Pratade precis med Maxi-Robban och nu är biljetten beställd; den 6-12 februari blir det bus i Bkk och diverse strandliv med världens bästa ölänning/Brusaholmare/Mantorpit samt f n Västra Hargare. Nu gäller det att installera SVT illa kvickt så Robban får sin dagliga dos text-TV.
Som om inte det vore nog dyker Hampus och Mårten upp redan på tisdag, det luktar party lång väg - tackar! Hela Bangkoks nöjesutbud ska presenteras - coola skybarer, rustika barer, livebandspumpande turisthak, knökfulla thaiklubbar samt stökkvarter.
Och sen har ju Henke Benke och Petra bokat en månads semester i Thailand. Måhända en något lugnare vistelse då de medtar två stycket väluppfostrade gossar. Tur att det öppnats en delikatessbutik full av skandinaviska varor - nu kan Henkes dagsranson av jordpäron uppfyllas.
fredag 17 december 2010
måndag 6 december 2010
Ninaninaninananinananina...
...veckans boktips består inte av en bok utan av en bokaffär. Eftersom jag i stort sett endast konsumerar pocketböcker och dessa inte har något större monetärt eller känslomässigt värde för mig när de väl är genomplöjda, så byter jag gärna dessa mot andra. 
För detta ändamål är då Dasa bookshop ett utmärkt alternativ. Dasa köper och säljer begagnade böcker, dessutom på de flesta språk. Köper man en bok där får man tillbaka 50% när man lämnar tillbaka boken. Det är i regel inga problem att lämna tillbaka böcker med en och annan kaffefläck i och ett fult omslag. Rimligtvis får man dock får man ju vara beredd på att boken man köper även den diverse skönhetsfläckar. (enda nackdelen med Dasa är att ägaren är lika kul som en påse skridskor). Hetast på Dasa just nu är Stieg Larsson-trilogin, som finns att köpa på såväl engelska, tyska, norska och svenska. Dock har jag inte sett någon på esperanto, men det är väl bara en tidsfråga.
Själv köpte jag sju "nya"pockets idag, efter mina inbyten landade investeringen på 72 THB (knappt 17 SEK).
Tackar!
Dasa ligger på Sukhumvit rd, mellan soi 26 och 28. Ta BTS till Phrom Phong, gå av på samma sida som Emporium och traska 300 meter i östlig riktning.
lördag 4 december 2010
Kungsburgaren vs soi 5
Vad gör man när fantasin är obefintlig och alla restauranger och barer inte tillåts servera (pga val 4 dec samt knugens födelsedag 5 dec) något starkare än grön te? Jo, varför inte ge sig ut i empirin och testa hur bangladeshens kebab på soi 5 står sig mot Sveriges bästa kebabetablissemang - Kungsburgaren aka Snabbe Sven aka hålet i väggen.
Läge
Kungsburgarens centrala läge i Mjölby invid Svartån, låter vid en första anblick som en perfekt måltidsmiljö. Dock är lokalen inte charmigare än någon annat Sibyllakök och vad jag inte förstår är att man inte på 20 år har lyckats få skarp bild på sin TV-apparat. Brusigt MTV på en 14 tums tjock-TV var inte sämre än dagens brusiga Eurosport på en slimmad LarsGunnar á 32 tum.
Bangladeshen (min egen benämning) - i folkmun kallat "the kebab on soi 5" - erbjuder vare sig AC eller Eurosport. Här sitter man vid ett plåtbord på rangliga plaststolar och ser på det ständiga folkmyllret. Eftersom det ligger nära Nana, är det ett utmärkt stins-spanar-läge.
En tuff rond som tack vare dess spanarläge går till Bangladeshen.
Pris
Bangladeshens kebab finns i flera utföranden: kyckling, biff eller mix. Varje smak kan fås som stark eller inte så stark, m a o totalt sex möjliga varianter. Priset är dock detsamma för samtliga, 50 THB (ca 11,25 SEK).
I somras kostade Kungsburgarens kebab med bröd det femdubbla... Således en kassaskåpssäker seger för Bangladeshen.
Storlek
Bangladeshen är irriterande nära gränsen till för liten (kebaben alltså, bangladeshen som gör kebaben är en hyfsat ståtlig karl som utövar sitt hantverk med yttersta precision). Är man hungrig är en kebab för lite, två är dock alldeles för mycket. Därför tar man lämpligtvis med sig Nicha, som efter halva ger upp och istället rusar iväg för att köpa grillspett eller fiskbollar.
Kungsburgarens dito är allt annat än för liten, vilket gör att dess högre pris känns mer relevant. Med större omfång kommer dock kletet. Kebabätning skulle kunna införas som OS-gren där vinnaren är den som ätit med minst slabb. M a o är det uteslutet att på väg till en sammankomst smälla i sig en kebab med bröd på Kungsburgaren, då den goda såsen har en benägenhet att rinna över såväl fingrar som haka. Dock duger ju Kungsburgarens kebab till det motsatta - att smälla i sig en på väg hem från en sammankomst är både mysigt och välgörande för ett ev. kommande bakrus.
En viktig rondseger till Kungsburgaren, 1-2.
Smak
Smaken är (lyckligtvis) som baken och därmed delad. Några påstår t ex att Saffet´s i Uppsala har bästa kebabsåsen. Några vilsna själar har t o m Södergrillens (a k a Salmonellagrillen) kebabtallrik som dess favorit - ett bevis för att det som Bamses farmor utbrister i en bamsetidning från sent 80-tal är så träffande. När alla tycker det är så märkligt att gamle sjömannen Söderman vill ha öl istället för kaffe till tårta, konstaterar farmor; "bara Söderman vet hur det smakar i Södermans mun!". Brilliant!
Läge
Kungsburgarens centrala läge i Mjölby invid Svartån, låter vid en första anblick som en perfekt måltidsmiljö. Dock är lokalen inte charmigare än någon annat Sibyllakök och vad jag inte förstår är att man inte på 20 år har lyckats få skarp bild på sin TV-apparat. Brusigt MTV på en 14 tums tjock-TV var inte sämre än dagens brusiga Eurosport på en slimmad LarsGunnar á 32 tum.
Bangladeshen (min egen benämning) - i folkmun kallat "the kebab on soi 5" - erbjuder vare sig AC eller Eurosport. Här sitter man vid ett plåtbord på rangliga plaststolar och ser på det ständiga folkmyllret. Eftersom det ligger nära Nana, är det ett utmärkt stins-spanar-läge.
En tuff rond som tack vare dess spanarläge går till Bangladeshen.
Pris
Bangladeshens kebab finns i flera utföranden: kyckling, biff eller mix. Varje smak kan fås som stark eller inte så stark, m a o totalt sex möjliga varianter. Priset är dock detsamma för samtliga, 50 THB (ca 11,25 SEK).
I somras kostade Kungsburgarens kebab med bröd det femdubbla... Således en kassaskåpssäker seger för Bangladeshen.
Storlek
Bangladeshen är irriterande nära gränsen till för liten (kebaben alltså, bangladeshen som gör kebaben är en hyfsat ståtlig karl som utövar sitt hantverk med yttersta precision). Är man hungrig är en kebab för lite, två är dock alldeles för mycket. Därför tar man lämpligtvis med sig Nicha, som efter halva ger upp och istället rusar iväg för att köpa grillspett eller fiskbollar.
Kungsburgarens dito är allt annat än för liten, vilket gör att dess högre pris känns mer relevant. Med större omfång kommer dock kletet. Kebabätning skulle kunna införas som OS-gren där vinnaren är den som ätit med minst slabb. M a o är det uteslutet att på väg till en sammankomst smälla i sig en kebab med bröd på Kungsburgaren, då den goda såsen har en benägenhet att rinna över såväl fingrar som haka. Dock duger ju Kungsburgarens kebab till det motsatta - att smälla i sig en på väg hem från en sammankomst är både mysigt och välgörande för ett ev. kommande bakrus.
En viktig rondseger till Kungsburgaren, 1-2.
Smak
Smaken är (lyckligtvis) som baken och därmed delad. Några påstår t ex att Saffet´s i Uppsala har bästa kebabsåsen. Några vilsna själar har t o m Södergrillens (a k a Salmonellagrillen) kebabtallrik som dess favorit - ett bevis för att det som Bamses farmor utbrister i en bamsetidning från sent 80-tal är så träffande. När alla tycker det är så märkligt att gamle sjömannen Söderman vill ha öl istället för kaffe till tårta, konstaterar farmor; "bara Söderman vet hur det smakar i Södermans mun!". Brilliant!
Vi Mjölbybor är dock stolta över vårt kebabarv och även om jag ibland kommer på mig själv med att verkligen längta efter den pikanta och välsmakande tingesten från Bangladeshen, så skulle jag vid en valsituation, välja Kungsburgarens skapelser i 9 fall av 10. Dess fräscha sallad i kombination med den välmarinerade karrén toppad med den himmelska såsen är verkligen ett klassiskt snabbmatsarv som överlevt påhitt som såväl falafel, langos och annat trams.
2-2!
torsdag 25 november 2010
Dagens lunch
Dagens lunch inmundigades på Pelican Bar på Sukhumvit soi 22. Köttbullar, potatismos, brungräddsås och krösa. Måltiden avrundades med en mugg Gevaliakaffe - Pom chop mak mak!
Måltiden förtärdes på restaurangens veranda, behagligt skuggad av ett generöst parasoll. Hur är vädret i Sverige då?
Måltiden förtärdes på restaurangens veranda, behagligt skuggad av ett generöst parasoll. Hur är vädret i Sverige då?
Som den pepparjunkie jag är, så var det med stor glädje både bullar och mos fått en beskärd del av såväl svart som vit peppar.
torsdag 18 november 2010
Approved!
Nicha har fått sitt visum för Sverigebesök förnyat, en process som tog närmare 8 veckor. Nu är det bara mitt visum som måste uppdateras...
Två nyanser av brunt
Tänkte dela med mig av olika, bruna, smakupplevelser. För några veckor hade jag en perfekt kaffeupplevelse då jag serverades kaffe á la Vietnam. Thom Ngon Café heter inrättningen som serverar denna gudasända brygd, vars mustiga men ändå mjuka arom med fördel ackompanjeras av en bit chokladtårta, och ligger i shoppingcentret Central på Rama III.
Bökig tillredning men snyggt och fantastiskt gott.
Nästa nyans av brunt fick man ta del av i måndags kväll då det vankades street-food. Av någon outgrundlig anledning stannade vi till vid en thaikinesisk gaturestaurang, vars inriktning var mer kinesisk än thai, något som aldrig glädjer Carlbocks smaklökar. Nicha gick loss på menyn och beställde in diverse "läckerheter", eller vad sägs om:
- sallad med kinesisk korv och surt ägg...
- illa kokt ris i skål med vatten...
- bambusallad med kycklingfötter...(ja, ni läste rätt, kycklingfötter...)
Det var just bambusalladen och dess ytterst oaptitliga kycklingfötter som får stå för denna måltids bruna nyans - i mina ögon likvärdig med en lika brun bajsklump.
Behöver jag säga att jag beställde den enda möjliga thairätten - stekt ris?!
söndag 14 november 2010
Thailändsk sjukvård x 2
Inom 24 timmar fick undertecknad uppleva thailändsk sjukvård vid två separata tillfällen. Det första tillfället var högst frivilligt medan tillfälle två var av mer olycklig art. Men vi börjar i fel ände, med tillfälle två. Trots ypperliga yttre förutsättningar (om man bortser från en rinnande snok) så skulle mitt deltagande i Scandinavian Vikings match mot Sportsman bli ytterst kortvarig. Fem (5!) minuter in i första halvlek fastnade högerfoten i en tuva, samtidigt som knäet förflyttade sig i annan riktning än övrig kroppshydda, vilket ledde till en vridning och en och annan känsloyttring vilket gav åskådarna en möjlighet att utöka det svenska ordförrådet med begrepp såsom aaaaaajjjjjjjj, h-e, j-r, ont, skit m fl.
Game over för nr 15...
Sagt och gjort, efter någon timme med ispaket och några timmar i soffan så bar det av till sjukan. Det tog sju minuter att komma in på röntgen, ytterligare sex att få bilderna framkallade och ca två minuter att få besked om att inga ben var brutna men att ledband och ev. korsband inte tillåter annat än minimal belastning. Sammantaget ett mycket effektivt exekuterat sjukhusbesök som gjorde Skandia försäkring ca 700 SEK fattigare (och då ingick även medikamenter, knäskydd och kryckor). Imorgon är det återbesök hos ortoped, kostnad okänd... Sjukhuset jag besökte heter Theptarin och tillhör ett av de billigare, privata alternativen i Bangkok.
Trots en väl fungerande sjukvård suger nuvarande tillstånd apballe. Till skillnad från (det privata) sjukhusväsendet, är inte Bangkok en handikappvänlig stad, och det kommer nog osa svavel när man tvingas till biltransporter hela veckan. Vidare är alla småsaker i vardagen helt plötsligt asbökiga. T ex är det inte helt lätt att gå på muggen med kryckor. Man kan inte ha något i handen (ex en bira) och samtidigt försöka ta sig framåt (ex shaka loss till beaten). Vidare så hatar jag insikten om att jag kommer bli mindre effektiv på jobbet. Och kanske värst av allt - istället för att bli avklädd av Nicha, måste man ha hjälp att påklädd...
Men, som jag skrev inledningsvis, var det en trevligare sjukhusupplevelse på fredagskvällen. Då besökte vi Nichas, nyförlösta, syster (biologiskt är de iof kusiner, men de har växt upp i samma hus och ser sig som systrar, en inte helt ovanlig företeelse i Thailand). När vi kom dit, exakt 9 timmar efter födslen, var det full fart med halva släkten och diverse vänner närvarande. Som alltid när fler än en thailändare befinner sig i ett rum, ska det alltid käkas. Att hålla ut eller äta innan man besöker en nyfödd är helt onödigt, eftersom man kan ta med sig maten in på rummen. Nåväl, gossen sov gott i de flestas famnar, lyckligt ovetande om framtidens idrottsskador...
Tummen ner för hälsotillståndet, dock upp för sjukvården.
Kryckorna känns tagna från ett sjukhustält á la WWII, men de fyller sin funktion då som nu.
Stolt moster till en 3,5 kg tung gosse.
PS. Matchen slutade 1-1, vilket kändes som en förlust då Sportsman (med tio man sista 20) lyckades utjämna med 3 minuter kvar - genom att till skillnad från Vikings, sätta en straff i mål.
Game over för nr 15...
Sagt och gjort, efter någon timme med ispaket och några timmar i soffan så bar det av till sjukan. Det tog sju minuter att komma in på röntgen, ytterligare sex att få bilderna framkallade och ca två minuter att få besked om att inga ben var brutna men att ledband och ev. korsband inte tillåter annat än minimal belastning. Sammantaget ett mycket effektivt exekuterat sjukhusbesök som gjorde Skandia försäkring ca 700 SEK fattigare (och då ingick även medikamenter, knäskydd och kryckor). Imorgon är det återbesök hos ortoped, kostnad okänd... Sjukhuset jag besökte heter Theptarin och tillhör ett av de billigare, privata alternativen i Bangkok.
Trots en väl fungerande sjukvård suger nuvarande tillstånd apballe. Till skillnad från (det privata) sjukhusväsendet, är inte Bangkok en handikappvänlig stad, och det kommer nog osa svavel när man tvingas till biltransporter hela veckan. Vidare är alla småsaker i vardagen helt plötsligt asbökiga. T ex är det inte helt lätt att gå på muggen med kryckor. Man kan inte ha något i handen (ex en bira) och samtidigt försöka ta sig framåt (ex shaka loss till beaten). Vidare så hatar jag insikten om att jag kommer bli mindre effektiv på jobbet. Och kanske värst av allt - istället för att bli avklädd av Nicha, måste man ha hjälp att påklädd...
Men, som jag skrev inledningsvis, var det en trevligare sjukhusupplevelse på fredagskvällen. Då besökte vi Nichas, nyförlösta, syster (biologiskt är de iof kusiner, men de har växt upp i samma hus och ser sig som systrar, en inte helt ovanlig företeelse i Thailand). När vi kom dit, exakt 9 timmar efter födslen, var det full fart med halva släkten och diverse vänner närvarande. Som alltid när fler än en thailändare befinner sig i ett rum, ska det alltid käkas. Att hålla ut eller äta innan man besöker en nyfödd är helt onödigt, eftersom man kan ta med sig maten in på rummen. Nåväl, gossen sov gott i de flestas famnar, lyckligt ovetande om framtidens idrottsskador...
Tummen ner för hälsotillståndet, dock upp för sjukvården.
Kryckorna känns tagna från ett sjukhustält á la WWII, men de fyller sin funktion då som nu.
Stolt moster till en 3,5 kg tung gosse.
PS. Matchen slutade 1-1, vilket kändes som en förlust då Sportsman (med tio man sista 20) lyckades utjämna med 3 minuter kvar - genom att till skillnad från Vikings, sätta en straff i mål.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
