Veckans topp och tapp

Fredagkväll! Just tillbakakommen efter en visit på våning 6 där ångbastun och poolen har fått (mig att) bekänna färg. Innan bastun avnjöts fredagsmiddagen på Bella Napoli, en mycket populär italienare på Sukhumvit soi 31 (Skytrainstation Asok eller Phrom Phong, sen 5-10 minuters gångväg). Förutom god mat, hyggligt vinutbud samt modesta priser erbjuder de en form av 3D-pizzor. Tyvärr är pizzorna även på denna trattoria dränkta i ost.


3D-pizzan Venice. Mozzarellan avser floden Po och parmaskinkan en av stadens många broar.

Det är länge sen jag levererade en topp- och tapplista, nu är det dock dags för 2010 års första lista.
3 i topp
Doggybag: Att äta ute är som bekant mycket billigt i Thailand. De låga priserna lockar en till att beställa in flera rätter, både 1-2 förrätter är inte orimligt, vilket ska trängas i magsäcken med både huvudrätt och därtill några skedar ris. Äter man inte asiatiskt, så serveras man "tung" västerländsk mat vars portioner ofta är överdimensionerade, åtminstone med hänsyn till det varma klimatet. Ju varmare det är, desto mindre äter åtminstone undertecknad.
Visst är det då fantastiskt att man alltid blir erbjuden att ta med sig mat man inte orkar äta upp, en s k doggybag. Att ta med sig en doggybag är inte på något sätt skämmigt, utan fullt naturligt då ingen vill, vare sig restaurangägaren eller kunden, att maten förfares. Jag vet att detta även praktiseras i Obamaland, vilket är fullt förståeligt med hänsyn till deras portionsstorlekar.

Pharmacy: Oavsett ev. sjukdomstillstånd är utbudet av diverse medikamenter stort. Töntiga papperslapper som i västvärlden kallas recept efterfrågas sällan. Utifrån en av tapplistans punkter kan jag meddela att Imodium- samt kalktablettsförrådet numera är påfyllt.

Företagande: Om denna punkt kommer det skrivas spaltmeter om framöver. Men låt mig säga såhär; den här veckan har jag på nära håll kunnat observera hur man går från ord till handling - från tanke om att starta upp en verksamhet till att verkligen starta - på knappt en vecka. Inga krångliga blanketter att fylla i här inte. Däremot ligger väl inte den samlade skattebasen i varje thailändarens frontlob, men man kan inte annat än imponeras av drivkraften. Men som sagt, det får bli en separat historia framöver...

3 i tapp
Kritiskt tänkande: Thailändare är, enligt min erfarenhet, inte världsbäst på kritiskt tänkande, såvida det inte handlar om andra nationaliteter eller länder. En egenskap de i och för sig delar med de flesta andra på vårt klot. Det blir dock smått humoristiskt i hur de tolkar exempelvis reklam. All reklam som sänds i TV, blir en vedertagen sanning. Om reklamfilmen innehåller en thailändsk kändis, typ skådis eller sångare, är produkten exakt så som den framställs. Att den toksnygga modellen i reklamfilmen har fin hy, beror endast på att hon dricker den, i TV-reklamen, promotade drycken.

Köttfärssås/Bolognese: Hur kommer det sig att ingen professionell kock på någon av världens alla restauranger, lyckas göra en riktigt god köttfärssås? Under mina egna, hyfsat digra, fältstudier har jag inte vid något tillfälle ätit en god köttfärssås på restaurang. Det närmsta jag har kommit god, är en hyfsad bolognese som PizzaMania levererar till din dörr för 240 Bath.
Vad beror då detta på?
1. Är det svårt att göra en god köttfärssås?
2. Är varje köttfärssås individuell?
Svaret på fråga 1 är givetvis Nej! T o m jag, som inte ser mig som någon nestor i köksregionerna, kan göra en god köttfärssås. På fråga 2, Ja, det kanske den är.
Men oavsett om varje köttfärssås är individuell eller ej måste man väl kunna hitta någon krake till kock som kan göra en god sådan. När jag ätit köttfärssås som inte tillagats på restaurang (eller skolbespisning), d v s alla gånger jag ätit denna rätt under barndomen, hos vänner, hos vänners föräldrar, f d flickvänners m fl m fl, så har köttfärssåsen i (minst) 9 fall av 10 varit goda, om inte utsökta! (vill passa på att hylla Jons och Jeffes köttfärssås, helt makalöst goda)
Jag ställer nu mitt sista kockhopp till Per Morberg, är det någon som kan är det han!

Magsjuka: Att jag skulle bli matförgiftad förr eller senare var väl ingen större skräll. Att det till 90 % trolighet berodde på att jag åt lite strips på ett biljardhak var däremot inte väntat. Speciellt inte med tanke på allt annat man slängt i sig det senaste året; halvtaskigt grillade kyckling-/fläskspett, gatukebaber, grillade skaldjur, otaliga hamburgare av varierande kvalitet m m.
Oavsett orsak är magsjuka värdelöst ur alla aspekter förutom en, man tappar några kilo på kuppen. Hoppas inte veckans magsjuka återspeglar hälsotillståndet för resterande 2010.

Trevlig helg mina vänner, och som vi säger här i Siam; "long live the King!"