Det är inte utan man blir påverkad av de olika religionsinfluenserna som omgärdar en. Thailand är till huvudsak buddhistiskt då ca 95 % av befolkningen sägs tillhöra denna religösa åskådning. M a o är karma ett viktigt begrepp inom tron och lägger man till att många kombinerar sin buddhistiska åskådning med lite influenser från hinduismen så förstår ni att karman spelar stor roll. Karman har olika betydelser och innebörd beroende på vilken religion man svär sig till, men den allmänna översättningen är att karma är lagen om orsak och verkan. (ev. läsare kan läsa mer http://sv.wikipedia.org/wiki/Karma)
I vissa fall kan karman påverka utgången för återfödelse. Och det är om detta dagens inlägg ska handla. Nedan presenteras en lista (givetvis) på icke önskvärda återfödelsealternativ - med dessa i bakhuvudet har åtminstone jag börjat tänka på mina handlingar...
5. "Same"-ren
Bara för att ett folkslag anser sig ha rätt att bedriva näring av gammal hävd så måste det väl finnas en måtta på tokerier. Inte nog med att man som ren ska hållas stången med hjälp av lasso, man ska dessutom behöva spendera sin tid genom att förflyttas från ett kallt, ogästvänligt ställe, till ett annat dito i norra Norden. Behöver ens husbonde nya, moderna arbetsverktyg (ja, inte sköts rennäringen på traditionellt vis trots att man hävdar till just den rätten via gamla seder) kan man ge sig den på att man placeras på Malmbanerälsen och förvandlas till renfärs. Husbondens färdernesland är då snabb på att betala ut bidrag till den stackars samen och genast har en ny skoter införskaffats.
Själv väntar jag på att någon stockholmare med rötter från Birka kräver sin rätt att idka myskoxenäring med hänvisning till samma gamla hävdretorik. På Björkön finns nämligen inga tåg som "olyckligtvis" kan ända ens liv.
4. Hamster
Att återfödas som denna lyxvariant av gnagare kan å ena sidan bjuda på en behaglig livstid med serverad mat och eget hus. Å andra sidan är ofta handlingsutrymmet begränsat till en bur om 60x80 cm och ens enda godis består av en tre månader gammal saltring. Det känns som att hamster är som att vara adlig celebritet, typ kungabarn. Man har mycket serverat och ett hyggligt behagligt liv, men man kan inte som övrig pöbel - typ en vanlig stadsråtta - parta runt, kopulera fritt och äta vad man vill utan att omgivningen har synpunkter på ens beteende.
3. Krabba/kräfta
I och för sig kan det locka att ha två klor som i proportion i förhållande till övrig kroppsmassa är i paritet med simmaren Ian Thorpes fötter. Å andra sidan känns ett liv på en dyig botten där kosten endast utgörs av andra döda vattendjur inte så lockande. Lägg därtill att livet snabbt kan termineras genom att fastna i en äcklig bläckfisktentakel och sedan slukas hel. Om man istället återföds som kräfta känns inte avslutsalternativen direkt lockande. Antingen dör man i kräftpest, eller kokas levande i en krondillkittel. Att ens kadaver sen bryts i bitar av en OP-berusad dalmas som gör allt för att suga ur ändalykten, gör ju inte livsslutet värdigare.
2. Tupp
Vid en första anblick kan ju tupp verka vara värsta toppvinsten - ensam man i hönsgården tillsammans med en massa chicks. Tänk då ett steg till. Förstå vilka intriger det måste förekomma i en hönsgård?!
- "amen, jag har ju faktiskt lagt 4 ägg idag och Britta där borta har ju bara lagt 2! Jag fattar inte att hon kan ha samma lön än jag"
- "oh, gud, såg du vilken slampig klänning Stina hade, man såg ju varenda fjäder!"
Föreställ dig sen, när du vill diskutera gårdagskvällens Champions Leauguematch över morgonfikat - då pratar alla hönor om det senaste programmet av Förkväll eller om hur elak Dermot Clemenger var mot Claudia Galli i Let´s Dance.
Den enda fördelen med att vara tupp är ju det faktum att man alltid har god tillgång till damer, en nedsida med det är att man rimligtvis får höra följande alltför ofta:
- "Erik, jag känner inte att du uppskattar mig..." varav man själv stämmer in i en stilla bön; "snälla Gud, nacka mig..."
1. Massagefisk/"sårrenarlarv"
Tänk dig följande; din enda livsgärning består i att simma omkring i ett akvarium och enda sättet att få mat är att nafsa på död hud på ett par äckliga människofötter. Oj, kolla in dessa fötter, både vårtor och knallvit fotblåsehud - YUMMY!
Eftersom jag personligen har öronproblem som gör det omöjligt att vistas för långt under vattenytan kan jag ge mig den på att jag skonas från att bli en massagefisk, utan istället återföds som larv, vars enda syfte är att placeras i ett infekterat människosår och livnära mig på döda hudceller. Inte heller det ett optimalt öde.
onsdag 31 mars 2010
Livsmedel man saknar
Trots att det finns salustånd, sevenelevens, butiker och stormarknader i stort sett överallt i Bangkok finns det saker som inte kan få tag i och som man saknar från Sverigebutikernas hyllor. Vissa saker, som exempelvis Gevaliakaffe, är inte så svårt att hålla i lager då det inte förbrukas i sån takt att det inte kan fyllas på av snälla sverigebesökare med jämna mellanrum. Saker som är svårare att lagerhålla och som man tar för självklara när man är i Sverige är;
1. Estrellas dillchips
En tidig smakpreferens från alla de gånger man sov över hos morföräldrarna. Man kunde alltid sniffa sig till en påse dillchips, på andra hyllan i serveringsskåpet. Mr Wanke bistod med en 300 gramspåse i början av mars och den räckte ungefär lika länge som en jungfrus oskuld i Paradise Hotel.
2. Marianne
Det är kanske inte för inte man går under epitet pensionären i vissa bekantskapskretsar. Detta pensionärsgodis är en given favorit då kombinationen mint och choklad är lika självklar som humle, jäst och vatten. Då jag likt Kalle i chokladfabriken hushåller mitt godis in absurdum, äter jag endast en (ibland två...) kola om dagen vilket gör livslängden på en påse relativt god. Enda torrperioden infann sig i december då Kedbocks Marianneleverans stals av giriga möss på ett hotellrum i Amsterdam.
Lyckoögonblick. Extra stor taxfreepåse från hovleverantör Thomas Wanke.
3. Jordnötsringar
Likt dillchips en klassiker från barndomen. Kombineras med fördel tillsammans med två flarn pepparchips (givetvis Estrella) för en ultimat smakupplevelse.
4. Bullens varmkorv
Att inte kunna svänga förbi ett gatukök och beställa några snablar med bröd är en klar nackdel med Bangkok. Vid nästa Sverigebesök kommer jag omedelbart svänga förbi Ekvallen, inte för att primärt studera Västra Hargs kvalitativa div. 6-fotboll, utan för att njuta av en Bullens varmkorv med bröd, applicerad med två strängar ketchup och senap.
5. Kindagurka
Såsom bördig från östgötaslätten är jag inte bara berikad med en vacker dialekt utan även utrustad med en ypperlig smakpreferens. I Östergötland är det självklart att komplettera sin leverpastejmacka (helst Julles leverpastej) med färsksaltad slanggurka. Att Västerås i folkmun kallas Gurkstaden är en skamfläck för nationen när man synar Kindas överlägsna kompetens inom gurkindustrin.
söndag 28 mars 2010
Leva på en hundring om da´n?!
En av de stora fördelarna med Thailand är, om man lyssnar runt bland svenska turister, prisnivån. Nästan alla prisar det faktum att man kan åka taxi för en bråkdel av vad det kostar hemma och man kan äta en supergod middag för en fjärdedel av vad det kostar att gå till den lokala thairestaurangen hemmavid (i och för sig hittar man aldrig friterad banan med glass här men då finns alltid de smaskiga pannkakorna med diverse toppings att alternera med. En passus i sammanhanget att de så "traditionella thailändska pannkakorna" är en import från Indien...). Vidare kan man få en kall Singha serverad för 13 SEK, och det vilken tid på dygnet som helst och utan att behöva passera en dryg väktare på vägen. Personligen tror jag dock de flesta tycker Thailand är så billigt tack vare det stora utbudet av kopior, allt från Iphonekopior till fake-klockor till Abercrombie&Fitch-pikecopies.
Men hur billigt är det egentligen att bo i Bangkok? Om vi fokuserar på boende, mat, transport, nöjen och övrigt så kan man nog påstå att det inte är speciellt billigt. (1 Bath = 22,5 öre)
Boende
Prisspannet är givetvis enormt, från 5 000 B - 300 000 B i månaden kostar det att hyra en lägenhet (condo) i Bangkok. Rimligtvis ligger en 5 000 Bathslya en bit från stan och har en standard som skulle få Rosengårds miljonprogramshus att framstå som lyxlyor. Å andra sidan är ett 300 000 Bathshem extraordinärt på 3-400 kvm med faciliteter som egen pool, hundra balkonger samt egen sov- och matdel för tjänstefolket.
Såsom en hyfsat bekväm 30+ svenne som inte vill spendera timmar på att ta sig till och från jobbet samt ha det hyfsat nära till Bangkoks nöjesutbud får jag lägga upp 30 000 Bath i månaden för en 2:a på 50 kvm. Då ingår i och för sig en parkeringsplats, security, gym, swimmingpool och bastu. Det som tillkommer är internet, kabel-TV och el, varav den sistnämnda med lätthet kan hamna på 2000 Bath/mån, p g a ett rikligt aircon-utnyttjande. Summa summarum landar boendekostnaden på ca 35 000 Bath i månaden, vilket motsvarar ca 7 500 SEK. M a o i paritet med vad det i Stockholm kostar att hyra en hyfsad innerstadskvart i första hand, eller en sunkig närförortskvart i andra hand.
Mat
Eftersom köken är av modell mindre i de flesta lägenheter (förutom i de stora lägenheterna där det rimligtvis finns en hushållerska....) så lagar man ytterst lite mat hemma. Själv har jag lagat mat ca 10 gånger på drygt 6 månader, vilket inte bara beror på utrymmet utan också det faktum att det ofta är billigare att köpa färdigmat, än att laga den själv. Det går att käka för ca en hundrabathare om da´n! 2 ägg till frukost, en thailunch bestående av en pad thai och en avslutande middag bestående av grillad kyckling, sticky rice och papayasallad - allt detta får man för en hundring.
Jag vill dock påstå att det inte är direkt kul att endast äta thaikost. Lägg därtill att Bangkok har ett restaurangutbud som rymmer hela världens smakupplevelser så förstår ni att man inte bara knaprar kycklingspett hela dagarna. M a o brukar matkontot knappast stanna på en hundring, utan kan variera från 100-3000 Bath.
Transport
Under min tid som 08:a var det självklart att inneha ett företagskort till ett av huvudstadens större aktörer. En taxiresa i Stockholm går med lätthet på 200 kr, oavsett om man bara tar sig några kilometer. I Thailand är det fantastiskt billigt att transportera sig. Exempelvis kan jag ta en taxi från Bangkok till piren i Rayong för samma summa som att ta mig från Nacka forum till Råsunda. Den förstnämnda sträckan är ca 18 mil och den sistnämnda 1,5... Om jag istället vill ta en bulle från Harrys i Linköping till fritidshuset utanför Mjölby, ja då får jag slanta upp motsvarande vad det kostar att åka taxi 80 gånger mellan min lya och centrala Sukhumvit. I och för sig får man stå ut med att det sällan finns bälte i baksätet och att musiken ofta utgörs av smäktande thaiballader.
Även de kommunala färdmedlen är billiga. Lokalbussarna är ibland gratis och ibland kostar det 10 Bath, det verkar bero på förarens sinnestämning. Skytrain och tunnelbana är tokfräscha och kostar en femtedel av vad Stockholms t-bana kostar. Det snabbaste sättet att ta sig fram är dock med biketaxi, något som dock inte rekommenderas för den med svaga nerver.
Nöjen
Nöjen är liksom mat en kostnadspost som är ytterst rörlig. Man kan roa sig enkelt genom att på (manligt) thaivis dela en flaska Sangsom i goda vänners lag, ett nöje som inte dränerar plånboken med mer än en eller två hundra-bathingar. Bio är ju ett trevligt nöje, vilket också kan avnjutas till en låg penning, för 200 bath får man en bekväm bioupplevelse med flexbart säte och gott om benutrymme.
Vill man slå på stort och gå på lokal blir det genast dyrare. Asiaters krogfestande går till så att man samlas kring ett litet bord och sen delar på några flarror whisky (helst Jonnie Walker black label) med tillhörande mixers. Musiken utgörs av dånande hiphop/teckno eller liveband. Såsom acklimatiserad expat vill man givetvis festa som lokalbefolkningen, med den skillnaden att det helst är en flaska Absolut som utgör alkoholgrund. En sådan utsvävning landar på ca 2500 bath (inkl. några redbull, cola, juice) vilket med svenska mått mätt fortfarande får betraktas som billigt.
Det finns även en del alternativa nöjen som ibland poppar upp. De stora varuhusen och varumärkena har en förmåga att titt som tätt ha diverse happenings i form av mässor, konserter mm som i regel är mycket billiga att besöka. Vill man istället gå på museum eller besöka något tempel får man vara beredd att betala en speciell farangtaxa, vilken är ca 4-5 gånger högre än för thailändarna. Diskriminering? You bet!
Övrigt
Övriga kostnadsposter som obönhörligt dyker upp är givetvis mobiltelefoni. Den är likvärdig med de svenska priserna, med undantag av att det är tokbilligt att surfa på nätet med mobilen då man betalar för den tid man mobilsurfar och inte för mängden data man laddar ner. Cafébesöken är väsentligt billigare (om man inte trakterar Starbucks) men kaffet är å andra sidan inte alls så välsmakande som i Skandinavien.
Men hur billigt är det egentligen att bo i Bangkok? Om vi fokuserar på boende, mat, transport, nöjen och övrigt så kan man nog påstå att det inte är speciellt billigt. (1 Bath = 22,5 öre)
Boende
Prisspannet är givetvis enormt, från 5 000 B - 300 000 B i månaden kostar det att hyra en lägenhet (condo) i Bangkok. Rimligtvis ligger en 5 000 Bathslya en bit från stan och har en standard som skulle få Rosengårds miljonprogramshus att framstå som lyxlyor. Å andra sidan är ett 300 000 Bathshem extraordinärt på 3-400 kvm med faciliteter som egen pool, hundra balkonger samt egen sov- och matdel för tjänstefolket.
Såsom en hyfsat bekväm 30+ svenne som inte vill spendera timmar på att ta sig till och från jobbet samt ha det hyfsat nära till Bangkoks nöjesutbud får jag lägga upp 30 000 Bath i månaden för en 2:a på 50 kvm. Då ingår i och för sig en parkeringsplats, security, gym, swimmingpool och bastu. Det som tillkommer är internet, kabel-TV och el, varav den sistnämnda med lätthet kan hamna på 2000 Bath/mån, p g a ett rikligt aircon-utnyttjande. Summa summarum landar boendekostnaden på ca 35 000 Bath i månaden, vilket motsvarar ca 7 500 SEK. M a o i paritet med vad det i Stockholm kostar att hyra en hyfsad innerstadskvart i första hand, eller en sunkig närförortskvart i andra hand.
Mat
Eftersom köken är av modell mindre i de flesta lägenheter (förutom i de stora lägenheterna där det rimligtvis finns en hushållerska....) så lagar man ytterst lite mat hemma. Själv har jag lagat mat ca 10 gånger på drygt 6 månader, vilket inte bara beror på utrymmet utan också det faktum att det ofta är billigare att köpa färdigmat, än att laga den själv. Det går att käka för ca en hundrabathare om da´n! 2 ägg till frukost, en thailunch bestående av en pad thai och en avslutande middag bestående av grillad kyckling, sticky rice och papayasallad - allt detta får man för en hundring.
Jag vill dock påstå att det inte är direkt kul att endast äta thaikost. Lägg därtill att Bangkok har ett restaurangutbud som rymmer hela världens smakupplevelser så förstår ni att man inte bara knaprar kycklingspett hela dagarna. M a o brukar matkontot knappast stanna på en hundring, utan kan variera från 100-3000 Bath.
Transport
Under min tid som 08:a var det självklart att inneha ett företagskort till ett av huvudstadens större aktörer. En taxiresa i Stockholm går med lätthet på 200 kr, oavsett om man bara tar sig några kilometer. I Thailand är det fantastiskt billigt att transportera sig. Exempelvis kan jag ta en taxi från Bangkok till piren i Rayong för samma summa som att ta mig från Nacka forum till Råsunda. Den förstnämnda sträckan är ca 18 mil och den sistnämnda 1,5... Om jag istället vill ta en bulle från Harrys i Linköping till fritidshuset utanför Mjölby, ja då får jag slanta upp motsvarande vad det kostar att åka taxi 80 gånger mellan min lya och centrala Sukhumvit. I och för sig får man stå ut med att det sällan finns bälte i baksätet och att musiken ofta utgörs av smäktande thaiballader.
Även de kommunala färdmedlen är billiga. Lokalbussarna är ibland gratis och ibland kostar det 10 Bath, det verkar bero på förarens sinnestämning. Skytrain och tunnelbana är tokfräscha och kostar en femtedel av vad Stockholms t-bana kostar. Det snabbaste sättet att ta sig fram är dock med biketaxi, något som dock inte rekommenderas för den med svaga nerver.
Nöjen
Nöjen är liksom mat en kostnadspost som är ytterst rörlig. Man kan roa sig enkelt genom att på (manligt) thaivis dela en flaska Sangsom i goda vänners lag, ett nöje som inte dränerar plånboken med mer än en eller två hundra-bathingar. Bio är ju ett trevligt nöje, vilket också kan avnjutas till en låg penning, för 200 bath får man en bekväm bioupplevelse med flexbart säte och gott om benutrymme.
Vill man slå på stort och gå på lokal blir det genast dyrare. Asiaters krogfestande går till så att man samlas kring ett litet bord och sen delar på några flarror whisky (helst Jonnie Walker black label) med tillhörande mixers. Musiken utgörs av dånande hiphop/teckno eller liveband. Såsom acklimatiserad expat vill man givetvis festa som lokalbefolkningen, med den skillnaden att det helst är en flaska Absolut som utgör alkoholgrund. En sådan utsvävning landar på ca 2500 bath (inkl. några redbull, cola, juice) vilket med svenska mått mätt fortfarande får betraktas som billigt.
Det finns även en del alternativa nöjen som ibland poppar upp. De stora varuhusen och varumärkena har en förmåga att titt som tätt ha diverse happenings i form av mässor, konserter mm som i regel är mycket billiga att besöka. Vill man istället gå på museum eller besöka något tempel får man vara beredd att betala en speciell farangtaxa, vilken är ca 4-5 gånger högre än för thailändarna. Diskriminering? You bet!
Övrigt
Övriga kostnadsposter som obönhörligt dyker upp är givetvis mobiltelefoni. Den är likvärdig med de svenska priserna, med undantag av att det är tokbilligt att surfa på nätet med mobilen då man betalar för den tid man mobilsurfar och inte för mängden data man laddar ner. Cafébesöken är väsentligt billigare (om man inte trakterar Starbucks) men kaffet är å andra sidan inte alls så välsmakande som i Skandinavien.
En helt ny kostnadspost som egentligen bör hamna under boende, är kostnaden för hushållerska. För 3000 bath/mån blir lägenheten städad, kläderna tvättade, kläderna strukna och soporna utburna - givetvis varje måndag, onsdag och fredag... Nu väntar jag bara på att man inför RUT-avdrag så att kostnaden halveras.
Summa summarum så är Bangkok, likt alla världens storstäder, inte direkt billig att leva i. Boendekostnaden är den absolut dyraste posten, men å andra sidan väl värd pengarna. Sammanfattningsvis så är det ju en jäkla tur att det finns en utbredd marknad av kopior, hur skulle man annars gå runt :-)
onsdag 24 mars 2010
Mission Impossible
Det finns vissa saker som är omöjliga att förstå och/eller utföra. Exempelvis är det omöjligt att kittla sig själv. Detta är givetvis synd då man enkelt hade kunnat vända en dag i moll till dur. Vidare är det helt omöjligt att höra vad Kurt Cobain sjunger i "Smells like teen spirit" (på detta ämne har Weird Al Yankovic gjort en rolig cover, press PLAY)
Andra omöjliga ting som skulle fått självaste Einstein att slita sitt hår (ännu mer...) ligger i att förstå flygbolagens prissättning. Hur i h-e är det möjligt att en enkelbiljett kan kosta mer än en tur- och retur? Dataspelet Impossible Mission (både I:an och II:an) till C64, var helt omöjliga att klara. Det är snudd på omöjligt att vinna en final i Virtua tennis, oavsett svårighetsgrad.
Det är omöjligt att ifrågasätta en elfaktura. På tal om el kan jag inte undvika att dra mig till minnes ett citat från Bengtsson på gymnasiet. När vi pratade om just elpriser och förbrukning så inföll följande dialog;
"Bengtsson: va f-n, jag fattar inte det här med kilowatt-timmar?
Lärare: hur menar du? Du betalar ju ett pris för varje kilowatt-timme du förbrukar.
Bengtsson: A´men, hur många kilowatt går det om jag exempelvis spolar då?"
Nästan lika kul som när Stefan Strömming till sin flickvän Elin, på datalektionen utbrister;
- "vilken dålig mus du har!"
Oj, nu gled vi ifrån ämnet lite grann...övriga omöjliga ting är exempelvis att öppna en 300 grams Estrellapåse och bara äta litegrann. Det är omöjligt att förstå hur kvinnor tänker. Det är omöjligt att prata politik med en thailändare. Det är omöjligt att förstå att hur man bygger stora saker, typ en Öresundsbro.
Som tidigare tagits upp i denna blogg så är det omöjligt att få en riktigt god spaghetti bolognese på restaurang. Och när vi ändå är inne på matspåret så var det, tills idag, min tro att alla fiskburgare smakar skit. Men, hör och häpna, KFC:s Krispy (ja, det stavas faktiskt med k...) Fish Burger är mer än okej, den är faktiskt ganska god. M a o Mission accomplished!
En bild säger mer än tusen ord, dock är den inte såhär grann i verkligheten.
Andra omöjliga ting som skulle fått självaste Einstein att slita sitt hår (ännu mer...) ligger i att förstå flygbolagens prissättning. Hur i h-e är det möjligt att en enkelbiljett kan kosta mer än en tur- och retur? Dataspelet Impossible Mission (både I:an och II:an) till C64, var helt omöjliga att klara. Det är snudd på omöjligt att vinna en final i Virtua tennis, oavsett svårighetsgrad.
Det är omöjligt att ifrågasätta en elfaktura. På tal om el kan jag inte undvika att dra mig till minnes ett citat från Bengtsson på gymnasiet. När vi pratade om just elpriser och förbrukning så inföll följande dialog;
"Bengtsson: va f-n, jag fattar inte det här med kilowatt-timmar?
Lärare: hur menar du? Du betalar ju ett pris för varje kilowatt-timme du förbrukar.
Bengtsson: A´men, hur många kilowatt går det om jag exempelvis spolar då?"
Nästan lika kul som när Stefan Strömming till sin flickvän Elin, på datalektionen utbrister;
- "vilken dålig mus du har!"
Oj, nu gled vi ifrån ämnet lite grann...övriga omöjliga ting är exempelvis att öppna en 300 grams Estrellapåse och bara äta litegrann. Det är omöjligt att förstå hur kvinnor tänker. Det är omöjligt att prata politik med en thailändare. Det är omöjligt att förstå att hur man bygger stora saker, typ en Öresundsbro.
Som tidigare tagits upp i denna blogg så är det omöjligt att få en riktigt god spaghetti bolognese på restaurang. Och när vi ändå är inne på matspåret så var det, tills idag, min tro att alla fiskburgare smakar skit. Men, hör och häpna, KFC:s Krispy (ja, det stavas faktiskt med k...) Fish Burger är mer än okej, den är faktiskt ganska god. M a o Mission accomplished!
En bild säger mer än tusen ord, dock är den inte såhär grann i verkligheten.
måndag 22 mars 2010
Weekend i copyland
Det var med förväntan i luften jag och Nicha reste till Koh Phi Phi för att njuta av bad, strand och härligt sällskap i form av makarna Eklund och familjen Olsson. Resan började dock något trevande då undertecknad lyckades slänga upp en bildörr lite väl hastigt varvid en förbipasserande bil inte passerade utan snarare smällde in i dörren. Förutom att taxibakdörren som jag öppnade blev bucklig, skev och repig - förstördes även den andra bilens backspegel, förarfönster samt dörr. Att det hela inträffade på piren i Phuket gjorde ju inte saken bättre då den var fullsmockad av såväl turister som nasande thailändare. Efter diverse uppståndelse tog chefsförhandlare Nicha vid. Hon belade mig med yttrandeförbud och hon konstaterade tidigt att påkörande bil var en oförsäkrad svarttaxi med körkortslös förare, vilket ledde till att vi frånsade oss allt ansvar.
Efter ca 1 timmes förhandling hade vi enats om att ersätta bägge parterna med totalt 6 000 Bath. En kraftig reducering av de belopp som från början florerade i debatten, givetvis skulle jag som farang betala minst 20 000 Bath, ett av många exempel på klassisk thaihustling. Men som sagt, chefsförhandlare Nicha, uppenbarligen fostrad i den svenska avtalsrörelsen, lyckades förhandla ner till mer humana nivåer. Att jag sen under helgen fick höra "khun som sam" var en mindre bieffekt.
Väl på Phi Phi (typ 3 timmar försenade) så möttes man först av ett tidningsstånd som sålde våra svenska kvällstidningar. Sen möttes man av dykinkastare som önskade sälja på en dykcertifikat och efter dessa kom det en radda pubinkastare, givetvis språkandes på såväl svenska som engelska...
Man kan utan tvekan påstå att Phi Phi, liksom många andra thailändska öar, är lätt svenskinfluerad. Det intressanta är att alla - likt Dr Drax´s besättning i Moonraker - ser likadana ut. Alla har samma copylinne, samma copybillabongshorts, samma copyrayban, samma copydieselflipflops. Sorgligt men det var lyckligtvis ont om crockssandaler.
Väl på ön följde sen några härliga dagar med snorklingturer, strandhugg, bad, goda luncher, fruktshakes samt ett fåtal Singha. Kvällarna spenderades på något av öns många restauranger tillsammans med familjen Olsson, som spenderat tre månader i Thailand. Pappa Henrik är gammal jobbkontakt till undertecknad och jobbar som bankir på (statliga) Nordea. Förutom god mat slank det ner en och annan Sangsom/Cola, en klassisk sängfösare.
Förutom underbart väder och osköna hotellsängar finns det speciellt ett minne som etsat sig fast: under en diskussion om fetischer framkom det att en person i den gemensamma umgängeskretsen utvecklat en kärlek till s k backcraps under sin avkommas första levnadsår...
Ett nöjt sällskap upptäcktsresande. Bl a simmades det med Nemofiskar och hajar.
På Monkey beach låg de flesta apor och siestade, en Alfahanne var dock vaken.
Styrman Fredrik guidar oss till snorklingsnästen. I detta fall Phi Phi Lei.
Ett gäng Nacka-iter undantaget en Bangkokbo. Henrik har anammat det faktum att stora delar av södra Thailand är muslimskt och bär därför huvudbonad. 
Riktiga män använder inte solskyddskräm och räds inte en tuppis i solen.
En välsignad Sara och en "inte-på-många-år-välsignad" Nicha.
/Erka
Efter ca 1 timmes förhandling hade vi enats om att ersätta bägge parterna med totalt 6 000 Bath. En kraftig reducering av de belopp som från början florerade i debatten, givetvis skulle jag som farang betala minst 20 000 Bath, ett av många exempel på klassisk thaihustling. Men som sagt, chefsförhandlare Nicha, uppenbarligen fostrad i den svenska avtalsrörelsen, lyckades förhandla ner till mer humana nivåer. Att jag sen under helgen fick höra "khun som sam" var en mindre bieffekt.
Väl på Phi Phi (typ 3 timmar försenade) så möttes man först av ett tidningsstånd som sålde våra svenska kvällstidningar. Sen möttes man av dykinkastare som önskade sälja på en dykcertifikat och efter dessa kom det en radda pubinkastare, givetvis språkandes på såväl svenska som engelska...
Man kan utan tvekan påstå att Phi Phi, liksom många andra thailändska öar, är lätt svenskinfluerad. Det intressanta är att alla - likt Dr Drax´s besättning i Moonraker - ser likadana ut. Alla har samma copylinne, samma copybillabongshorts, samma copyrayban, samma copydieselflipflops. Sorgligt men det var lyckligtvis ont om crockssandaler.
Väl på ön följde sen några härliga dagar med snorklingturer, strandhugg, bad, goda luncher, fruktshakes samt ett fåtal Singha. Kvällarna spenderades på något av öns många restauranger tillsammans med familjen Olsson, som spenderat tre månader i Thailand. Pappa Henrik är gammal jobbkontakt till undertecknad och jobbar som bankir på (statliga) Nordea. Förutom god mat slank det ner en och annan Sangsom/Cola, en klassisk sängfösare.
Förutom underbart väder och osköna hotellsängar finns det speciellt ett minne som etsat sig fast: under en diskussion om fetischer framkom det att en person i den gemensamma umgängeskretsen utvecklat en kärlek till s k backcraps under sin avkommas första levnadsår...
Ett nöjt sällskap upptäcktsresande. Bl a simmades det med Nemofiskar och hajar.
På Monkey beach låg de flesta apor och siestade, en Alfahanne var dock vaken.
Styrman Fredrik guidar oss till snorklingsnästen. I detta fall Phi Phi Lei.
Ett gäng Nacka-iter undantaget en Bangkokbo. Henrik har anammat det faktum att stora delar av södra Thailand är muslimskt och bär därför huvudbonad.
Riktiga män använder inte solskyddskräm och räds inte en tuppis i solen.
En välsignad Sara och en "inte-på-många-år-välsignad" Nicha.
/Erka
PS. "Khun som sam" betyder "du är klumpig".
tisdag 16 mars 2010
I-landsproblem
Har man inget att klaga på så får man leta irritationsmoment i vardagen. Det vore väl hårt att påstå att det är direkt jobbigt/tråkigt att ha en tillvaro i staden som aldrig sover, men efter lite tankearbete har jag kommit på i alla fall tre I-landsproblem. Sen kan man ju diskutera om Thailand är I- eller U-land. Thailändarna själva menar förstås att det är ett I-land och visst kan vissa delar av Bangkok och de större städerna passa in på det. Men många delar av landet är outvecklade och landets korruption gör ju inte landet mer utvecklat. Min egen måttstock på om ett land bör klassificeras som I eller U kan utläsas ur det inhemska TV-utbudet. På sportsidan är man definitivt ett I-land då man har mycket god teckning av såväl fotboll som motorsport (litet minus då de inte visar Brynäs slutspelsmatcher). På kultursidan är det definitivt ett U-land då thailändska skådisars talang inskränker sig endast till utseendet (ja, precis som Carolina Gynning). Sammanfattningsvis blir även TV-ronden oavgjord och därmed klassificerar jag Thailand som O-land, vokalen mellan I och U.
Så, här kommer mina I-landsproblem i O-land:
1. Eftersom det oftast är för varmt för att gå så måste man titt som tätt åka moppetaxi. Då den västerländska mannen i regel höjer sig minst en decimeter högre över havet än den thailänske, så får man allt som oftast en mindre klädsam fönfrisyr.
Det är ju välkänt att Donald Trump föredrar ett limpsäte framför en skön limofåtölj.
2. Servetter. Är av nanostorlek och dessutom så förbannat tunna så att det bara krävs ett svettigt finger för att nyttja en servett. En normal måltid kräver i regel 10-15 servetter.
3. Visst kan det vara häftigt med ett kontor på 26 våningen! Dock finns det oftast kontor på alla våningsplan vilket gör att man spenderar mycket tid i hissar. Detta är extra jobbigt vid ett ev. kasta-vatten-nödläge, då en trång och ockuperad hiss som stannar på varje våning kan få en att drömma om en trädstam. Vid ett nödläge kan man dock glädja sig åt att hissen inte stannar på våning 13, den finns nämligen aldrig...å andra sidan kan det bli ett extra stopp på våning 12 A...
Long live the King!
Så, här kommer mina I-landsproblem i O-land:
1. Eftersom det oftast är för varmt för att gå så måste man titt som tätt åka moppetaxi. Då den västerländska mannen i regel höjer sig minst en decimeter högre över havet än den thailänske, så får man allt som oftast en mindre klädsam fönfrisyr.
Det är ju välkänt att Donald Trump föredrar ett limpsäte framför en skön limofåtölj.
2. Servetter. Är av nanostorlek och dessutom så förbannat tunna så att det bara krävs ett svettigt finger för att nyttja en servett. En normal måltid kräver i regel 10-15 servetter.
3. Visst kan det vara häftigt med ett kontor på 26 våningen! Dock finns det oftast kontor på alla våningsplan vilket gör att man spenderar mycket tid i hissar. Detta är extra jobbigt vid ett ev. kasta-vatten-nödläge, då en trång och ockuperad hiss som stannar på varje våning kan få en att drömma om en trädstam. Vid ett nödläge kan man dock glädja sig åt att hissen inte stannar på våning 13, den finns nämligen aldrig...å andra sidan kan det bli ett extra stopp på våning 12 A...
Long live the King!
onsdag 10 mars 2010
Gult är fult och rött är....sprött?!
Igår var det lill-lördag och då vi (Micke och jag) fick besök av Thomas från Sandviken så var det ett utmärkt tillfälle att visa upp Sukhumvit. Utan att gå in på detaljer så avlöpte kvällen planenligt med goda skratt och ett måttligt dryckesintagande.
Det som dock skiljde denna kväll mot en vanlig onsdagskväll var att det var påfallande "dött" på stan. Troligtvis har det att göra med helgens kommande demonstrationer som UDD, National United front of Democracy against Dictatorship, kommer anordna i syfte att visa stöd för Thaksin och för att omkullkasta nuvarande regering. UDD kallas ofta red-shirts och man uppskattar (befarar) att det kan komma mellan en halv miljon och en miljon demonstranter till Bangkok. En ofantligt stor skara människor och givetvis kommer det att påverka stadens invånare. I normala fall är Bangkok en stad med riktigt pissig trafiksituation, och de avspärrningar som nu görs underlättar knappast. Själv får jag minnesbilder från barndomen då familjen sommartid ofta var i Köpingsvik på Öland och det absolut värsta min käre far visste var att - vid några tillfällen under familjens Ölandsvecka - behöva göra en vänstersväng ut på riksväg 136. Det kunde sluta i att man fick vänta i eoner av tid, och jag kan försäkra er om att ge sig ut i trafiken i Bangkok i helgen är en utmärkt värdemätare för ens kapacitet att undvika nervsammanbrott.
I de thailändska medierna eldas det på friskt inför helgens demonstrationer. Vidare har man utfärdat diverse nya säkerhetslagar och dekret för att stävja ev. våldsamheter. Vid några få tillfällen tidigare har demonstrationerna urartat. Dessa oroligheter är dock -som i de flesta oroligheter världen över - sprungna ur enskilda våldsverkare som snarare söker våld än har en politisk agenda. I Sverige får vi ju uppleva det under fotbollssäsong då "fotbollsfans" får för sig att slugga med "motståndarfans" eller när hjärndöda bomberjacksbeprydda tunnhåriga viftar med stiletter mot lika svagsinta palenstinasjalsaktivister. De senare har dessutom en vana i att kalla sig pacifister...
M a o är säkerhetspådraget enormt och för den som har en Bangkokvistelse inplanerad till helgen bör överväga ett vykortsinköp med Grand Palace på bild, istället för att besöka det. Det kanske kan kännas som ett slösaktigt inköp, men då majoriteten av protesterna utgår från just Grand Palace är det ingen dumt substitut.
Även vi som bor i Sukhumvit kan komma att hamna mitt i smeten. Ett demonstrationståg är planerat att genomföras längs Sukhumvit road, en av stadens pulsådrar och hemvist för många expats och turister. Då regeringstrogna, PAD (Peoples Alliance for Democracy), kan förväntas komma ut och störa red-shirts, bör man hålla koll på var man befinner sig. Att klä sig i rött kan ju vara onödigt, liksom i gult som är PAD:s färger.
Som expat känner jag mig för dåligt insatt för att kommentera huruvida man bör stödja UDD eller PAD. Att något står illa till med den thailändska eliten är dock otvivelaktigt. Som oberoende satsar jag på en klädutstyrsel innefattande en blandning av gult och magenta (rött+blått) = oranget!
Det som dock skiljde denna kväll mot en vanlig onsdagskväll var att det var påfallande "dött" på stan. Troligtvis har det att göra med helgens kommande demonstrationer som UDD, National United front of Democracy against Dictatorship, kommer anordna i syfte att visa stöd för Thaksin och för att omkullkasta nuvarande regering. UDD kallas ofta red-shirts och man uppskattar (befarar) att det kan komma mellan en halv miljon och en miljon demonstranter till Bangkok. En ofantligt stor skara människor och givetvis kommer det att påverka stadens invånare. I normala fall är Bangkok en stad med riktigt pissig trafiksituation, och de avspärrningar som nu görs underlättar knappast. Själv får jag minnesbilder från barndomen då familjen sommartid ofta var i Köpingsvik på Öland och det absolut värsta min käre far visste var att - vid några tillfällen under familjens Ölandsvecka - behöva göra en vänstersväng ut på riksväg 136. Det kunde sluta i att man fick vänta i eoner av tid, och jag kan försäkra er om att ge sig ut i trafiken i Bangkok i helgen är en utmärkt värdemätare för ens kapacitet att undvika nervsammanbrott.
I de thailändska medierna eldas det på friskt inför helgens demonstrationer. Vidare har man utfärdat diverse nya säkerhetslagar och dekret för att stävja ev. våldsamheter. Vid några få tillfällen tidigare har demonstrationerna urartat. Dessa oroligheter är dock -som i de flesta oroligheter världen över - sprungna ur enskilda våldsverkare som snarare söker våld än har en politisk agenda. I Sverige får vi ju uppleva det under fotbollssäsong då "fotbollsfans" får för sig att slugga med "motståndarfans" eller när hjärndöda bomberjacksbeprydda tunnhåriga viftar med stiletter mot lika svagsinta palenstinasjalsaktivister. De senare har dessutom en vana i att kalla sig pacifister...
M a o är säkerhetspådraget enormt och för den som har en Bangkokvistelse inplanerad till helgen bör överväga ett vykortsinköp med Grand Palace på bild, istället för att besöka det. Det kanske kan kännas som ett slösaktigt inköp, men då majoriteten av protesterna utgår från just Grand Palace är det ingen dumt substitut.
Även vi som bor i Sukhumvit kan komma att hamna mitt i smeten. Ett demonstrationståg är planerat att genomföras längs Sukhumvit road, en av stadens pulsådrar och hemvist för många expats och turister. Då regeringstrogna, PAD (Peoples Alliance for Democracy), kan förväntas komma ut och störa red-shirts, bör man hålla koll på var man befinner sig. Att klä sig i rött kan ju vara onödigt, liksom i gult som är PAD:s färger.
Som expat känner jag mig för dåligt insatt för att kommentera huruvida man bör stödja UDD eller PAD. Att något står illa till med den thailändska eliten är dock otvivelaktigt. Som oberoende satsar jag på en klädutstyrsel innefattande en blandning av gult och magenta (rött+blått) = oranget!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
