Jambulani stjälper de stora...

Har inte elitutövarna inom fotbollen gått från män till mesar? Det yttersta exemplet på detta måste vara deras klagosång över den officiella boll som används under VM - Jambulani. Höga protester har hörts från såväl fransoser, italienare, spanjorer och för några dagar sedan ondgjorde sig Fabio Capello över Jambulanis egenskaper, ja, eller snarare brist på egenskaper.

Den observante kanske noterar att det är de lag som underpresterat hittills som klagat mest, en slump eller en idiots försvarstal? Är det inte fantastiskt att spelare som tränar i snitt 4 timmar om dagen, 365 dagar om året, inte kan hantera en ny boll?! Hur svårt kan det vara? Dessutom, är det inte lika för alla spelare, oavsett om man är amatörspelare på Nya Zeeland eller om man är överbetald nickskarvare i Premier Leaugue?

Jag tänker tillbaka på min egna, något förkortade "fotbollskarriär". Tänk om Lasse Almén (R.I.P) i den obligatoriska matchrapporten till Östgöta Correspondenten, skyllde Västra Hargs förlust mot Ödeshög, på att bollen var konstig. Själv fick man vara nöjd med om bollen i huvudsak innehöll luft och inte vatten. Och, vi tränade inte 4 timmar om dagen, snarare 3 timmar i veckan vilket inkluderade på munhuggning, korvätning och de senaste historierna från helgens partaj i Kulladal eller Ekliden.

Men som man alltid sagt, bollen är rund...