Den (o)synlige mannen

Är inte internetvärlden fantastiskt. Likt en osynlig skepnad så tror vi oss surfa genom informationsflödet utan att lämna några spår. Men i Ipred-lagens skugga (visst hade det varit roligare om den hetat Ipren-lagen) vet vi att vi inte är osynliga. Min blogg är bara ett exempel på detta. Hur kommer det sig att jag fått en tjeck med gröna fingrar som följare? Är det en osedvanligt flitig svenskastuderande från de Mährenska vidderna vars fablässe förutom blommor (och bin?!) är att läsa om en 33-åring i Bangkok? Det hade ju varit smickrande om så vore fallet, men det känns föga troligt.

Min tes är nog att mina egna digitala avtryck har gett mig en extra följare. En av mina vänner från Gävletiden, Anna-Karin Tillström (till vardags en jävelusiskt duktig grafisk formgivare!) har en blogg om sitt stora fritidsintresse - sin trädgård. http://landetkrokus.blogspot.com
Eftersom jag själv har en fantastisk rhondodendron på landet kunde jag inte motstå att besöka hennes blogg och imponeras av dels hennes digra, latinska vokabulär och dels henne fina foton. Mitt besök på hennes blogg har troligtvis snappats upp av den blomsterintresserade tjecken, som rimligtvis (säkert...) imponerats av mina fina bilder på ömsom chipspåsar, lastbilar, partyglada kompisar etc etc.

Sammanfattningsvis:
1. Är det inte härligt hur vi "connectar"!
2. Du är aldrig osynlig, vilket kan vara väl värt att tänka på innan du besöker en xxx-site...

Förresten - dagens inlägg är det första av fem som har en gemensam röd tråd. Den som snabbast listar ut den röda tråden vinner - förutom min oreserverade respekt och beundran - en valfri copyprodukt från någon av Bangkoks sjudande gatumarknader.

Avslutningsvis vill jag retas med i allmänhet hösttrötta svenskar och i synnerhet med Wiklas genom att publicera en bild från gårdagen vilket beskriver årets kallaste dag - temperaturen sjönk faktiskt ytterligare med två grader...



Vintern är i antågande vilket innebär behagligare temperaturer och förhoppningsvis ett slut på regnperioden.