Avdelning ineffektivt

Det finns moment i livet då man verkligen förstår Michael Douglas rollkaraktär i "Falling down". Att sitta i en varm bil omgärdad av hundratusen andra bilar och röra sig 40 meter på en timme är ett sånt tillfälle då humöret lätt tryter. Å andra sidan är de tillfällena i regel självförvållade - jag hade ju kunnat använda mig av kommunala färdmedel, även om det i vissa fall hade varit förbannat bökigt och även saknat en intim vän i livet - bilens luftkonditionering.

I torsdags var dock en borderline nära. Det är nämligen dags att förnya Nichas uppehållstillstånd (det heter säkert något annorlunda på pappersvändarspråk) i Sverige då vi har för avsikt att 1-2 gånger per år besöka Svedala. Man kan ju tycka att Sverige är ett hyfsat modernt land med någorlunda väl fungerande rutiner. Om så är fallet, ter det sig dock att ev. välfungerande system upphör så fort man hamnar på en ambassad. Först och främst är det inte säkert att man får rätt handlingar för sitt ärende. I år fick vi, precis som förra året, handlingar som avsåg permanent uppehållstillstånd och tillstånd att arbeta i Sverige. I år, liksom förra året, måste jag tillkalla svensktalande personal (OBS, ingen självklarhet på svenska ambassader...) och på Klartext-inspirerat vis förklara följande:
1. Jag och Nicha bor i Bangkok.
2. Vi är tillsammans.
3. Vi vill kunna resa in och ut ur Sverige med kortare framförhållning än 3 månader (vilket annars krävs för turistvisum)
4. Nicha har uppehållstillstånd sen tidigare.

Efter att äntligen fått rätt handlingar och fyllt i dessa blir Nicha intervjuad under ca 1 timme om våra gemensamma förehavanden (huvaligen), min familj i Sverige, mina vänner, var vi bor, vilka ställen vi besökt i Sverige tidigare (det blir lätt humoristiskt att tänka sig in hur Nicha uttalar Möölbi, Veaastra Harr, Linkobbing mfl) m m.
Crescendot i mitt missnöje kom dock när jag får veta att jag också, inom några veckor ska bli kallad till intervju - i Sverige.... ARGHHH, exakt vad var det ni inte förstod. När jag för fjärde gången påpekar att jag inte bor i Sverige utan i Bangkok får jag istället en papperslapp med diverse frågor - alltid nå´t...

Mina omedelbara funderingar över ovanstående är givetvis:
- sparar man inte gamla ansökningar? Då skulle man ju kunna plocka fram förra årets ansökning och om nödvändigt, uppdatera den.
- finns det inga thailändare som ansöker om uppehållstillstånd som inte är 1. bärplockare 2. skenhustrur?
- varför gör man allt så onödigt ineffektivt?
Min uppriktiga uppfattning om varför man inte effekterar är att pappersvändarna och administratörerna på ambassaden inte vill bli effektivare. Ordet stress eller kundservice (ja, jag ser faktiskt mig som en kund - jag är faktiskt med och finansierar våra konsulära enheter via skattsedeln) finns inte i deras sinnesvärld. Min gissning är att de som jobbar på ambassader aldrig haft ett "riktigt" jobb, ett jobb där man är beroende att organisationen man jobbar för har en intäkt. För tänk om organisationen blev effektiv - då skulle ju många personer vara överflödiga....

Näe, släng in ett gäng entreprenörer/företagare på Sveriges samtliga konsulära enheter och vi skulle eliminera 2/3 av ledtiderna - dessa människor har nämligen tidigt stadium varit tvungna att förstå att man inte har råd med vare sig ineffektiva processer, oengagerade medarbetare eller missnöjda kunder.

Men men, efter en halvdag i ambassadens väntrum så verkar det som om Nicha kan hämta upp sitt uppdaterade uppehållstillstånd om någon månad.