Thailändsk sjukvård x 2

Inom 24 timmar fick undertecknad uppleva thailändsk sjukvård vid två separata tillfällen. Det första tillfället var högst frivilligt medan tillfälle två var av mer olycklig art. Men vi börjar i fel ände, med tillfälle två. Trots ypperliga yttre förutsättningar (om man bortser från en rinnande snok) så skulle mitt deltagande i Scandinavian Vikings match mot Sportsman bli ytterst kortvarig. Fem (5!) minuter in i första halvlek fastnade högerfoten i en tuva, samtidigt som knäet förflyttade sig i annan riktning än övrig kroppshydda, vilket ledde till en vridning och en och annan känsloyttring vilket gav åskådarna en möjlighet att utöka det svenska ordförrådet med begrepp såsom aaaaaajjjjjjjj, h-e, j-r, ont, skit m fl.
Game over för nr 15...

Sagt och gjort, efter någon timme med ispaket och några timmar i soffan så bar det av till sjukan. Det tog sju minuter att komma in på röntgen, ytterligare sex att få bilderna framkallade och ca två minuter att få besked om att inga ben var brutna men att ledband och ev. korsband inte tillåter annat än minimal belastning. Sammantaget ett mycket effektivt exekuterat sjukhusbesök som gjorde Skandia försäkring ca 700 SEK fattigare (och då ingick även medikamenter, knäskydd och kryckor). Imorgon är det återbesök hos ortoped, kostnad okänd... Sjukhuset jag besökte heter Theptarin och tillhör ett av de billigare, privata alternativen i Bangkok.

Trots en väl fungerande sjukvård suger nuvarande tillstånd apballe. Till skillnad från (det privata) sjukhusväsendet, är inte Bangkok en handikappvänlig stad, och det kommer nog osa svavel när man tvingas till biltransporter hela veckan. Vidare är alla småsaker i vardagen helt plötsligt asbökiga. T ex är det inte helt lätt att gå på muggen med kryckor. Man kan inte ha något i handen (ex en bira) och samtidigt försöka ta sig framåt (ex shaka loss till beaten). Vidare så hatar jag insikten om att jag kommer bli mindre effektiv på jobbet. Och kanske värst av allt - istället för att bli avklädd av Nicha, måste man ha hjälp att påklädd...

Men, som jag skrev inledningsvis, var det en trevligare sjukhusupplevelse på fredagskvällen. Då besökte vi Nichas, nyförlösta, syster (biologiskt är de iof kusiner, men de har växt upp i samma hus och ser sig som systrar, en inte helt ovanlig företeelse i Thailand). När vi kom dit, exakt 9 timmar efter födslen, var det full fart med halva släkten och diverse vänner närvarande. Som alltid när fler än en thailändare befinner sig i ett rum, ska det alltid käkas. Att hålla ut eller äta innan man besöker en nyfödd är helt onödigt, eftersom man kan ta med sig maten in på rummen. Nåväl, gossen sov gott i de flestas famnar, lyckligt ovetande om framtidens idrottsskador...


Tummen ner för hälsotillståndet, dock upp för sjukvården.


Kryckorna känns tagna från ett sjukhustält á la WWII, men de fyller sin funktion då som nu.



Stolt moster till en 3,5 kg tung gosse.

PS. Matchen slutade 1-1, vilket kändes som en förlust då Sportsman (med tio man sista 20) lyckades utjämna med 3 minuter kvar - genom att till skillnad från Vikings, sätta en straff i mål.