på att ingenjörer är världens dugligaste yrkesgrupp.

Rulltrappsorgie.

Som bekant bör mat och dryck avnjutas utomhus. I detta fall på Café Deco, "uppe på the Peak".

Det storbrittanska arvet lever kvar, avloppsrör på utsidan.

Likt Fantomen smälter Micke in i stadsbilden som en veritabel kameolont.

Kapten Kirks förarsäte? - nej, en toalett med erektumområdesdusch samt uppvärmd toaring. Toalettporslin á la Pacific Hotel Hong Kong.

Efter denna dagsutflykt var det dags för dekadens! Middagen intogs på Finds, en skandinavisk restaurang med finsk köksmästare. Menyn lämnade inget övrigt att önska och drinkarna var välsmakande. Ett extra plus till den trevlige hovmästaren, schweizaren Rico Haus, som när han fick höra om vårt härkomst, genast bjöd på OP Andersson. Beklagligt nog bjöd han inte bara på en snaps, utan snarare tre... (Finds ligger på andra våningen i LKF-building, Lan Kwai Fong). Efter middagen tog vi oss en utomhustrappa upp (som sagt, HK är byggt på en kuperad ö) till HK variant av Stureplan, Wyndham street. Trots dess absoluta närhet (endast 20 höjdmeter) till Lan Kwai Fong, lyser här turisterna med sin frånvaro, istället domineras klientelet av granna damer och plånboksstinna kineser/expats. Efter några timmar i sus och dus tog vi oss tillbaka till Wanchai för att avsluta natten med livemusik. Det blev ett kärt återbesök på Dusk till dawn där bandet spelade odödliga covers såsom "Smells like teen spirit", "You give love a bad name" m fl. Sänggåendet blev, som ev. läsare ev. listat ut, mycket sen...

Stämpelsumma lördag: nada, nichta, none!

Söndagen började plågsamt. Som lök på laxen hade vi ett möte inbokat redan kl. 12. Mötet var i och för sig mycket givande, men hälsotillståndet pga lördagens kvällsexcesser något nedsatt. Lyckligtvis serveras Big Tasty på McDonald´s (till skillnad från Thailand) och i väntan på färjan mot Zhuhai slank denna amerikanska baksmällefixare ned. Zhuhai är en trevlig kuststad, strategiskt placerad nästgårds till Macao. Zhuhai är en mycket liten kinesisk stad, endast 1,5 miljon invånare, och är en populär turistort för kineser. För att göra en jämförelse med Sverige, tänk Grebbestad.

I Zhuhai blev det middag framför storbilds-TV där Everton åkte på däng av Tottenham. En tråkig avslutning på en annars hyfsad idrottsvecka (med undantag av Tre Kronor...).

Kina brottas som bekant med överbefolkning. Kanske är det därför man på Harbour Hotel erbjuder sina gäster ett s k Emergencykit?!

Stämpelsumma söndag: stämpel ut ur Hong Kong, stämpel in i Zhuhai, totalt 2 st.

Måndagen började med katastrofala nyheter - Northug hade vunnit femmilen. Nu är i och för sig en femmil som företas genom masstart ingen riktig vintersport, utan snarare en vitlöksbälts snövariant av cykling. Totalt ointressant för oss intervallsstartsälskare.

I övrigt förflöt dagen enligt planerat. Trots två givande arbetsmöten i Zhuhai kunde vi inte undvika att ta oss till Macau. Även om hårt arbete är en väg att nå ett jetsetliv, välkomnas även genvägar och därför blev det en promenad över gränsen till the City of dreams. Macau är Asiens variant av Las Vegas, en tydlig skillnad är dock att det amerikanska originalet omges av sand, medan Macau som den halvö det är, omges av vatten. Väl installerade på hotellet och efter några timmars arbete var det dags för kasinovisit. Efter inledande rekognisationer på såväl MGM, Wynn och Grand Lisboa valde vi till slut att fokusera på Venetian. Venetian är världens största hotell tillika världens största kasino. Alltså världens största - m a o större än alla andra, inkl. de i Vegas. Med fickorna fulla av Hongkongdollar (Macaudollar är annars den officiella valutan, men på Venetian är det Hongkongdollar som gäller...) prövades lyckan vid diverse Caribbean stud-bord. Fru Fortuna hade dock inte mycket till övers för Carlbocks jetsetambitioner och den förhandsbokade Ferrarin fick makuleras. En till synes tråkig avslutning på en annars trevlig dag, men å andra sidan är det förbannat dyrt att tulla in lyxartiklar till Thailand...

Stämpelsumma måndag: stämpel ut ur Kina, stämpel in i Macau, totalt 2 st.

Sixtinska kapellet? - nej, Venetian i Macau!

Tisdag innebar hemresa till vårt älskade Bangkok. Då våra pass vid det här laget dignade av tyngden från stämpelbläck, tog vi oss via färja direkt till Hongkongs flygplats. På så sätt missade (undvek...) vi två stämplar då flygplatsens transitområde inte kräver in- och utträde.

Stämpelsumma tisdag: stämpel ut ur Macau, stämpel in i Thailand, totalt 2 st.