Mot nya uppdrag!

Att umgås genom sociala medier är ju de senaste årens stora nyhet i integrationen mellan människor och därför passar det ju extra bra att att även använda sig av dessa medier när man vill informera både vänner, familj och kollegor om diverse händelseutvecklingar i livet.

Det är därför jag, med mycket vemod men med än mer tillförsikt och glädje, härmed meddelar att äventyret i Bangkok lider mot sitt slut. Från och med 1 mars tillträder jag tjänsten som Försäljningschef Stockholm på Svensk Fastighetsförmedling. Ett riktigt drömjobb, fullt av roliga utmaningar och ständiga möten med intressanta, duktiga och driftiga människor. Då teleporteringstekniken inte utvecklats i paritet med internet, bluetooth och andra teknikaliteter, blir min framtida bostadsort Stockholm, Sverige.

Givetvis slår Nisha mig följe till de nordliga breddgraderna, vilket kommer mångfaldiga Hello Kitty´s omsättning i Sverige. Ska bli oerhört kul att bilda bo, hoppas bara hon lämnar de flesta hundarna kvar i Thailand...

Som jag skrev inledningsvis är det givetvis jättetråkigt att lämna det myllrande Big Mango och alla de vänner som man skaffat sig under sin boendetid där. En speciell tanke går till Robban Ryström, en idéspruta, entreprenör och vän jag djupt värdesätter. Dock är Robban något irriterande då han trots minimalt utövande ändå är jobbigt talangfull på golfbanan.
På tal om golf kommer jag sakna den gänglige Håkan Nylander och alla "skinspel" som nu går om intet. Micke-Båts ständiga rökande kommer jag inte sakna, dock väcker våra sinnrika ölkvällar roliga minnen. Micke-massör, Joel och Johan "Hank" Mofok är härliga bekantskaper med en gemensam nämnare; benknäckare i Scandinavian Vikings som alltid har nära till skratt.
Micke Kedbäck - min gode vän sen 15 år tillbaka!!! Alla roliga upptåg vi varit med om det senaste 1,5 året, de bär jag med mig för livet. Lyckligtvis är du ju en hyfsat frekvent Sverigebesökare, ser fram emot att uppdateras om det senaste från Siam.

I och med denna förvandling från Bangkokian till 08:a, kommer även bloggen strax att läggas ned. Dock kommer det säkerligen publiceras ett och annat roligt upptåg från kommande 4-5 veckor, de sista i Bangkok på länge.

YES!!!

Pratade precis med Maxi-Robban och nu är biljetten beställd; den 6-12 februari blir det bus i Bkk och diverse strandliv med världens bästa ölänning/Brusaholmare/Mantorpit samt f n Västra Hargare. Nu gäller det att installera SVT illa kvickt så Robban får sin dagliga dos text-TV.

Som om inte det vore nog dyker Hampus och Mårten upp redan på tisdag, det luktar party lång väg - tackar! Hela Bangkoks nöjesutbud ska presenteras - coola skybarer, rustika barer, livebandspumpande turisthak, knökfulla thaiklubbar samt stökkvarter.

Och sen har ju Henke Benke och Petra bokat en månads semester i Thailand. Måhända en något lugnare vistelse då de medtar två stycket väluppfostrade gossar. Tur att det öppnats en delikatessbutik full av skandinaviska varor - nu kan Henkes dagsranson av jordpäron uppfyllas.

Ninaninaninananinananina...

...veckans boktips består inte av en bok utan av en bokaffär. Eftersom jag i stort sett endast konsumerar pocketböcker och dessa inte har något större monetärt eller känslomässigt värde för mig när de väl är genomplöjda, så byter jag gärna dessa mot andra.

För detta ändamål är då Dasa bookshop ett utmärkt alternativ. Dasa köper och säljer begagnade böcker, dessutom på de flesta språk. Köper man en bok där får man tillbaka 50% när man lämnar tillbaka boken. Det är i regel inga problem att lämna tillbaka böcker med en och annan kaffefläck i och ett fult omslag. Rimligtvis får man dock får man ju vara beredd på att boken man köper även den diverse skönhetsfläckar. (enda nackdelen med Dasa är att ägaren är lika kul som en påse skridskor). Hetast på Dasa just nu är Stieg Larsson-trilogin, som finns att köpa på såväl engelska, tyska, norska och svenska. Dock har jag inte sett någon på esperanto, men det är väl bara en tidsfråga.

Själv köpte jag sju "nya"pockets idag, efter mina inbyten landade investeringen på 72 THB (knappt 17 SEK).

Tackar!

Dasa ligger på Sukhumvit rd, mellan soi 26 och 28. Ta BTS till Phrom Phong, gå av på samma sida som Emporium och traska 300 meter i östlig riktning.

Kungsburgaren vs soi 5

Vad gör man när fantasin är obefintlig och alla restauranger och barer inte tillåts servera (pga val 4 dec samt knugens födelsedag 5 dec) något starkare än grön te? Jo, varför inte ge sig ut i empirin och testa hur bangladeshens kebab på soi 5 står sig mot Sveriges bästa kebabetablissemang - Kungsburgaren aka Snabbe Sven aka hålet i väggen.


Läge
Kungsburgarens centrala läge i Mjölby invid Svartån, låter vid en första anblick som en perfekt måltidsmiljö. Dock är lokalen inte charmigare än någon annat Sibyllakök och vad jag inte förstår är att man inte på 20 år har lyckats få skarp bild på sin TV-apparat. Brusigt MTV på en 14 tums tjock-TV var inte sämre än dagens brusiga Eurosport på en slimmad LarsGunnar á 32 tum.

Bangladeshen (min egen benämning) - i folkmun kallat "the kebab on soi 5" - erbjuder vare sig AC eller Eurosport. Här sitter man vid ett plåtbord på rangliga plaststolar och ser på det ständiga folkmyllret. Eftersom det ligger nära Nana, är det ett utmärkt stins-spanar-läge.

En tuff rond som tack vare dess spanarläge går till Bangladeshen.


Pris
Bangladeshens kebab finns i flera utföranden: kyckling, biff eller mix. Varje smak kan fås som stark eller inte så stark, m a o totalt sex möjliga varianter. Priset är dock detsamma för samtliga, 50 THB (ca 11,25 SEK).
I somras kostade Kungsburgarens kebab med bröd det femdubbla... Således en kassaskåpssäker seger för Bangladeshen.


Storlek
Bangladeshen är irriterande nära gränsen till för liten (kebaben alltså, bangladeshen som gör kebaben är en hyfsat ståtlig karl som utövar sitt hantverk med yttersta precision). Är man hungrig är en kebab för lite, två är dock alldeles för mycket. Därför tar man lämpligtvis med sig Nicha, som efter halva ger upp och istället rusar iväg för att köpa grillspett eller fiskbollar.

Kungsburgarens dito är allt annat än för liten, vilket gör att dess högre pris känns mer relevant. Med större omfång kommer dock kletet. Kebabätning skulle kunna införas som OS-gren där vinnaren är den som ätit med minst slabb. M a o är det uteslutet att på väg till en sammankomst smälla i sig en kebab med bröd på Kungsburgaren, då den goda såsen har en benägenhet att rinna över såväl fingrar som haka. Dock duger ju Kungsburgarens kebab till det motsatta - att smälla i sig en på väg hem från en sammankomst är både mysigt och välgörande för ett ev. kommande bakrus.
En viktig rondseger till Kungsburgaren, 1-2.

Smak
Smaken är (lyckligtvis) som baken och därmed delad. Några påstår t ex att Saffet´s i Uppsala har bästa kebabsåsen. Några vilsna själar har t o m Södergrillens (a k a Salmonellagrillen) kebabtallrik som dess favorit - ett bevis för att det som Bamses farmor utbrister i en bamsetidning från sent 80-tal är så träffande. När alla tycker det är så märkligt att gamle sjömannen Söderman vill ha öl istället för kaffe till tårta, konstaterar farmor; "bara Söderman vet hur det smakar i Södermans mun!". Brilliant!

Vi Mjölbybor är dock stolta över vårt kebabarv och även om jag ibland kommer på mig själv med att verkligen längta efter den pikanta och välsmakande tingesten från Bangladeshen, så skulle jag vid en valsituation, välja Kungsburgarens skapelser i 9 fall av 10. Dess fräscha sallad i kombination med den välmarinerade karrén toppad med den himmelska såsen är verkligen ett klassiskt snabbmatsarv som överlevt påhitt som såväl falafel, langos och annat trams.

2-2!

Undertecknad hugger in på en mixad kebabrulle, givetvis med stark sås.

Dagens lunch

Dagens lunch inmundigades på Pelican Bar på Sukhumvit soi 22. Köttbullar, potatismos, brungräddsås och krösa. Måltiden avrundades med en mugg Gevaliakaffe - Pom chop mak mak!

Måltiden förtärdes på restaurangens veranda, behagligt skuggad av ett generöst parasoll. Hur är vädret i Sverige då?

Som den pepparjunkie jag är, så var det med stor glädje både bullar och mos fått en beskärd del av såväl svart som vit peppar.

Approved!

Nicha har fått sitt visum för Sverigebesök förnyat, en process som tog närmare 8 veckor. Nu är det bara mitt visum som måste uppdateras...

Två nyanser av brunt

Tänkte dela med mig av olika, bruna, smakupplevelser. För några veckor hade jag en perfekt kaffeupplevelse då jag serverades kaffe á la Vietnam. Thom Ngon Café heter inrättningen som serverar denna gudasända brygd, vars mustiga men ändå mjuka arom med fördel ackompanjeras av en bit chokladtårta, och ligger i shoppingcentret Central på Rama III.

Bökig tillredning men snyggt och fantastiskt gott.

Nästa nyans av brunt fick man ta del av i måndags kväll då det vankades street-food. Av någon outgrundlig anledning stannade vi till vid en thaikinesisk gaturestaurang, vars inriktning var mer kinesisk än thai, något som aldrig glädjer Carlbocks smaklökar. Nicha gick loss på menyn och beställde in diverse "läckerheter", eller vad sägs om:

- sallad med kinesisk korv och surt ägg...

- illa kokt ris i skål med vatten...

- bambusallad med kycklingfötter...(ja, ni läste rätt, kycklingfötter...)

Det var just bambusalladen och dess ytterst oaptitliga kycklingfötter som får stå för denna måltids bruna nyans - i mina ögon likvärdig med en lika brun bajsklump.

Behöver jag säga att jag beställde den enda möjliga thairätten - stekt ris?!

Thailändsk sjukvård x 2

Inom 24 timmar fick undertecknad uppleva thailändsk sjukvård vid två separata tillfällen. Det första tillfället var högst frivilligt medan tillfälle två var av mer olycklig art. Men vi börjar i fel ände, med tillfälle två. Trots ypperliga yttre förutsättningar (om man bortser från en rinnande snok) så skulle mitt deltagande i Scandinavian Vikings match mot Sportsman bli ytterst kortvarig. Fem (5!) minuter in i första halvlek fastnade högerfoten i en tuva, samtidigt som knäet förflyttade sig i annan riktning än övrig kroppshydda, vilket ledde till en vridning och en och annan känsloyttring vilket gav åskådarna en möjlighet att utöka det svenska ordförrådet med begrepp såsom aaaaaajjjjjjjj, h-e, j-r, ont, skit m fl.
Game over för nr 15...

Sagt och gjort, efter någon timme med ispaket och några timmar i soffan så bar det av till sjukan. Det tog sju minuter att komma in på röntgen, ytterligare sex att få bilderna framkallade och ca två minuter att få besked om att inga ben var brutna men att ledband och ev. korsband inte tillåter annat än minimal belastning. Sammantaget ett mycket effektivt exekuterat sjukhusbesök som gjorde Skandia försäkring ca 700 SEK fattigare (och då ingick även medikamenter, knäskydd och kryckor). Imorgon är det återbesök hos ortoped, kostnad okänd... Sjukhuset jag besökte heter Theptarin och tillhör ett av de billigare, privata alternativen i Bangkok.

Trots en väl fungerande sjukvård suger nuvarande tillstånd apballe. Till skillnad från (det privata) sjukhusväsendet, är inte Bangkok en handikappvänlig stad, och det kommer nog osa svavel när man tvingas till biltransporter hela veckan. Vidare är alla småsaker i vardagen helt plötsligt asbökiga. T ex är det inte helt lätt att gå på muggen med kryckor. Man kan inte ha något i handen (ex en bira) och samtidigt försöka ta sig framåt (ex shaka loss till beaten). Vidare så hatar jag insikten om att jag kommer bli mindre effektiv på jobbet. Och kanske värst av allt - istället för att bli avklädd av Nicha, måste man ha hjälp att påklädd...

Men, som jag skrev inledningsvis, var det en trevligare sjukhusupplevelse på fredagskvällen. Då besökte vi Nichas, nyförlösta, syster (biologiskt är de iof kusiner, men de har växt upp i samma hus och ser sig som systrar, en inte helt ovanlig företeelse i Thailand). När vi kom dit, exakt 9 timmar efter födslen, var det full fart med halva släkten och diverse vänner närvarande. Som alltid när fler än en thailändare befinner sig i ett rum, ska det alltid käkas. Att hålla ut eller äta innan man besöker en nyfödd är helt onödigt, eftersom man kan ta med sig maten in på rummen. Nåväl, gossen sov gott i de flestas famnar, lyckligt ovetande om framtidens idrottsskador...


Tummen ner för hälsotillståndet, dock upp för sjukvården.


Kryckorna känns tagna från ett sjukhustält á la WWII, men de fyller sin funktion då som nu.



Stolt moster till en 3,5 kg tung gosse.

PS. Matchen slutade 1-1, vilket kändes som en förlust då Sportsman (med tio man sista 20) lyckades utjämna med 3 minuter kvar - genom att till skillnad från Vikings, sätta en straff i mål.

Journalistiskt bullshit

Expressens Thomas Mattsson skriver i sin blogg, http://blogg.expressen.se/thomasmattsson/entry.jsp?messid=631169, om varför Expressen publicerade namn och bild på den misstänkte "lasermannen" i Malmö. I vanlig ordning svamlas det om "allmänintresse", "hänsyn till stämningen i samhället" och andra journalistiska försvarstal. Givetvis handlar det om att sälja lösnummer, en publicerad bild på en misstänkt säljer bättre än att bara kunna skrika ut rubriken "38-åringen"

En tanke bara; hur påverkar det polisens fortsatta förundersökningsarbete av att tidningarna både publicerar bild, adress och namn i tidningen? Är det orimligt att tro att ev. vittnen blir påverkade vilket rimligtvis sänker kvaliteten för rättsväsendet? Vidare, för vilken påverkan utsätts den misstänktes familj - även de offer för en galen mans handlingar.

Men i vanlig ordning är det väl ingen som vågar granska den tredje statsmakten....

Flen/Paris

...är två helt skilda städer, liksom Kuala Lumpur och Bangkok. Då jag spenderade dagarna två i den förstnämnda förra veckan på s k "visarun" vore det väl på sin plats med en högst subjektiv minijämförelse, städerna emellan.

BigMac-index
BigMac-index är ju ett välkänt nyckeltal när man jämför prisnivåer på olika länder. Som bekant har Japan, Norge och Danmark mycket högt BM-index, medan exempelvis Ukraina, Sri Lanka och Kina ett lågt dito. Undertecknads BM-index är dock mer åt det gastronomiska hållet, m a o en jämförelse av snabbmatskedjornas hamburgeutbud.
KL vinner här en jordskredsseger över Bangkok. Såväl de gyllene bågarna, KFC samt Burger King har en mer varierande meny än Bangkok. Som både kycklingburge-freak och svartpepparjunkie var det med andakt jag tuggade i mig en Blackpepper chickenburger på Donken. Efterföljande dag upptäckte jag även hamburgekedjan Carls jr., vars hamburgeutbud fick kroppen att rysa av välbehag.
1-0 till KL efter rond 1.

Sevärdheter
Efter några dagars strosande på stan i KL så går segern till Bangkok. Damerna är både vackrare och charmigare i the big Mango. Dock ska KL ha viss cred då expatsen i KL ser 8000 gånger bättre ut i KL då Singhalinneprydda, badbyxebeklädda kaukasier lyser med sin frånvaro. Mycket uppskattat!
1-1 efter rond 2.

Party
Ett mycket jämn rond som inte kan sluta annat än oavgjort. Reservation måste dock lämnas då tiden för jämförelsen endast hann inskränka sig till bar/pub/klubb-segmentet. Vid kommande visit skall givetvis även house- och RnBpumpande etablissemang besökas och bedömas. Utbudet av barer är givetvis väsentligt mindre än i Bangkok, främst beroende på att befolkningen är ca en 1/4 del av Bangkoks, samt att turismen också den är mindre. De barer som utgjorde grund för bedömning låg på Changkat Bukit Bintang - en väl frekventerad restaurang och bargata i centrala KL. Barerna på denna gata håller i regel en högre klass än Bangkoks, främst tack vare:
1. man kan beställa andra bira än Singha, Chang eller Tiger.
2. man får riktiga servetter när man äter.
3. de flesta barer har inte ett tondövt liveband.
4. bartendrarna ter sig ha en utbildning i just drinkblandningskonsten.
5. priserna håller lortiga backpackers borta.

Utifrån ovanstående skulle man ju kunna tro att KL avgår med en enkel seger, men icke... Det är en "kyligare" och ytligare stämning vilket givetvis gör det tristare än nödvändigt för en ensam flanör. Vidare blir ens bakrus etter värre i KL än i Bangkok då det är tillåtet att röka inomhus.
1,5-1,5 efter tre ronder.

Historia, kultur och arkitektur
En ren känslomässig bedömning ger rondsegern till Bangkok. Det är svårt att ta på, men (med reservation för att jag är hyfsat okunnig på Malaysia) så känns de thailändska traditionerna mer rotade. Vidare var KL´s byggnadsmonument en stor besvikelse. De s k Twintowers (världens högsta tvillingtorn) är vackert upplysta kvälls- och nattetid, men ser för taskiga ut dagtid. Från två glittrande spiror i mörkret till Tjernobylfula plåtskapelser dagtid. Känslan är att Bangkok fyller digitalkameran minneskort enklare än KL.
2,5-1,5 till Bangkoks fördel.

Shopping
I vanlig ordning hade jag ställt in mig på några timmars shopping. I samma vanliga ordning tröttnade jag efter fem minuter... Således en oavgjord rond.
3-2 Bangkok

Transporter
Med flera bekanta inom logistiksektorn har jag blivit alltmer intresserad av flöden. Att ta sig fram i KL är inte alltför bökigt. Det finns två olika typer av taxi, billig och mindre billig. Den billiga utgörs av rödvita Protons med teknik från Mazda 323´s 80-tals årgångar. De startar på ca 7 kr och en normal resa in om staden kostar 12-15 kr. Problemet är att dessa nästan alltid försöker sig på en fast taxa vilket gör att man i slutändan betalar säkerligen det dubbla än vad det kostar per taxameter. Det mindre billiga alternativet utgörs av blåa automobiler vars startavgift är det dubbla, men då sitter man säkert och bekvämt i en modern taxi.
Givetvis utforskades även kommunala färdmedel och KL´s rälsbundna system är väl utbyggt (om än något ologiskt) och som det anstår en världsstad har man ett ypperligt expresståg till och från flygplatserna (japp, det finns faktiskt två, varav den internationella - KUL - vunnit flera priser för dess utformning och logik).
Det som KL saknar är biketaxi! För den som är villig att riskera livet är detta ett utmärkt alternativ i Bangkok som t o m tar dig från punkt A till B i rusningstrafik.
Med minsta möjliga marginal går rondsegern till Bangkok, något jag lär få äta upp redan imorgon då jag troligtvis är fast i trafikstocking.

Kaffe
En alltid återkommande punkt i dessa stadsjämförelser, och även en återkommande förlust för Bangkok. Utbudet av diverse javadrycker är enormt och jag är nu helt såld på kedjan Old White Coffe, vars svarta brygd kn-r i munnen.
Klar seger för KL, totalt 4-3 till Bangkoks fördel.

Helhetskänsla
KL är en riktigt bra stad. På vissa sätt kanske lite för bra för mitt lätt dekadenta sinne. Visst kan man uppskatta breda avenyer, riktiga trottoarer, flashiga shoppingmalls och en inte smogförmörkad himmel. Å andra sidan ger KL mig samma vibbar som HongKong. När jag vandrar på dess gator saknar jag lukten av gatumatstånden. Jag saknar den ständiga kommersen. Jag saknar pulsen. Jag saknar gatuhundarna som placerar sig i ens gångväg. Eller helt enkelt - jag saknar det ordnande kaoset.
Nu ger ju de olika rondresultatet vid handen att Bangkok står som segrare, och även om resultatet ter sig jämt, så är man fortfarande Bankokian i hjärtat.

FÖR ÖVRIGT VILL JAG PASSA PÅ ATT UPPVAKTA VÄRLDENS BÄSTA MAMMA BARBRO SOM FYLLER ÅR DAG!

Rödljus

Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord. I detta fallet säger bilden mer än tusen svordomar, besvärjelser och ett antal mer eller mindre nedsättande ord om såväl manligt som kvinnligt fortplantningsorgan.

Bilden föreställer en "situationskarta" över trafikläget i valda delar Bangkok och kortfattat kan man säga att ju grönare, desto bättre. Ju rödare, desto sämre. Det finns även ett mellanläge, gult, vilket även det kan uppbåda en och annan mördande tanke.
Den med nedsatt färgseende kan ha svårt att fånga denna pissigt upplösta mobilkamerabild, men låt mig förtydliga - tavlan är lika röd som Kildén & Åsmans blogg, Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett ögonkast.
Att då sitta mitt i detta med en annalkande, överflödande blåsa är att be om framtida inkontinensproblem.

Nåväl, väl hemma med nytömd blåsa ser jag fram emot morgondagens, högklassiga fotbollsdrabbning mellan de fairplayinspirerade Scandinavian Vikings och de erkänt hemmastarka FC Nova. Som vi Evertonians säger; COYB!

Beskyddaren...

...eller "My best bodyguard" som filmen heter. MBB är en thailändsk actionrulle som kretsar kring journalisten och TV-ankaret Nicha (lite humor med namnet) som snubblar över den skrämmande insikten att ett läkemedelsbolag utnyttjar människor som försökskaniner i deras strävan efter att få världsherravälde på den medikamentiska marknaden. Samtidigt gör den nationella polisenheten (typ FBI) allt för att hemlighålla dessa fasansfulla försök i syfte att hålla befolkningen utom bättre vetande. Filmtiteln syftar på den livvakt som anlitats för att skydda Nicha från såväl elaka skurkar som skrupelfria rättskipare. Låter detta som en bra film? Märk mina ord - det fullkomligen stinker kalkon över skapelsen. Filmen gav mig obehagliga flashbacks av en vårdag 2002 när jag pinades igenom "The Leauge" i Heron City´s salonger.

Vad är det då som gör filmen så kass? Hmm, var ska jag börja? Kanske det faktum att dialogen är lika kass som våra svenska Beckfilmer är dubbade. Eller att skådespelarna har ett kroppsspråk som får Stefan & Krister att verka subtila. Att manuset är lika genomarbetat som Göta Kanal 3. Att effekterna är på samma nivå som remaken av tv-serien V.

Det finns dock några intressanta kopplingar mellan "My best bodyguard" och Sverige. Huvudpersonen, nyhetsankaret Nicha, spelas av prinsessan Ubolratana - äldsta dottern till Thailands kung och drottning. Ubolratana gjorde i sin ungdom samma sak som vår kronprinsessa, följde sitt hjärta och gifte sig med en "vanlig" man. Ubolratana´s stora olycka var dock att hon gifte sig med en oduglig britt vilket gjorde henne till en svikare bland sina landsmän och även fråntagen sina royalistiska fördelar. Som om inte det vore koppling nog finns det en till; Sveriges sämsta, moderna bioproduktion har även den likheter med "My best bodyguard". Filmen Gangster (med bl a Persbrandt och Kjell Bergqvist i huvudrollerna) producerades bl a av Daniel Collert. Collert är ju mest känd som kronprinsessans första "riktiga" pojkvän.

Vad säger då oss detta? Mig säger det i alla fall följande; undvik alla filmer med någon som helst royalistisk koppling...

Till huvudpersonens försvar ska sägas att hon är en ack så välbevarad 60-åring.


Om man tar de tio sämsta Beck- och Wallanderfilmerna och klipper ihop de mest pinsamt dåliga delarna skulle det ihopklippet vara rena Oscarsproduktionen jämfört med Gangster.

/Erik a k a Orvar Säfberg

Kallt kaffe

I Sverige var jag en kaffejunkie. Under en normal arbetsdag sköljdes det ner mellan 6-8 muggar kaffe genom esofagus och ju svartare desto bättre. I Thailand är det svårt att hitta gott kaffe och i ärlighetens namn är längtan efter rykande het kopp kaffe inte lika påtaglig här. Därför har jag börjat med ett thailändskt substitut - kallt thaikaffe. (thai caffe yen)
Förutom is innehåller brygden kaffe, kondenserad mjölk, socker och smaksättare. Man kan säga att en thaikaffe är som en kall öl - läskande och inte det minsta nyttig.

Thaikaffe inhandlad på gatan till det facila priset av 15 THB, vilket är ungefär en tiondel av vad en kaffe latte på ett föräldraledig-invaderad fik i Hammarby sjöstad skulle debitera.

Den (o)synlige mannen

Är inte internetvärlden fantastiskt. Likt en osynlig skepnad så tror vi oss surfa genom informationsflödet utan att lämna några spår. Men i Ipred-lagens skugga (visst hade det varit roligare om den hetat Ipren-lagen) vet vi att vi inte är osynliga. Min blogg är bara ett exempel på detta. Hur kommer det sig att jag fått en tjeck med gröna fingrar som följare? Är det en osedvanligt flitig svenskastuderande från de Mährenska vidderna vars fablässe förutom blommor (och bin?!) är att läsa om en 33-åring i Bangkok? Det hade ju varit smickrande om så vore fallet, men det känns föga troligt.

Min tes är nog att mina egna digitala avtryck har gett mig en extra följare. En av mina vänner från Gävletiden, Anna-Karin Tillström (till vardags en jävelusiskt duktig grafisk formgivare!) har en blogg om sitt stora fritidsintresse - sin trädgård. http://landetkrokus.blogspot.com
Eftersom jag själv har en fantastisk rhondodendron på landet kunde jag inte motstå att besöka hennes blogg och imponeras av dels hennes digra, latinska vokabulär och dels henne fina foton. Mitt besök på hennes blogg har troligtvis snappats upp av den blomsterintresserade tjecken, som rimligtvis (säkert...) imponerats av mina fina bilder på ömsom chipspåsar, lastbilar, partyglada kompisar etc etc.

Sammanfattningsvis:
1. Är det inte härligt hur vi "connectar"!
2. Du är aldrig osynlig, vilket kan vara väl värt att tänka på innan du besöker en xxx-site...

Förresten - dagens inlägg är det första av fem som har en gemensam röd tråd. Den som snabbast listar ut den röda tråden vinner - förutom min oreserverade respekt och beundran - en valfri copyprodukt från någon av Bangkoks sjudande gatumarknader.

Avslutningsvis vill jag retas med i allmänhet hösttrötta svenskar och i synnerhet med Wiklas genom att publicera en bild från gårdagen vilket beskriver årets kallaste dag - temperaturen sjönk faktiskt ytterligare med två grader...



Vintern är i antågande vilket innebär behagligare temperaturer och förhoppningsvis ett slut på regnperioden.

Klasskillnad

Satt igår och studerade bilder från Holland-Sverige och greps genast av insikten att Sverige för tillfället är allt annat än ett världslag i fotboll. I vanlig ordning påpekar även diverse sportjournalister att vi aldrig hade en chans på förhand, att vi måste inse våra begränsningar mm. Samma journalister har dock spenderat föregående vecka med att skriva spaltmetrar om Sveriges goda chanser till stordåd mot VM-finalisten Holland, på bortaplan...

En helt annan klasskillnad sprang man på igår. Den ena bilden är från 2010 och visar arbetarbostäder på en byggarbetsplats i Bangkok. Den andra bilden är från 1900 och visar även den arbetarbostäder, dock lokaliserade i Sverige. "Helt sjukt, förskräckligt" hinner jag tänka, innan jag hastar iväg på jakt efter nya golfhandskar...


En naturlig habitat för (illegalt?!) invandrade byggarbetare...


Den svenska modellen i sin linda...

Inte en Cheva...

Någonting säger mig att ägaren till denna lastbil inte är amerikan...


Undrar om larmet skulle gå om denna parkerats utanför USA:s ambassad...

Streetfood part II

Idag for jag omkring i ett riktigt thaiområde i Bangkok, höga nummer på Sukhumvit i ett område som kallas Udom Suk. Eftersom jag är en person som gärna tar seden dit jag kommer (läs: tar till mig de seder som jag anser är till min fördel) så blev det lunch á la thaiway.

En av mina favoriter i det thailändska köket är nudlar så idag blev det sen lek nam ao moo = soppa med tunna nudlar (bestående av en ris- och mjölblandning), morning glory (nej, inte morgonstånd utan en vattenväxt), groddar och fläskkött. Helst föredrar jag biffkött (neua) före fläsk, men man måste ju variera sig lite. Det som sätter lite extra sting på anrättningen är att buljongen spetsas med en matsked blod, något som borde göra alla Mårten Gås-fans yra av glädje.

De för ögat så icke-aptitliga bollarna är faktiskt asiens variant av köttbullar. I detta fallet fläskköttsbullar. Goda, även om de ser för jäkla äckliga ut.

Burr...

...termometern visar bara 27 grader och molnen ser oroväckande regntunga ut. Vintern är uppenbarligen i antågande och snart kanske medeltemperaturen ligger mellan 25-30 grader, dock utan häftiga regn.

Hemska tanke :-)

Lika som bär?!

Man kunde ju tro att man lärt sig nu, men även om minnet är bra så är det uppenbart kort. Inför en förmiddag på golfbanan bör man smörja in sig, vilket även gjordes, dock undantogs nunan då jag i min enfald trodde att kepan skulle skydda. Trots att jag nyttjade paraplyet de sista fyra-fem hålen (inte pga av regn utan pga zenitstående sol) så är man numera mer rosa än vanligt. Lyckligtvis är ju Nichas favoritfärg just rosa och då man dessutom ägnat en timme åt städning borde man ju kunna förvänta sig en rättmätig belöning framåt sänggående :-)


Erik?


Nasse?

Avdelning ineffektivt

Det finns moment i livet då man verkligen förstår Michael Douglas rollkaraktär i "Falling down". Att sitta i en varm bil omgärdad av hundratusen andra bilar och röra sig 40 meter på en timme är ett sånt tillfälle då humöret lätt tryter. Å andra sidan är de tillfällena i regel självförvållade - jag hade ju kunnat använda mig av kommunala färdmedel, även om det i vissa fall hade varit förbannat bökigt och även saknat en intim vän i livet - bilens luftkonditionering.

I torsdags var dock en borderline nära. Det är nämligen dags att förnya Nichas uppehållstillstånd (det heter säkert något annorlunda på pappersvändarspråk) i Sverige då vi har för avsikt att 1-2 gånger per år besöka Svedala. Man kan ju tycka att Sverige är ett hyfsat modernt land med någorlunda väl fungerande rutiner. Om så är fallet, ter det sig dock att ev. välfungerande system upphör så fort man hamnar på en ambassad. Först och främst är det inte säkert att man får rätt handlingar för sitt ärende. I år fick vi, precis som förra året, handlingar som avsåg permanent uppehållstillstånd och tillstånd att arbeta i Sverige. I år, liksom förra året, måste jag tillkalla svensktalande personal (OBS, ingen självklarhet på svenska ambassader...) och på Klartext-inspirerat vis förklara följande:
1. Jag och Nicha bor i Bangkok.
2. Vi är tillsammans.
3. Vi vill kunna resa in och ut ur Sverige med kortare framförhållning än 3 månader (vilket annars krävs för turistvisum)
4. Nicha har uppehållstillstånd sen tidigare.

Efter att äntligen fått rätt handlingar och fyllt i dessa blir Nicha intervjuad under ca 1 timme om våra gemensamma förehavanden (huvaligen), min familj i Sverige, mina vänner, var vi bor, vilka ställen vi besökt i Sverige tidigare (det blir lätt humoristiskt att tänka sig in hur Nicha uttalar Möölbi, Veaastra Harr, Linkobbing mfl) m m.
Crescendot i mitt missnöje kom dock när jag får veta att jag också, inom några veckor ska bli kallad till intervju - i Sverige.... ARGHHH, exakt vad var det ni inte förstod. När jag för fjärde gången påpekar att jag inte bor i Sverige utan i Bangkok får jag istället en papperslapp med diverse frågor - alltid nå´t...

Mina omedelbara funderingar över ovanstående är givetvis:
- sparar man inte gamla ansökningar? Då skulle man ju kunna plocka fram förra årets ansökning och om nödvändigt, uppdatera den.
- finns det inga thailändare som ansöker om uppehållstillstånd som inte är 1. bärplockare 2. skenhustrur?
- varför gör man allt så onödigt ineffektivt?
Min uppriktiga uppfattning om varför man inte effekterar är att pappersvändarna och administratörerna på ambassaden inte vill bli effektivare. Ordet stress eller kundservice (ja, jag ser faktiskt mig som en kund - jag är faktiskt med och finansierar våra konsulära enheter via skattsedeln) finns inte i deras sinnesvärld. Min gissning är att de som jobbar på ambassader aldrig haft ett "riktigt" jobb, ett jobb där man är beroende att organisationen man jobbar för har en intäkt. För tänk om organisationen blev effektiv - då skulle ju många personer vara överflödiga....

Näe, släng in ett gäng entreprenörer/företagare på Sveriges samtliga konsulära enheter och vi skulle eliminera 2/3 av ledtiderna - dessa människor har nämligen tidigt stadium varit tvungna att förstå att man inte har råd med vare sig ineffektiva processer, oengagerade medarbetare eller missnöjda kunder.

Men men, efter en halvdag i ambassadens väntrum så verkar det som om Nicha kan hämta upp sitt uppdaterade uppehållstillstånd om någon månad.