Ålderstecken

"I´m 32 going on 33 innocent as a rose...." För alla som sett Sound of music känner säkert igen detta klassiska stycke, om än något omarbetat för att passa skribenten verklighet. Att man är oskyldig som en ros är väl en nätt överdrift, men att man blir äldre är följande ålderstecken ett bevis på;


Fredag, 29/1: Efter flertalet försök fick jag och Wiklas till slut med oss våra bättre hälfter till hamburgemeckat Hard Rock Café. Förutom att smälla i sig hamburgare av modell större, var planen att fira fredagskvällens infinnande med ett par kalla humledrycker. Planen för undertecknad är att efter middagen möta upp med ett par britter och fortsätta helgfirandet. Efter att ha konverserat med Jason, en av de aktuella britterna, falnar dock festintresset. Med hänsyn till hans något sluddriga uttal samt hans oförmåga att berätta var han befinner sig, dras konklusionen att det brittiska sällskapet är kraftigt berusade. Gamlingen Erik drar sig då hem till hemmets lugna vrå och spenderar fredagskvällen i soffan, för vem orkar festa med alldeles för fulla människor?!


Lördag 30/1: På eftermiddagen blir det sammankomst med Micke Båt, Bkk-Alex samt Micke boxing (associationer på människor är ett utmärkt sätt att komma ihåg väsentliga detaljer, exempel hemvist, yrke eller intresse) och som de medelålders män vi är spelar vi biljard, pratar politik och dricker bira. Likt rabattkupongsladdad pensionärer, kan vi inte motstå Bush Gardens januarierbjudande; köp tre Federbräu och få två på köpet! Att sen ölen smakar piss uppvägs av de många Bath vi anser oss "tjänat".


Lördag 30/1 (kvällstid): Tillsammans med Micke Båt utforskas Bangkok nöjesutbud. Att traska från bar till bar ger inte bara motion, man får även välkomnande boostar av självförtroendet då samtliga servitriser (inkastare) verkar tycka att man är "very handsome". Att thailändskor har bra smak är ju känt sen tidigare, att de dessutom har mörkerseende var en trevlig överraskning. Nåväl, ett par barstopp senare händer det ofattbara. Jag, Erik Carlborg, känner mig berusad och går därför hem, i syfte att inte bli alltför full och därmed förstöra söndagen.
Men för f-n, vad är det som händer?


Måndag 1/2: Igår slog jag på nytt följe med Micke Båt. Vårt mål var IMAX-biografen i Paragon för att se Avatar. Då veckans bioprogram inte var publicerat på nätet (det brukar komma ut tidigast onsdag förmiddag) så var vi helt ovetandes om vilka tider filmen visades. Vi chansade därför och när vi äntrade bion vid 18.30 så insåg vi att vi precis missat en visning, och nästa visning skulle inte börja förrän 20.50. ILLA! Vi insåg båda att vi skulle få ge upp bion, för vem orkar vara vaken till 20.50 + 30 min reklampass (inkl. den obligatoriska hyllningen till konungen) + 3 tim film? Vi kom snabbt fram till att vi tidigast skulle vara hemma i våra respektive sängar tidigast 01.00-01.30 och en ny plan utarbetades. Kanske kan vi kolla på Avatar i helgen, kanske visas den på matinémaner vid typ kl. 15-16?!


Förutom ovanstående finns det några fler tecken på ett skyndsamt åldrande;
- jag måste ha linne el. t-shirt under skjortan för att inte få svettfläckar.
- den 13 februari är det äntligen ett musikevenemang i stan som jag vill gå på - Club Soma arrangerar 90-tals fest på Toys. Alla typer av arrangemang som innebär tillbakablick lockar då man får utbrista - "ahh, de kunde allt göra bra musik förr".
- jag tycker inte om när det är stökigt.
- jag avskyr när folk tutar, man kommer ju inte fram snabbare för det.

Näe, nu måste jag fortsätta lösa korsord...