Saablar va bra!

Nu har man möts av nyheten om att Spyker köper SAAB av GM. En utmärkt nyhet för Sverige i allmänhet och för Trollhätteborna i synnerhet. Att SAAB lever kvar som företag handlar ju inte bara om att vi får behålla ett klassiskt varumärke och en gedigen industri, utan säkrar ju även jobben för anställda samt de många andra företag som påverkas av SAAB:s existens; underleverantörer till produktion, den lokala lunchrestaurangen, Pressbyrån, hotellnäring, taxinäring, städentreprenören m fl. Jag gläds även åt att jag som svensk skattebetalare "endast" är med och garanterar lån från Europeiska investeringsbanken - all heder till Maud!

Jag gläds även åt gårdagens beslut i egenskap av f d SAAB-ägare. Min första bil var en SAAB 9-3 S som inköptes i slutet av 2000. En "långmilare" som gått 9000 mil trots att den bara var 2 år gammal. Jag fick ett bra pris av den lokala handlaren i Söderhamn, mot löfte om att jag hjälpte honom lägga ut en annons på deras hus på en självsäljarsajt samt att jag kunde leva med det faktum att bilen inte hade AC.

Bara ett år senare var det dags att byta ut den blå skönheten mot en svart 9-3 Turbo automat. Förutom klimatanläggning och CD-växlare var denna motorstarka best utrustad med instrumentpanel i läcker träimitation. Turbon förblev dock i min ägo i endast 6 månader då den ersattes av en annan turbomatad svensk, en Volvo S60 T5. Sen följde ett par år med Volvo, Mini Cooper, Mercedes, Alfa Romeo och BMW, innan det 2008 stod en SAAB 9-3 på uppfarten igen. Denna gång en kombi med dieselsnurra under huven.

Jag har m a o en hyfsad erfarenhet av SAAB och borde därför kunna spegla en typisk kund. Vad har då varit bra resp. mindre bra med mina SAAB:ar. Det bästa har varit att de i regel varit välutrustade och säkra. Bekväma stolar uppskattas av en gubbe som närmar sig 33 års ålder och sportkombin föll även min designådra i smaken. Den senaste 9-3:an hade dessutom en hyfsad motor som fungerade utmärkt med ett sportigt chassi. En hyfsat stabil andrahandsmarknad har gjort samtliga SAAB-innehav till hyfsade affärer. Att säga att en bilaffär är en bra affär är givetvis omöjligt, oavsett märke.

De mindre bra egenskaperna har varit bristande kvalitet. Den första SAAB:en tappade bl a lykthusen fram. Orsak var att spolarvätska som rann ner i motorutrymmet kunde erodera sönder lykthusfästena. Vidare har elektroniken spelat mig en del spratt. Att endast kunna köra vindrutetorkarna på högsta nivå är kanske ett bra sätt att hålla dem i trim, men hyfsat irriterande om det bara duggregnar. Serviceverkstäderna har aldrig varit bra. Bl a var det omöjligt att köpa täckstift till den senaste bilen, då de hävdade att den färgen inte fanns...

Vad måste då hända med SAAB framöver? SAAB kommer sitta i samma situation om 1-2 år om man inte säljer fler bilar. Att tro att SAAB överlever på att bara leverera bilar till svenska konsumenter är naivt. I debatten hörs ofta röster om att svenska myndigheter, landsting och kommuner måste köpa SAAB eller Volvo för att stödja svenska produkter. Inte bara en protektionistiskt idiotisk tanke utan även helt irrationell - det viktiga är inte produktens ursprung utan egenskaper, känslomässiga styrmedel bör inte styras vid skattefinansierade inköp. Vidare räcker inte den inhemska marknaden i Sverige till utan SAAB måste sälja sina bilar i övriga Europa, USA och framförallt Asien. Att lyckas i USA lär vara en enklare resa än att flirta med den asiatiska marknaden.

Nu är det upp till SAAB att bevisa att man kan förbättra sina produkter. Den svenska bilbyggarhedern är på spel - och bara konkurrenskraftiga produkter kan hjälpa SAAB överleva i framtiden. Personligen hoppas jag på körglada turbobilar - m a o tillbaka till det som gjorde SAAB världsledande i slutet av 70-talet.