Sjuk, då och nu!

Efter att ha försatts i sjukdomstillstånd under snart två dygn har man haft gott om tid att kontemplera. Bl a har jag konstaterat vad mycket enklare det är att vara sjuk idag, än för, låt oss säga, 16 år sen. För sexton år sen innebar en sjukdom ett trevligt avbrott från plugget och sovmorgon. Idag blir man hemma från jobbet, speciellt då ev. kollegor inte vill smittas av ens basilusker, för tänk om man bär på svininfluensa eller sars.

Att vara hemma från jobbet idag, betyder inte nödvändigtvis att man inte kan jobba. Möjligheten till att jobba finns ofta där. Mobiltelefon, e-post och internet har öppnat dörrar för att ständigt vara tillgänglig, på gott och ont. Tekniken låter oss också facebooka, twittra (är det någon som gör det?), maila kompisar, läsa nyheter, läsa bloggar m m. Internet vimlar dessutom av communities som samlar människor kring liknande intressen, tex Betaped.se och Vetgirig.nu, där den förra är en sajt för Alfapetfreaks och den sistnämnda för frågesportsditon.

För 16 år sen var inte möjligheterna lika många. Att vara lite sjuk (ex förkyld eller lätt feber) och därmed få vara hemma från plugget, innebar vid en första tanke ett ganska skönt avbrott från alla måsten. Direkt efter frukost blev det dock tråkigt. Ev. böcker man hade var redan utlästa. Visst kunde man skriva icke-elektroniska brev, men de besvarades ju knappast inom sjukperioden. Skicka sms? Knappast, de mobiltelefoner som fanns satt i regel fastmonterade i bilars instrumentbrädor. Communities? Med risk för att ordet inte ens var uppfunnet 1994, så hade man kanske kunnat vara med i en sådan, men knappast om man var hemma och sjuk. 1994 års communities krävde fysisk närvaro, för nördar som spelade Drakar och demoner eller om möjligt RISK. Arbeta kunde man dock få göra även som skolungdom, speciellt om man var sjuk en längre period. Då kom Emil förbi och lämnade in diverse hemuppgifter, givetvis via en minimal springa i dörren, allt för att undvika smittspridning.

Dumburken är idag en alldeles utmärkt källa för tidsfördriv. Bland en uppsjö av kanaler kan man, även på sämre sändningstider, finna utmärkta program. Dokumentärer, naturprogram, filmer, sport - allt finns till hands, bara några zappningar bort.

TV fanns ju även 1994, och då jag är uppväxt i en familj som tidigt annamade kabel-TV:n så fanns det flera kanaler att välja på som ung. Bl a visade TV 3 Skurt på dagtid. Kanal 5 visade Glamour. ZTV visade Knesset. Trots detta ofantliga utbud så var det nog SVT:s text-TV som lockade mest tittartimmar från undertecknad.

TV- och dataspel kan ju även det få en att fördriva tiden på ett nöjsamt sätt. Idag kan vi spela online med människor vi endast känner som "Agathon", "Apollo", "Armstrong", "Starbuck", Dirty Dick" m fl, människor som kan vara din granne eller en tibetansk buddhistmunk.

TV- och dataspelen var ju hyfsat utvecklade i mitten av 90-talet. Bl a fanns ett Segaspel bland ägorna samt en PC 486:a. Sega var en spelkonsol som jag personligen föredrog före Nintendo, men har man rundat Sonic och Wonderboy 3 samt vunnit VM i slapshot 100 gånger så förlorar även den bästa spelkonsolen sin charm. Datorn var preliminärt ett skolredskap men passade även utmärkt för speländamål. Internet var ju dock inte var mans egendom utan bara ett statsangeläget verktyg, och därmed fick man nöja sig ens avklarade originalspel och med dess inbyggda spel, exempelvis MS Röj.

Sammanfattningsvis är det lättare att fördriva tiden som sjuk idag. M a o har jag hittat ett ytterligare undantag som bekräftar regeln; det var bättre förr!

Men som alla vet, både 1994 och 2010 är det bästa receptet för att bli frisk - förutom omgivningens sympatier - sömn. Godnatt...